04 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Förbrytelsen som förföljer mig

Alf Ehn

Jag skolkade en gång i skolan.

Jag har fortfarande dåligt samvete.

För några dagar sedan pratade jag med en kompis som är lärare. Jag frågade hur det är med skolket nuförtiden. Jag tror gott om de flesta och att dagens ungdomar tar ansvar för sin utbildning. Därför trodde jag att svaret skulle bli att skolket går ned, men kompisen tittade på mig som om jag varit på månen i ett antal år och suckade tungt.

Han behövde inte svara.

Jag hoppas att alla de som struntar i att gå på lektioner i skolan mår dåligt. Precis som jag gör då jag tänker på den enda gången jag skolkade under totalt tolv års skolgång.

Det var en härlig majdag 1978. Vi skulle snart sluta trean på gymnasiet, det sista provet var avklarat och någon kom med idén att vi skulle åka ned till båtgården, som är ett populärt ställe i Lidköping, och köpa glass.

”Men vi har ju tyska snart”, försökte någon.

Den oppositionella rösten blev snart tystad. Argumentet att en läskande glass var bättre än tyska var övertygande och övertalningen inte alltför svår.

Vi packade in oss i en bil, köpte glass i kiosken och åkte ned till båtgården. En knapp timmas avkoppling i solskenet och en god glass borde ha gjort att vi mådde bra. Men det var något som skavde. Ingen av oss var någon van skolkare, jag och en kompis var debutanter och vi bar på en känsla av obehag.

Att fyra stolar var tomma på tysklektionen var ju hur genomskinligt som helst.

Enligt lagen om alltings djävlighet, eller om att vår herre straffar syndaren direkt, så mötte vi vår tysklärare när vi kom tillbaka till skolan. Han stod vid sin cykel på parkeringen när vi kom, tittade på oss med en neutral, kall blick och ställde en logisk fråga.

”Och var har herrarna varit?”

Frågan följdes av ett konstaterande:

”Ni hade säkert något viktigare att göra, än att läsa tyska?”

Han väntade inte på något svar, utan cyklade iväg. Utstuderat långsamt.

Den soliga vårdagen 1978 glömmer jag aldrig.

Hiss:

Jag borde skämmas som inte läst något av Jo Nesbö tidigare. Hatten av för den norske deckarförfattaren.

Diss:

Vad sysslar Putin med?

Jag skolkade en gång i skolan.

Jag har fortfarande dåligt samvete.

För några dagar sedan pratade jag med en kompis som är lärare. Jag frågade hur det är med skolket nuförtiden. Jag tror gott om de flesta och att dagens ungdomar tar ansvar för sin utbildning. Därför trodde jag att svaret skulle bli att skolket går ned, men kompisen tittade på mig som om jag varit på månen i ett antal år och suckade tungt.

Han behövde inte svara.

Jag hoppas att alla de som struntar i att gå på lektioner i skolan mår dåligt. Precis som jag gör då jag tänker på den enda gången jag skolkade under totalt tolv års skolgång.

Det var en härlig majdag 1978. Vi skulle snart sluta trean på gymnasiet, det sista provet var avklarat och någon kom med idén att vi skulle åka ned till båtgården, som är ett populärt ställe i Lidköping, och köpa glass.

”Men vi har ju tyska snart”, försökte någon.

Den oppositionella rösten blev snart tystad. Argumentet att en läskande glass var bättre än tyska var övertygande och övertalningen inte alltför svår.

Vi packade in oss i en bil, köpte glass i kiosken och åkte ned till båtgården. En knapp timmas avkoppling i solskenet och en god glass borde ha gjort att vi mådde bra. Men det var något som skavde. Ingen av oss var någon van skolkare, jag och en kompis var debutanter och vi bar på en känsla av obehag.

Att fyra stolar var tomma på tysklektionen var ju hur genomskinligt som helst.

Enligt lagen om alltings djävlighet, eller om att vår herre straffar syndaren direkt, så mötte vi vår tysklärare när vi kom tillbaka till skolan. Han stod vid sin cykel på parkeringen när vi kom, tittade på oss med en neutral, kall blick och ställde en logisk fråga.

”Och var har herrarna varit?”

Frågan följdes av ett konstaterande:

”Ni hade säkert något viktigare att göra, än att läsa tyska?”

Han väntade inte på något svar, utan cyklade iväg. Utstuderat långsamt.

Den soliga vårdagen 1978 glömmer jag aldrig.

Hiss:

Jag borde skämmas som inte läst något av Jo Nesbö tidigare. Hatten av för den norske deckarförfattaren.

Diss:

Vad sysslar Putin med?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.