05 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Johanna Toftby - Tillbaka till skolbänken

Johanna Toftby

Att gå i skolan innebär mer än bara att lära sig. Jag minns tiden i skolbänken som en fantastisk tid. Vi lekte och hade roligt på rasterna och på gården fanns det mycket att göra. Det var gula vackra hus, en fin flaggstång och jag minns speciellt mycket en hög kulle där det stod en rutschkana. Efter skolan gick vi alla som väntade på skolskjuts till det minsta gula huset på gården och fick goda knäckemackor och Oboy. Hon hette Kerstin men kallades för Knäcketanten. Det var alltid så roligt att vara hos henne, hon var så rolig och snäll. Att hon sedan pratade danska gjorde det ännu roligare för jag förstod nästan ingenting av vad hon sa, men det gjorde inget.

Våra fröknar var jättesnälla och jag hade ganska lätt att lära mig saker. När jag gick på pianolektioner hos min lärare Evy tyckte hon nog att jag inte hade gjort mina läxor ordentligt. Men jag tyckte det var lättare att hon spelade före hur låten skulle vara så spelade jag efter i stället, eftersom jag slarvade med att träna hemma. Att ha gehör hjälpte mig igenom de lektionerna och vi hade väldigt roligt och redan då älskade jag musik.

Att läsa idag som vuxen var tuffare än vad jag kunde föreställa mig, då jag har väldigt fina minnen från skoltiden även om det förstås blev tuffare ju äldre man blev. Jag gillar att ha mål i livet och tycker om att klättra på min personliga stege. Jag tror man utvecklas som människa och vill nu både arbeta som personlig tränare och frisör.

Men för att komma någonstans måste man kämpa och den här gången går det inte att be någon fröken att hjälpa mig. Vi har inga vackra gula hus och ingen knäcketant som serverar oss Oboy efter skolan. Nej då är det tvätt och matlagning som ska skötas och även barnens läxor.

Mina egna läxor sitter jag med på nätterna och jag kan inte förstå hur svårt det är att läsa som vuxen, det var ju så enkelt när man var mindre? Jag kan sitta på föreläsningar och nästan få panik över hur mycket som ska matas in. Får man plats med mer information tänker jag. Men alla andra klarar det och då ska även jag göra det.

Hiss: Utvecklas!

Diss: Tiden

Att gå i skolan innebär mer än bara att lära sig. Jag minns tiden i skolbänken som en fantastisk tid. Vi lekte och hade roligt på rasterna och på gården fanns det mycket att göra. Det var gula vackra hus, en fin flaggstång och jag minns speciellt mycket en hög kulle där det stod en rutschkana. Efter skolan gick vi alla som väntade på skolskjuts till det minsta gula huset på gården och fick goda knäckemackor och Oboy. Hon hette Kerstin men kallades för Knäcketanten. Det var alltid så roligt att vara hos henne, hon var så rolig och snäll. Att hon sedan pratade danska gjorde det ännu roligare för jag förstod nästan ingenting av vad hon sa, men det gjorde inget.

Våra fröknar var jättesnälla och jag hade ganska lätt att lära mig saker. När jag gick på pianolektioner hos min lärare Evy tyckte hon nog att jag inte hade gjort mina läxor ordentligt. Men jag tyckte det var lättare att hon spelade före hur låten skulle vara så spelade jag efter i stället, eftersom jag slarvade med att träna hemma. Att ha gehör hjälpte mig igenom de lektionerna och vi hade väldigt roligt och redan då älskade jag musik.

Att läsa idag som vuxen var tuffare än vad jag kunde föreställa mig, då jag har väldigt fina minnen från skoltiden även om det förstås blev tuffare ju äldre man blev. Jag gillar att ha mål i livet och tycker om att klättra på min personliga stege. Jag tror man utvecklas som människa och vill nu både arbeta som personlig tränare och frisör.

Men för att komma någonstans måste man kämpa och den här gången går det inte att be någon fröken att hjälpa mig. Vi har inga vackra gula hus och ingen knäcketant som serverar oss Oboy efter skolan. Nej då är det tvätt och matlagning som ska skötas och även barnens läxor.

Mina egna läxor sitter jag med på nätterna och jag kan inte förstå hur svårt det är att läsa som vuxen, det var ju så enkelt när man var mindre? Jag kan sitta på föreläsningar och nästan få panik över hur mycket som ska matas in. Får man plats med mer information tänker jag. Men alla andra klarar det och då ska även jag göra det.

Hiss: Utvecklas!

Diss: Tiden

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.