06 mar 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

När allt sker i god och tråkig ordning

Jag gillar inte uttryck och resonemang på temat att det var bättre förr även om det ibland har sina poänger. Det är ofta förknippat med nostalgiskt tillbakablickande på tider som sedan länge är borta. Det har sin charm och det är ibland också nyttigt men oavsett ligger det långt ifrån den samtid som vi faktiskt upplever.

Nåväl. Emellanåt inträffar saker som föranleder oss att se tillbaka och avsmaka begreppet. Senast för mig var i helgen. När klockan hade hunnit passera åtta på lördagskvällen gjorde jag som flera miljoner andra svenskar – bänkade mig i tv-soffan.

Det är något speciellt med Melodifestivalen. Den ger Sverige något att prata om i dagar och veckor ungefär som folk dagligen talar om väder i största allmänhet. Det är en företeelse som vi alla måste förhålla oss till på något sätt och ett intressant fenomen på många sätt.

Jag har bara tittat på en av de tidigare deltävlingarna men i lördags bänkade jag mig ånyo när de sista två finaldeltagarna skulle utses. Den här helgen fanns det dessutom lokala deltagare både i form av artister som låtskrivare och det ökade mitt intresse som i grunden är relativt begränsat för denna tävling.

Melodifestivalen är visserligen i grunden bara en banal tävling, ett populärt spektakel om man så vill, men det är inte vad som helst eftersom programmet har flera miljoner tittare.

Det ställs krav på en professionell sändning med allt vad det innebär. Fick vi se det? Knappast. Det är naturligtvis en rent subjektiv bedömning men det är inte många som med den bästa viljan i världen kan påstå att det klickade. Sändningen lämnade verkligen en hel del övrigt att önska. När det var som mest spännande fungerade tekniken som sämst. Det var verkligen sämre än inställt.

Jag har själv varit i Sparbanken Lidköping Arena flera gånger. Ingen skugga ska falla över arenan som är mycket inbjudande när programmet aldrig lyfte. Det var inte mycket till glöd i programledarnas stilla innantill läsande och plumpa skämt.

Enligt min mening, men det är ju personligt tyckande som så mycket annat här i världen, har arrangemanget gått i stå. Det krävs något nytt både till form och innehåll, det krävs nya idéer och det krävs nya personer i ledningen men framförallt krävs det en större öppenhet.

För den som är intresserad har Svts Uppdrag Granskning gjort en ypperlig belysning av problematiken i ett inslag som sändes 2012 där Christer Björkmans, tävlingens exekutive producents, stora makt över innehållet och de låtar som tävlar belyses.

Då var det desto roligare att byta kanal och istället se Pluras kök som hade premiär på TV3 med spännande gäster såsom Mikael Persbrandt. Plura Jonsson är en härlig person, en udda individ och man upplever inte att allt är så tillrättalagt i programmet även om allt givetvis är beräknat och ihopklippt efteråt.

I Melodifestivalen känns det bara som om allt sker i god och tråkig i ordning enligt ett strikt mönster.

Sker det inte någon förändring snart måste jag ånyo och tyvärr utbrista: Det var bättre förr.

Jag gillar inte uttryck och resonemang på temat att det var bättre förr även om det ibland har sina poänger. Det är ofta förknippat med nostalgiskt tillbakablickande på tider som sedan länge är borta. Det har sin charm och det är ibland också nyttigt men oavsett ligger det långt ifrån den samtid som vi faktiskt upplever.

Nåväl. Emellanåt inträffar saker som föranleder oss att se tillbaka och avsmaka begreppet. Senast för mig var i helgen. När klockan hade hunnit passera åtta på lördagskvällen gjorde jag som flera miljoner andra svenskar – bänkade mig i tv-soffan.

Det är något speciellt med Melodifestivalen. Den ger Sverige något att prata om i dagar och veckor ungefär som folk dagligen talar om väder i största allmänhet. Det är en företeelse som vi alla måste förhålla oss till på något sätt och ett intressant fenomen på många sätt.

Jag har bara tittat på en av de tidigare deltävlingarna men i lördags bänkade jag mig ånyo när de sista två finaldeltagarna skulle utses. Den här helgen fanns det dessutom lokala deltagare både i form av artister som låtskrivare och det ökade mitt intresse som i grunden är relativt begränsat för denna tävling.

Melodifestivalen är visserligen i grunden bara en banal tävling, ett populärt spektakel om man så vill, men det är inte vad som helst eftersom programmet har flera miljoner tittare.

Det ställs krav på en professionell sändning med allt vad det innebär. Fick vi se det? Knappast. Det är naturligtvis en rent subjektiv bedömning men det är inte många som med den bästa viljan i världen kan påstå att det klickade. Sändningen lämnade verkligen en hel del övrigt att önska. När det var som mest spännande fungerade tekniken som sämst. Det var verkligen sämre än inställt.

Jag har själv varit i Sparbanken Lidköping Arena flera gånger. Ingen skugga ska falla över arenan som är mycket inbjudande när programmet aldrig lyfte. Det var inte mycket till glöd i programledarnas stilla innantill läsande och plumpa skämt.

Enligt min mening, men det är ju personligt tyckande som så mycket annat här i världen, har arrangemanget gått i stå. Det krävs något nytt både till form och innehåll, det krävs nya idéer och det krävs nya personer i ledningen men framförallt krävs det en större öppenhet.

För den som är intresserad har Svts Uppdrag Granskning gjort en ypperlig belysning av problematiken i ett inslag som sändes 2012 där Christer Björkmans, tävlingens exekutive producents, stora makt över innehållet och de låtar som tävlar belyses.

Då var det desto roligare att byta kanal och istället se Pluras kök som hade premiär på TV3 med spännande gäster såsom Mikael Persbrandt. Plura Jonsson är en härlig person, en udda individ och man upplever inte att allt är så tillrättalagt i programmet även om allt givetvis är beräknat och ihopklippt efteråt.

I Melodifestivalen känns det bara som om allt sker i god och tråkig i ordning enligt ett strikt mönster.

Sker det inte någon förändring snart måste jag ånyo och tyvärr utbrista: Det var bättre förr.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.