10 mar 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

Simsalabim, en pannkakssmörgås!

Jag hade länge tänkt göra pannkakor, men hela tiden tappat bort receptet. Jag hade frågat Calle på jobbet om det så många gånger att det till slut blev pinsamt. (I och för sig hade jag kunnat googla fram ett recept på egen hand, men nu ville jag använda hans för det verkade på något sätt bäst.)

Förra veckan säkrade jag receptet på en lapp som jag stoppade i plånboken. Det verkade inte svårt att göra pannkakor tyckte jag. Därför lät jag bli att läsa receptet på lappen den dagen tre ägg hotade med att gå ut datummässigt och jag bestämde mig för att slå till.

– Jag måste bara köpa sylt först, sa jag till Calle.

– Rårörda lingon är gott, sa han.

– Jag äter inte lingon, sa jag.

– Jag är inte förvånad, sa han.

Paus.

– Man kan ha grädde på också, sa han.

– Jag gillar inte grädde, sa jag.

– Varför är jag inte förvånad? sa han och berättade att han brukar göra sina pannkakor på rågsikt ibland.

Där och då föddes någon slags nyttighetsiver hos mig. I affären där jag var för att köpa sylt och smör ramlade jag in bland hyllorna där mjölet fanns. Där fastnade mina ögon på dinkelmjöl. Och jodå, det stod på förpackningen att man kunde använda det till pannkakor fast lite mindre mjöl eftersom det tydligen sög vätska lite extra bra.

Hemma slängde jag ihop en smet som blev väldigt stabbig. Med decilitermått hällde jag i den svårt trögflytande vätskan i stekpannan och så skakade jag till lite käckt för att få smeten att flyta ut. Det gjorde den inte. Däremot kröp den smidigt över kanten och hamnade på plattan i stället. Lite lyckades jag dock få tillbaka i pannan och sedan fotograferade jag min första pannkaka och skickade en bild till Calle.

– Ser bra ut. Är inget kul om de är helt runda, skrev han.

Så var det dags att smaka. Jag nöp en bit av den ganska kraftiga pannkakan och stoppade i munnen. Min första tanke var inte pannkaka utan: Scones.

Ja, vad gör man då? Man skippar sylten och tar fram smör och ost i stället. Simsalabim har man en pannkakssmörgås.

– Det finns lösningar på allt, konstaterade Calle.

Till exempel kan man hälla i mer mjölk i smeten och få en pannkaka med sylt och glass efteråt. Det är extra bra när man inte läst receptet och förväxlat mängden mjöl med mjölk.

Jag hade länge tänkt göra pannkakor, men hela tiden tappat bort receptet. Jag hade frågat Calle på jobbet om det så många gånger att det till slut blev pinsamt. (I och för sig hade jag kunnat googla fram ett recept på egen hand, men nu ville jag använda hans för det verkade på något sätt bäst.)

Förra veckan säkrade jag receptet på en lapp som jag stoppade i plånboken. Det verkade inte svårt att göra pannkakor tyckte jag. Därför lät jag bli att läsa receptet på lappen den dagen tre ägg hotade med att gå ut datummässigt och jag bestämde mig för att slå till.

– Jag måste bara köpa sylt först, sa jag till Calle.

– Rårörda lingon är gott, sa han.

– Jag äter inte lingon, sa jag.

– Jag är inte förvånad, sa han.

Paus.

– Man kan ha grädde på också, sa han.

– Jag gillar inte grädde, sa jag.

– Varför är jag inte förvånad? sa han och berättade att han brukar göra sina pannkakor på rågsikt ibland.

Där och då föddes någon slags nyttighetsiver hos mig. I affären där jag var för att köpa sylt och smör ramlade jag in bland hyllorna där mjölet fanns. Där fastnade mina ögon på dinkelmjöl. Och jodå, det stod på förpackningen att man kunde använda det till pannkakor fast lite mindre mjöl eftersom det tydligen sög vätska lite extra bra.

Hemma slängde jag ihop en smet som blev väldigt stabbig. Med decilitermått hällde jag i den svårt trögflytande vätskan i stekpannan och så skakade jag till lite käckt för att få smeten att flyta ut. Det gjorde den inte. Däremot kröp den smidigt över kanten och hamnade på plattan i stället. Lite lyckades jag dock få tillbaka i pannan och sedan fotograferade jag min första pannkaka och skickade en bild till Calle.

– Ser bra ut. Är inget kul om de är helt runda, skrev han.

Så var det dags att smaka. Jag nöp en bit av den ganska kraftiga pannkakan och stoppade i munnen. Min första tanke var inte pannkaka utan: Scones.

Ja, vad gör man då? Man skippar sylten och tar fram smör och ost i stället. Simsalabim har man en pannkakssmörgås.

– Det finns lösningar på allt, konstaterade Calle.

Till exempel kan man hälla i mer mjölk i smeten och få en pannkaka med sylt och glass efteråt. Det är extra bra när man inte läst receptet och förväxlat mängden mjöl med mjölk.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.