12 mar 2014 06:00

23 jan 2015 15:40

Ska jag förbereda tacktalet?

I kväll är det dags! Då får vi veta vem som har vunnit i alla kategorier i Finest Awards 2014, Sveriges största bloggpris där man hedrar och prisar de bloggar som synts och hörts mest under 2013.

Jag är nominerad i kategorin ”Årets träningsblogg” och jag kan fortfarande inte förstå det.

För fem år sedan började jag att blogga under tiden jag var med i ”Ensam mamma söker” på TV3. Jag ville visa bilder och det som kanske inte tittarna fick se vilken stor produktion det är och kanske också inspirera med hår och mat som då var mitt stora intresse.

Genom åren har mitt intresse för träning blivit större och bloggen har växt. Vi var flera tusen som var med och körde min utmaning med hundra squats i hundra dagar. Jag blir rörd ända in i hjärtat när någon kommer fram och säger de läser min blogg och gillar den. Jag får mail varje dag från läsare som vill ha hjälp med att komma igång med sin träning.

Jag får väldigt mycket energi av att hjälpa andra, det ger mig pepp tillbaka. Träningen har alltid funnits men inte alls på den nivån jag har tagit den nu. Jag skulle inte orka om jag inte tränade, en del kan fråga hur jag får energi att träna efter en lång dag med alla mina olika projekt och arbeten.

Du får kicken efteråt. Det är ett hårt arbete och man får piska sin kropp hårt, men endorfinerna och belöningen får du efter din träning och där har du ditt beroende. Varje dag fyller jag på med endorfiner och jag försöker föra över min inspiration via bloggen till er läsare. Att blogga kan för många kanske verka som ett litet hobbyintresse men det ligger enormt mycket arbete bakom som man som läsare kanske inte förstår. Det är bra att det finns stora bloggpriser numera som hedrade bloggarna för det är så mycket mer än bara en hobby och intresse.

I kväll när jag och Janne sitter på galan kommer jag njuta av varje minut, alla duktiga nominerade ska presenteras på stora TV-skärmar och jag vet sedan förra året när jag bara var gäst att det var otroligt pampigt. Tänk om jag vinner? Ska jag förbereda tacktal? Det känns redan nervöst. Tänk om jag inte får fram ett ord, eller ramlar på mina höga klackar när jag ska gå upp på scenen och hela klänningen går sönder?

Oavsett hur det går kommer jag alltid vara tacksam och stolt över att ändå ha kommit så här långt. Jag menar det verkligen, trots att jag låter som en förlorare i Melodifestivalen.

Hiss: Tack alla som röstat.

Diss: Nervöst.

I kväll är det dags! Då får vi veta vem som har vunnit i alla kategorier i Finest Awards 2014, Sveriges största bloggpris där man hedrar och prisar de bloggar som synts och hörts mest under 2013.

Jag är nominerad i kategorin ”Årets träningsblogg” och jag kan fortfarande inte förstå det.

För fem år sedan började jag att blogga under tiden jag var med i ”Ensam mamma söker” på TV3. Jag ville visa bilder och det som kanske inte tittarna fick se vilken stor produktion det är och kanske också inspirera med hår och mat som då var mitt stora intresse.

Genom åren har mitt intresse för träning blivit större och bloggen har växt. Vi var flera tusen som var med och körde min utmaning med hundra squats i hundra dagar. Jag blir rörd ända in i hjärtat när någon kommer fram och säger de läser min blogg och gillar den. Jag får mail varje dag från läsare som vill ha hjälp med att komma igång med sin träning.

Jag får väldigt mycket energi av att hjälpa andra, det ger mig pepp tillbaka. Träningen har alltid funnits men inte alls på den nivån jag har tagit den nu. Jag skulle inte orka om jag inte tränade, en del kan fråga hur jag får energi att träna efter en lång dag med alla mina olika projekt och arbeten.

Du får kicken efteråt. Det är ett hårt arbete och man får piska sin kropp hårt, men endorfinerna och belöningen får du efter din träning och där har du ditt beroende. Varje dag fyller jag på med endorfiner och jag försöker föra över min inspiration via bloggen till er läsare. Att blogga kan för många kanske verka som ett litet hobbyintresse men det ligger enormt mycket arbete bakom som man som läsare kanske inte förstår. Det är bra att det finns stora bloggpriser numera som hedrade bloggarna för det är så mycket mer än bara en hobby och intresse.

I kväll när jag och Janne sitter på galan kommer jag njuta av varje minut, alla duktiga nominerade ska presenteras på stora TV-skärmar och jag vet sedan förra året när jag bara var gäst att det var otroligt pampigt. Tänk om jag vinner? Ska jag förbereda tacktal? Det känns redan nervöst. Tänk om jag inte får fram ett ord, eller ramlar på mina höga klackar när jag ska gå upp på scenen och hela klänningen går sönder?

Oavsett hur det går kommer jag alltid vara tacksam och stolt över att ändå ha kommit så här långt. Jag menar det verkligen, trots att jag låter som en förlorare i Melodifestivalen.

Hiss: Tack alla som röstat.

Diss: Nervöst.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.