17 mar 2014 06:00

23 jan 2015 15:40

Uppslagetkrönika: Salt löser allt, eller?

I över en månad hade jag gått runt med min förkylning, och jag var trött på den. Så pass trött att jag till och med tog bussen hem från skolan, la mig i soffan, invirad i täcket med allt från te till Alvedon och svor både den ena och den andra svordomen över hur trött jag var på hela grejen.

Allra mest trött var jag på nästäppan som aldrig tycktes ge med sig, och det var när jag låg där, trött och irriterad på allt, som jag insåg att vi inte ens hade någon nässpray hemma. Desperat började jag söka på Google efter andra sätt att lösa nästäppan på, och hittade en länk med följande namn: salt i näsan.

Jag gick inte in på länken, och jag läste inte heller vad salt i näsan innebar, utan tänkte mest att jo, men detta löser väl jag. Efter en tesked salt i vardera näsborren kände jag mest vilken otroligt dum och vansinnig idé det var att ens fundera på att hälla salt i näsan. Näsan sved, halsen sved, allt sved.

Om någon någonsin försökt förklara för mig hur det känns när något fräter, så förstod jag nog det då. Att jag dessutom hostade salt i en kvart gjorde inte saken så himla smickrande heller. När jag sedan sms:ade en kompis om vad jag hade gjort, och att det inte alls hjälpte, utan bara gjorde saken värre så fick jag bara en galen massa av skratt-sms tillbaka.

Man skulle tydligen ha en tesked salt i fem deciliter vatten och skölja näsan med, men där hade jag stått och öst ner salt i kroppens mest känsliga slemhinnor. Inte ens konstigt att det gjorde så ont som det gjorde.

I över en månad har jag gått runt med min förkylning, och jag är trött på den. Dock tänker jag inte ta till salt som någon åtgärd för min nästäppa igen.

I över en månad hade jag gått runt med min förkylning, och jag var trött på den. Så pass trött att jag till och med tog bussen hem från skolan, la mig i soffan, invirad i täcket med allt från te till Alvedon och svor både den ena och den andra svordomen över hur trött jag var på hela grejen.

Allra mest trött var jag på nästäppan som aldrig tycktes ge med sig, och det var när jag låg där, trött och irriterad på allt, som jag insåg att vi inte ens hade någon nässpray hemma. Desperat började jag söka på Google efter andra sätt att lösa nästäppan på, och hittade en länk med följande namn: salt i näsan.

Jag gick inte in på länken, och jag läste inte heller vad salt i näsan innebar, utan tänkte mest att jo, men detta löser väl jag. Efter en tesked salt i vardera näsborren kände jag mest vilken otroligt dum och vansinnig idé det var att ens fundera på att hälla salt i näsan. Näsan sved, halsen sved, allt sved.

Om någon någonsin försökt förklara för mig hur det känns när något fräter, så förstod jag nog det då. Att jag dessutom hostade salt i en kvart gjorde inte saken så himla smickrande heller. När jag sedan sms:ade en kompis om vad jag hade gjort, och att det inte alls hjälpte, utan bara gjorde saken värre så fick jag bara en galen massa av skratt-sms tillbaka.

Man skulle tydligen ha en tesked salt i fem deciliter vatten och skölja näsan med, men där hade jag stått och öst ner salt i kroppens mest känsliga slemhinnor. Inte ens konstigt att det gjorde så ont som det gjorde.

I över en månad har jag gått runt med min förkylning, och jag är trött på den. Dock tänker jag inte ta till salt som någon åtgärd för min nästäppa igen.

  • Ida Bohman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.