18 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:40

Det ideella arbetet är på väg att försvinna

Varför har så många svårt att tänka sig att jobba ideellt?

Tänk hur många valberedningar som så här års, sliter sitt hår i förtvivlan i jakten på kandidater som vill vara med i en styrelse.

Skillnaden mot hur det var förr är enorm. När jag var ung handlade det om ett hedersuppdrag att vara med i en ideell förenings styrelse. I en av föreningarna där jag var med förekom det en gång till och med en kamp mellan två kandidater till ordförandeposten.

Kampen var uppslitande, många var inblandade, intrigerandet visste inga gränser och mycket av det som skedde var tveksamt. Skitsnacket dominerade men allt berodde naturligtvis på det engagemang för föreningen som fanns på den tiden. Efter årsmötet var allt glömt, åtminstone utåt sett. Alla jobbade för samma sak och för oss yngre var det en signal och en påminnelse om att det var något fint att vara med i ortens stolthet.

Nu är det skillnad.

Jag känner inte till någon förening eller klubb där kandidaterna till styrelseposterna står på kö. Valberedningarna, om det nu finns några, får tjata och truga för att få folk att ställa upp. Många vill vara med och tycka, men få vill ta ansvar och lägga ned ett antal timmar per vecka för att övriga medlemmar ska få så bra verksamhet som möjligt. Det handlar om att lägga mer tid på familjen, jobbet eller att ha mer ”egen tid”, vilket är ett uttryck jag har svårt att förstå.

Att jobba ideellt, mot ett gemensamt mål, är tyvärr inte förenligt med den nya moderna människans syn på sig själv. Egoismen dominerar. Jaget är viktigare än laget.

Till slut får föreningarna till det, årsmötet kan hållas och en styrelse väljas. Frågan är bara hur länge och till vilket pris? En styrelse där de flesta sitter mot sin vilja är ingen bra styrelse.

Samtidigt finns det inget alternativ. En förening utan styrelse fungerar inte. Någon måste ta ansvaret.

Funderar ofta på varför det blivit så. Att folk är lata, att de värderar sin fritid på ett annat sätt än tidigare och att det inte är fint nog är några funderingar, men jag tror inte att det finns något enkelt svar.

Att lösa problemet borde inte vara svårt, åtminstone inte i teorin.

Om samtliga medlemmar i en förening kunde tänka sig att sitta i styrelsen ett år, så skulle allt vara löst.

Hiss:

Den svenska tv-serien ”Tjockare än vatten” är en av veckans tv-höjdpunkter.

Diss:

Chelseas 0-1 mot Aston Villa i lördags kan kosta mycket.

Varför har så många svårt att tänka sig att jobba ideellt?

Tänk hur många valberedningar som så här års, sliter sitt hår i förtvivlan i jakten på kandidater som vill vara med i en styrelse.

Skillnaden mot hur det var förr är enorm. När jag var ung handlade det om ett hedersuppdrag att vara med i en ideell förenings styrelse. I en av föreningarna där jag var med förekom det en gång till och med en kamp mellan två kandidater till ordförandeposten.

Kampen var uppslitande, många var inblandade, intrigerandet visste inga gränser och mycket av det som skedde var tveksamt. Skitsnacket dominerade men allt berodde naturligtvis på det engagemang för föreningen som fanns på den tiden. Efter årsmötet var allt glömt, åtminstone utåt sett. Alla jobbade för samma sak och för oss yngre var det en signal och en påminnelse om att det var något fint att vara med i ortens stolthet.

Nu är det skillnad.

Jag känner inte till någon förening eller klubb där kandidaterna till styrelseposterna står på kö. Valberedningarna, om det nu finns några, får tjata och truga för att få folk att ställa upp. Många vill vara med och tycka, men få vill ta ansvar och lägga ned ett antal timmar per vecka för att övriga medlemmar ska få så bra verksamhet som möjligt. Det handlar om att lägga mer tid på familjen, jobbet eller att ha mer ”egen tid”, vilket är ett uttryck jag har svårt att förstå.

Att jobba ideellt, mot ett gemensamt mål, är tyvärr inte förenligt med den nya moderna människans syn på sig själv. Egoismen dominerar. Jaget är viktigare än laget.

Till slut får föreningarna till det, årsmötet kan hållas och en styrelse väljas. Frågan är bara hur länge och till vilket pris? En styrelse där de flesta sitter mot sin vilja är ingen bra styrelse.

Samtidigt finns det inget alternativ. En förening utan styrelse fungerar inte. Någon måste ta ansvaret.

Funderar ofta på varför det blivit så. Att folk är lata, att de värderar sin fritid på ett annat sätt än tidigare och att det inte är fint nog är några funderingar, men jag tror inte att det finns något enkelt svar.

Att lösa problemet borde inte vara svårt, åtminstone inte i teorin.

Om samtliga medlemmar i en förening kunde tänka sig att sitta i styrelsen ett år, så skulle allt vara löst.

Hiss:

Den svenska tv-serien ”Tjockare än vatten” är en av veckans tv-höjdpunkter.

Diss:

Chelseas 0-1 mot Aston Villa i lördags kan kosta mycket.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.