18 mar 2014 17:19

23 jan 2015 15:40

Min förlust på målfotot

Följetongen måste ju fortsätta och jag ska försöka beskriva kvällen på Finest Awards för er även om det kan bli svårt. Ni kan nog bara tänka er när Sveriges största bloggala äger rum vilket stoj och stim det blir!

Vi började vår kväll på hotellrummet och för första gången var jag färdig först. Å andra sidan hade jag en lång klänning som satt där den skulle på grund av ett vackert långt tyg. Janne hade tagit med sig en rosa champagne som han öppnade innan då han tyckte nomineringen var väl värd att fira oavsett hur det skulle gå. Vilken gentleman jag har, men å andra sidan är skumpan inte lika rolig att dricka efteråt om man inte vinner. Han hade en egenknuten fluga som han knutit många gånger men just denna kväll skulle den jävlas riktigt ordentligt. Ju längre han stod på badrummet, desto mer nervös blev jag och desto mer bubbel gick åt.

Till slut fick han till det och jag hade garanterat den stiligaste mannen vid min sida på galan. Väl inne på Café Opera vimlade och minglades det hej vilt. Bloggalor är nog den galan som fotograferas mest, alla vill ha fina bilder till sin blogg och alla är lika vana vid att posera glatt framför kameran. På något sätt är det också en tävling i vem som syns mest, bloggare gillar att synas och ju brunare desto bättre. Helt plötsligt var våra stiliga outfits ganska bleka men på något sätt var det ganska skönt med en vanlig svart kostym med en snygg fluga som dessutom var egenknuten.

Efter ett par timmars mingel med gott att äta var det dags att gå ner till vackra Café Opera där prisutdelningen skulle ske. För första gången var mitt namn på två av stolarna ganska långt fram och det var en märklig känsla att få vara med om detta. Bredvid mig satt Sveriges bloggelit och det var oerhört spännande och roligt hela galan.

Jag satt och höll Jannes hand hela tiden och det går inte att komma ifrån att man väl vill vinna hela tjottabalongen när man väl är nominerad. När min kategori ”årets träningsblogg” skulle ropas upp så vågade jag knappt lyssna. Stora tv-skärmar där våra namn och ansikten visades upp och alla som var nominerade såg spända och nervösa ut.

När vinnarens namn ropades upp kändes det ändå på ett sätt skönt att det är över. Det blev Hugo Rosas som tog hem det. Jag satt precis framför och naturligtvis kramade om honom, han är en värdig vinnare.

Helt plötsligt kändes det inte så illa att ”bara vara nominerad”, att bli slagen av en som driver en av Sveriges största bloggar med liten marginal känns ändå som en vinst. Vi hade en festlig och rolig kväll och...

Nej förresten. Jag är nog en ganska dålig förlorare ändå.

Följetongen måste ju fortsätta och jag ska försöka beskriva kvällen på Finest Awards för er även om det kan bli svårt. Ni kan nog bara tänka er när Sveriges största bloggala äger rum vilket stoj och stim det blir!

Vi började vår kväll på hotellrummet och för första gången var jag färdig först. Å andra sidan hade jag en lång klänning som satt där den skulle på grund av ett vackert långt tyg. Janne hade tagit med sig en rosa champagne som han öppnade innan då han tyckte nomineringen var väl värd att fira oavsett hur det skulle gå. Vilken gentleman jag har, men å andra sidan är skumpan inte lika rolig att dricka efteråt om man inte vinner. Han hade en egenknuten fluga som han knutit många gånger men just denna kväll skulle den jävlas riktigt ordentligt. Ju längre han stod på badrummet, desto mer nervös blev jag och desto mer bubbel gick åt.

Till slut fick han till det och jag hade garanterat den stiligaste mannen vid min sida på galan. Väl inne på Café Opera vimlade och minglades det hej vilt. Bloggalor är nog den galan som fotograferas mest, alla vill ha fina bilder till sin blogg och alla är lika vana vid att posera glatt framför kameran. På något sätt är det också en tävling i vem som syns mest, bloggare gillar att synas och ju brunare desto bättre. Helt plötsligt var våra stiliga outfits ganska bleka men på något sätt var det ganska skönt med en vanlig svart kostym med en snygg fluga som dessutom var egenknuten.

Efter ett par timmars mingel med gott att äta var det dags att gå ner till vackra Café Opera där prisutdelningen skulle ske. För första gången var mitt namn på två av stolarna ganska långt fram och det var en märklig känsla att få vara med om detta. Bredvid mig satt Sveriges bloggelit och det var oerhört spännande och roligt hela galan.

Jag satt och höll Jannes hand hela tiden och det går inte att komma ifrån att man väl vill vinna hela tjottabalongen när man väl är nominerad. När min kategori ”årets träningsblogg” skulle ropas upp så vågade jag knappt lyssna. Stora tv-skärmar där våra namn och ansikten visades upp och alla som var nominerade såg spända och nervösa ut.

När vinnarens namn ropades upp kändes det ändå på ett sätt skönt att det är över. Det blev Hugo Rosas som tog hem det. Jag satt precis framför och naturligtvis kramade om honom, han är en värdig vinnare.

Helt plötsligt kändes det inte så illa att ”bara vara nominerad”, att bli slagen av en som driver en av Sveriges största bloggar med liten marginal känns ändå som en vinst. Vi hade en festlig och rolig kväll och...

Nej förresten. Jag är nog en ganska dålig förlorare ändå.

  • Johanna Toftby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.