25 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:40

Jag blir alldeles matt...

Lena Jonsson

Bloggar är egentligen inte min grej. Men en som jag faktiskt fastnat för är Magdalena Graafs blogg. Hon är en kul person som har råkat ut för en del, läs hennes böcker så förstår ni varför (det var efter böckerna som jag hittade hennes blogg). På bloggen som jag läser med ojämna mellanrum skriver hon om sitt liv – det gör ju alla bloggare – men på humoristiskt sätt och med mycket självdistans. Hon berättar om sitt jobb, sitt hem, sina söner, man och hund, fritiden, dock inte nödvändigtvis i nämnd ordning.

Hon tar bilder på sig själv klädd i finaste stassen och vackert sminkad, likväl som i mjukisbyxor och med svullna ögonlock. Hon känns mänsklig.

En dag för ett par veckor sedan kom jag på mig med att le, eller nästa skratta, när jag läste ett inlägg och kollade på bilderna. Magdalena hade varit i Åre med ett gäng tjejkompisar. Och gissa om de hade haft det roligt? Skidåkning, god mat och dryck, fest, shopping, vila.... Ni förstår, en hellyckad weekend i fjällen!

Och där jag satt vid datorn kände jag bara att ”jäklar vad kul!”. Hennes weekend gjorde mig på gott humör. Härligt att se andra ha det kul!

Två, tre dagar senare var jag tillbaka i bloggen igen och fick en mindre chock för nu var Magdalena riktigt förbannad. Och jag fick klart för mig att när vi kvinnor i jämställdhetens tecken tror att männen är våra största fiender, är vi lite fel ute.

För på denna blogg, tillhörande en vanlig kvinna med högst vanliga ämnen, alltså, vi talar inte om en känd debattör som tar ställning i heta frågor och sticker ut hakan i känsliga ämnen och därmed får finna sig i att bli påhoppad ibland, fanns hatet. Från andra kvinnor. Jorå, tydligen hade läsare/kvinnor i kommentatorsfältet skrivit att Magdalena absolut inte borde åka på den typen av resa, dricka vin och.... Hur kunde hon lämna barnen?

Magdalena ställde sig frågan om ämnet ens hade kommit upp om ett gäng grabbar tog bilder på en resa och dessutom drack öl. Nej, knappast, va?

Efter det inlägget blev jag bara matt och insåg att jämställdhetskampen är så mycket svårare än man kan tro. Och frågan för mig efteråt blev också den jag alltid ställer när jag inte förstår hur folk tänker - i det här fallet de som tar sig tid att skriva kommentarer på en blogg om en kvinna som har det roligt: ”Har folk inga liv?”

Diss: Fågelkvitter. När man blir väckt av det.

Hiss: Fågelkvitter. När man är vaken.

Bloggar är egentligen inte min grej. Men en som jag faktiskt fastnat för är Magdalena Graafs blogg. Hon är en kul person som har råkat ut för en del, läs hennes böcker så förstår ni varför (det var efter böckerna som jag hittade hennes blogg). På bloggen som jag läser med ojämna mellanrum skriver hon om sitt liv – det gör ju alla bloggare – men på humoristiskt sätt och med mycket självdistans. Hon berättar om sitt jobb, sitt hem, sina söner, man och hund, fritiden, dock inte nödvändigtvis i nämnd ordning.

Hon tar bilder på sig själv klädd i finaste stassen och vackert sminkad, likväl som i mjukisbyxor och med svullna ögonlock. Hon känns mänsklig.

En dag för ett par veckor sedan kom jag på mig med att le, eller nästa skratta, när jag läste ett inlägg och kollade på bilderna. Magdalena hade varit i Åre med ett gäng tjejkompisar. Och gissa om de hade haft det roligt? Skidåkning, god mat och dryck, fest, shopping, vila.... Ni förstår, en hellyckad weekend i fjällen!

Och där jag satt vid datorn kände jag bara att ”jäklar vad kul!”. Hennes weekend gjorde mig på gott humör. Härligt att se andra ha det kul!

Två, tre dagar senare var jag tillbaka i bloggen igen och fick en mindre chock för nu var Magdalena riktigt förbannad. Och jag fick klart för mig att när vi kvinnor i jämställdhetens tecken tror att männen är våra största fiender, är vi lite fel ute.

För på denna blogg, tillhörande en vanlig kvinna med högst vanliga ämnen, alltså, vi talar inte om en känd debattör som tar ställning i heta frågor och sticker ut hakan i känsliga ämnen och därmed får finna sig i att bli påhoppad ibland, fanns hatet. Från andra kvinnor. Jorå, tydligen hade läsare/kvinnor i kommentatorsfältet skrivit att Magdalena absolut inte borde åka på den typen av resa, dricka vin och.... Hur kunde hon lämna barnen?

Magdalena ställde sig frågan om ämnet ens hade kommit upp om ett gäng grabbar tog bilder på en resa och dessutom drack öl. Nej, knappast, va?

Efter det inlägget blev jag bara matt och insåg att jämställdhetskampen är så mycket svårare än man kan tro. Och frågan för mig efteråt blev också den jag alltid ställer när jag inte förstår hur folk tänker - i det här fallet de som tar sig tid att skriva kommentarer på en blogg om en kvinna som har det roligt: ”Har folk inga liv?”

Diss: Fågelkvitter. När man blir väckt av det.

Hiss: Fågelkvitter. När man är vaken.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.