26 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:40

De andra småbarnsåren

Jag har tonåringar hemma och det är på ett sätt en liten sorg att de inte längre är så små. Jag minns småbarnsåren som en mysig men också hektiskt tid. Det mysiga var att de aldrig ville sluta kramas. Att alltid ha någon som kommer spingande och drog i byxbenet och vill upp. Eller få gränslöst mycket kärlek, helst tidiga söndagsmorgnar före 05. Alla fantastiska teckningar och pärplattor och alla vackra blommor, även om det kunde vara en maskros eller en bunt ogräs som jag sedan skulle sätta i en fin vas på bordet.

Det jobbiga var tröttheten, stressen och att alltid ha någon som man skulle passa upp. När den ena precis hade somnat, då skrek den andra. När den ena satt snällt i sandlådan och byggde sandslott, då sprang den andra åt ett annat håll bort från lekplatsen.

När den ena ville sitta i kundvagnen, då skulle den andra göra samma sak även fast det bara fanns plats för en i taget.

Men syskon får också lära sig att dela med sig och då fick den ena bli arg och ledsen medan den andra var nöjd och glad. Nästa gång var det den andra som fick sitta högst upp och då var det lika mycket tårar från den ena igen.

Dela lika och dela med sig. Tjejerna har alltid varit väldigt snälla mot varandra även om det ibland inte varit enkelt när det är tätt mellan dem. Det är många års sömnlösa nätter, men det är ändå så mycket värt det.

Idag har de vuxit ihop och är världens goaste syskon. Det kanske fostrar och ger dem erfarenhet att få vänta ibland, att man inte kan få som man vill bara för man bestämt sig för något.

Idag är de tonåringar och drar inte i mina ben längre och mamma är inte lika populär som när de var små.

Tonårstiden är en spännande och intressant tid. Tålamodet sätts på prov igen och man kan nästan jämföra småbarnsåren - men ändå inte. Ju mer jag skriker, desto mer skriker de. Det går inte vinna över en tonåring när det gäller småsaker. Men allt har sin tid och lyckan är ändå när jag får ha dem hemma en helg. Jag tror nog allt att mamma ändå är ganska bra att ha ibland.

Hiss Våren är på väg hoppas jag!

Diss Tiden kan man inte dissa för många gånger.

Jag har tonåringar hemma och det är på ett sätt en liten sorg att de inte längre är så små. Jag minns småbarnsåren som en mysig men också hektiskt tid. Det mysiga var att de aldrig ville sluta kramas. Att alltid ha någon som kommer spingande och drog i byxbenet och vill upp. Eller få gränslöst mycket kärlek, helst tidiga söndagsmorgnar före 05. Alla fantastiska teckningar och pärplattor och alla vackra blommor, även om det kunde vara en maskros eller en bunt ogräs som jag sedan skulle sätta i en fin vas på bordet.

Det jobbiga var tröttheten, stressen och att alltid ha någon som man skulle passa upp. När den ena precis hade somnat, då skrek den andra. När den ena satt snällt i sandlådan och byggde sandslott, då sprang den andra åt ett annat håll bort från lekplatsen.

När den ena ville sitta i kundvagnen, då skulle den andra göra samma sak även fast det bara fanns plats för en i taget.

Men syskon får också lära sig att dela med sig och då fick den ena bli arg och ledsen medan den andra var nöjd och glad. Nästa gång var det den andra som fick sitta högst upp och då var det lika mycket tårar från den ena igen.

Dela lika och dela med sig. Tjejerna har alltid varit väldigt snälla mot varandra även om det ibland inte varit enkelt när det är tätt mellan dem. Det är många års sömnlösa nätter, men det är ändå så mycket värt det.

Idag har de vuxit ihop och är världens goaste syskon. Det kanske fostrar och ger dem erfarenhet att få vänta ibland, att man inte kan få som man vill bara för man bestämt sig för något.

Idag är de tonåringar och drar inte i mina ben längre och mamma är inte lika populär som när de var små.

Tonårstiden är en spännande och intressant tid. Tålamodet sätts på prov igen och man kan nästan jämföra småbarnsåren - men ändå inte. Ju mer jag skriker, desto mer skriker de. Det går inte vinna över en tonåring när det gäller småsaker. Men allt har sin tid och lyckan är ändå när jag får ha dem hemma en helg. Jag tror nog allt att mamma ändå är ganska bra att ha ibland.

Hiss Våren är på väg hoppas jag!

Diss Tiden kan man inte dissa för många gånger.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.