03 apr 2014 04:00

23 jan 2015 15:41

Fotbollsvåldet – ett hot mot hela samhället

Linus Hellman

Lika svårt men ändå helt omöjligt att gå förbi en vecka som denna när vi blickar framåt och går mot härliga vårtider är den tragiska händelsen som inträffade i Helsingborg i söndags.

En fotbollssupporter har misshandlats till döds.

En 43-årig familjefar har ryckts ifrån oss.

Fyra barn har förlorat sin ena förälder.

Omständigheter kring en fotbollsmatch har kostat ett människoliv och fotbollen är i chock.

Efter bara några rader av den här krönikan får jag en klump i halsen och känner att jag mår illa.

Det som skulle ha varit en stor fest när allsvenskan äntligen sparkades igång förvandlades till något helt annat. Istället slutade det med död och förödelse. Det som utspelade sig är bedrövligt men det finns egentligen inga ord att sätta på den avsky som vi alla känner inför våldets brutala och meningslösa karaktär.

Våld i samband med fotboll är tyvärr inget ovanligt i Sverige. Jag åker på allsvenskfotboll några gånger per år och har personligen varit med om avbrutna matcher där våld har varit närvarande.

För nästan exakt ett år sedan var jag i Stockholm och såg Djurgårdens hemmapremiär mot Mjälby på Stadion. En match som fick avbrytas på grund av att föremål kastades in och träffade en spelare. För tre år sedan befann jag mig i Malmö när en match fick avbrytas sedan ett antal knallskott kastats in från läktaren. Händelser som har gjort mig väldigt indignerad. Efteråt har man varje gång tänkt att nu får det väl ändå vara nog? Ändå upprepar sig historien. Media rapporterar, vi ser hatet på internet och vi börjar nästan rycka på axlarna åt det.

Frustrationen och förtvivlan är stor men förvåningen är inte stor. Föremål har fått flyga fritt på våra arenor alldeles för länge utan några större åtgärder och acceptansen inför våldsverkare har fått breda ut sig. Säkerheten på våra arenor är om inte obefintlig så i varje fall begränsad. Det har blivit farligt att gå på fotboll i ett klimat som har hårdnat.

Fotbollsvåldet är ett av de största samhällsproblemen. Söndagens dödsfall inträffade innan matchen mitt inne i centrala Helsingborg, alltså inte under matchen på arenan. Det drabbade enligt den rapportering som har varit en helt vanlig supporter och inte någon huligan. Det visar på komplexiteten på problemet.

Precis som när det gäller politiska extremister med våldstendenser som vi nyligen har bevittnat sammandrabbningar emellan så är det ett fåtal enskilda individer som förstör, påverkar och ställer till det för den stora massan.

Det är alltid enkelt att ropa på hårdare tag men polismakten är samhällets försvar mot våldsverkare som i realiteten utgör ett hot mot demokratin. Det går inte att komma ifrån att statens viktigaste uppgift är att garantera människor trygghet. Unga och gamla människor ska vara beskyddade från våld och brott till liv och egen egendom.

Samtidigt framgår det med all önskvärd tydlighet att för att fullgöra dessa förpliktelser krävs det att polisen samtidigt får hjälp av lagstiftarna med nya åtgärdsmekanismer.

Samhället har tvingats kapitulera inför fotbollsvåldet och det skrämmer mig.

Hiss: Uteserveringarna som har kommit fram. Ett härligt vårtecken.

Diss: Att våldet får triumfera och sätta skräck i människor.

Lika svårt men ändå helt omöjligt att gå förbi en vecka som denna när vi blickar framåt och går mot härliga vårtider är den tragiska händelsen som inträffade i Helsingborg i söndags.

En fotbollssupporter har misshandlats till döds.

En 43-årig familjefar har ryckts ifrån oss.

Fyra barn har förlorat sin ena förälder.

Omständigheter kring en fotbollsmatch har kostat ett människoliv och fotbollen är i chock.

Efter bara några rader av den här krönikan får jag en klump i halsen och känner att jag mår illa.

Det som skulle ha varit en stor fest när allsvenskan äntligen sparkades igång förvandlades till något helt annat. Istället slutade det med död och förödelse. Det som utspelade sig är bedrövligt men det finns egentligen inga ord att sätta på den avsky som vi alla känner inför våldets brutala och meningslösa karaktär.

Våld i samband med fotboll är tyvärr inget ovanligt i Sverige. Jag åker på allsvenskfotboll några gånger per år och har personligen varit med om avbrutna matcher där våld har varit närvarande.

För nästan exakt ett år sedan var jag i Stockholm och såg Djurgårdens hemmapremiär mot Mjälby på Stadion. En match som fick avbrytas på grund av att föremål kastades in och träffade en spelare. För tre år sedan befann jag mig i Malmö när en match fick avbrytas sedan ett antal knallskott kastats in från läktaren. Händelser som har gjort mig väldigt indignerad. Efteråt har man varje gång tänkt att nu får det väl ändå vara nog? Ändå upprepar sig historien. Media rapporterar, vi ser hatet på internet och vi börjar nästan rycka på axlarna åt det.

Frustrationen och förtvivlan är stor men förvåningen är inte stor. Föremål har fått flyga fritt på våra arenor alldeles för länge utan några större åtgärder och acceptansen inför våldsverkare har fått breda ut sig. Säkerheten på våra arenor är om inte obefintlig så i varje fall begränsad. Det har blivit farligt att gå på fotboll i ett klimat som har hårdnat.

Fotbollsvåldet är ett av de största samhällsproblemen. Söndagens dödsfall inträffade innan matchen mitt inne i centrala Helsingborg, alltså inte under matchen på arenan. Det drabbade enligt den rapportering som har varit en helt vanlig supporter och inte någon huligan. Det visar på komplexiteten på problemet.

Precis som när det gäller politiska extremister med våldstendenser som vi nyligen har bevittnat sammandrabbningar emellan så är det ett fåtal enskilda individer som förstör, påverkar och ställer till det för den stora massan.

Det är alltid enkelt att ropa på hårdare tag men polismakten är samhällets försvar mot våldsverkare som i realiteten utgör ett hot mot demokratin. Det går inte att komma ifrån att statens viktigaste uppgift är att garantera människor trygghet. Unga och gamla människor ska vara beskyddade från våld och brott till liv och egen egendom.

Samtidigt framgår det med all önskvärd tydlighet att för att fullgöra dessa förpliktelser krävs det att polisen samtidigt får hjälp av lagstiftarna med nya åtgärdsmekanismer.

Samhället har tvingats kapitulera inför fotbollsvåldet och det skrämmer mig.

Hiss: Uteserveringarna som har kommit fram. Ett härligt vårtecken.

Diss: Att våldet får triumfera och sätta skräck i människor.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.