04 apr 2014 04:00

23 jan 2015 15:41

Det var läge att ge sig ut en sväng

Flemming Mouritsen

Himlen välvde sig som en blå ostkupa dekorerad med ett fåtal vita fluff. Solen strålade med all den kraft och värme som den kunde uppbåda så här i mitten av mars. Fåglarna kvittrade som besatta. Det var söndag och fästmön och jag tyckte att det verkligen var läge att ge sig ut en sväng. Men det blåste och inte var det särskilt varmt i luften heller, så vi tog bilen.

Vi åkte iväg helt utan plan och tog slumpvis av åt höger eller vänster som det föll sig och det resulterade i att vi åkte förbi Ryds ängar, Rånna och Linnés bokar i Ingasäter. Sedan via Timmerdala mot Götene. Helt otippat svängde vi höger vid Holmestads kyrka och hittade några domarringar en bit in längs vägen. Utan att veta var vi var följde vi skyltar mot Jättadansen, men hittade ingen dans. Efter ett tag snubblade vi istället över ett ställe som hette Berget Orangeri vilket var en kombination av restaurang och butik med mycket udda men kul varor. Där serverades Afternoon tea. Platserna i orangeriet var begränsade och det var fullbokat så den upplevelsen har vi fortfarande framför oss. Nu vet vi i alla fall var stället ligger... om vi nu hittar tillbaka utan att åka vilse igen.

Efter Aranäs ruin virrade vi bort oss helt och hamnade så småningom på ett märkligt ställe som heter Kvarnstenstorg vid Lugnås. Ett inhägnat gärde där det står kvarnstenar från förr då mjölnarna kom och såg ut den sten de ville ha. Det stod eller låg ett femtiotal kvarnstenar på den lilla plätten. Helt bisarrt men mycket intressant. Tydligen kan man även besöka gruvan där de höggs ut.

Hemma igen var vi mycket nöjda med utflykten och en ny arbetsvecka kom och gick och när det sedan blev helg igen var våren än mer på gång och på lördagseftermiddagen tog vi oss en promenad. En liten bit hemifrån råkade vi korsa Inga-Karls väg lite tidigare vi brukar och upptäckte en skylt om Ulveksbackarna. Det är ett naturskyddsområde med kamelandskap, inte kamellandskap som vi först läste. Vi traskade in och hamnade i ett underbart kuperat ängs- och skogsmarksområde som vi inte kände till trots att vi bott fem minuters promenadväg därifrån i femton år. Årets första blåsippor bjöds vi på där också.

Det jag vill ha sagt med historierna om dessa utflykter är att det är härligt att åka iväg hemifrån och hitta nya platser och upplevelser, men man skall inte tro att det inte finns saker att upptäcka i sitt närområde. Det kan räcka med att bryta sitt invanda mönster och svänga höger där man brukar svänga vänster för att hitta något helt nytt och överraskande.

Hiss: Ungdomarna som spelade och sjöng i Stadshuset innan Earth Hour i lördags.

Diss: Vi själva som glömt att släcka ljuset nästan varje Earth Hour... nästan.

Himlen välvde sig som en blå ostkupa dekorerad med ett fåtal vita fluff. Solen strålade med all den kraft och värme som den kunde uppbåda så här i mitten av mars. Fåglarna kvittrade som besatta. Det var söndag och fästmön och jag tyckte att det verkligen var läge att ge sig ut en sväng. Men det blåste och inte var det särskilt varmt i luften heller, så vi tog bilen.

Vi åkte iväg helt utan plan och tog slumpvis av åt höger eller vänster som det föll sig och det resulterade i att vi åkte förbi Ryds ängar, Rånna och Linnés bokar i Ingasäter. Sedan via Timmerdala mot Götene. Helt otippat svängde vi höger vid Holmestads kyrka och hittade några domarringar en bit in längs vägen. Utan att veta var vi var följde vi skyltar mot Jättadansen, men hittade ingen dans. Efter ett tag snubblade vi istället över ett ställe som hette Berget Orangeri vilket var en kombination av restaurang och butik med mycket udda men kul varor. Där serverades Afternoon tea. Platserna i orangeriet var begränsade och det var fullbokat så den upplevelsen har vi fortfarande framför oss. Nu vet vi i alla fall var stället ligger... om vi nu hittar tillbaka utan att åka vilse igen.

Efter Aranäs ruin virrade vi bort oss helt och hamnade så småningom på ett märkligt ställe som heter Kvarnstenstorg vid Lugnås. Ett inhägnat gärde där det står kvarnstenar från förr då mjölnarna kom och såg ut den sten de ville ha. Det stod eller låg ett femtiotal kvarnstenar på den lilla plätten. Helt bisarrt men mycket intressant. Tydligen kan man även besöka gruvan där de höggs ut.

Hemma igen var vi mycket nöjda med utflykten och en ny arbetsvecka kom och gick och när det sedan blev helg igen var våren än mer på gång och på lördagseftermiddagen tog vi oss en promenad. En liten bit hemifrån råkade vi korsa Inga-Karls väg lite tidigare vi brukar och upptäckte en skylt om Ulveksbackarna. Det är ett naturskyddsområde med kamelandskap, inte kamellandskap som vi först läste. Vi traskade in och hamnade i ett underbart kuperat ängs- och skogsmarksområde som vi inte kände till trots att vi bott fem minuters promenadväg därifrån i femton år. Årets första blåsippor bjöds vi på där också.

Det jag vill ha sagt med historierna om dessa utflykter är att det är härligt att åka iväg hemifrån och hitta nya platser och upplevelser, men man skall inte tro att det inte finns saker att upptäcka i sitt närområde. Det kan räcka med att bryta sitt invanda mönster och svänga höger där man brukar svänga vänster för att hitta något helt nytt och överraskande.

Hiss: Ungdomarna som spelade och sjöng i Stadshuset innan Earth Hour i lördags.

Diss: Vi själva som glömt att släcka ljuset nästan varje Earth Hour... nästan.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.