08 apr 2014 21:28

23 jan 2015 15:41

Toftbys krönika: Mitt elektroniska flyttkaos

Jag har startat eget. På nätet. Det är minst lika besvärligt som i verkligheten, men nu har jag min alldeles egna sajt. Vi har i all hemlighet hållit på att förbereda och det är ofattbart vilket jobb det innebär med allt från bilder till typsnitt och färg. Min kille har fått stå ut med mycket den senaste tiden och har varit med och hjälpt mig in i det sista. När man drar igång en ny stor hemsida vill man även ha nya bilder. Vår duktiga vän Mats är superproffs både på smink och fotograferande, men eftersom tiden varit knapp fick det bli fotografering dagen efter Finest Awards. Vilken tur det finns proffs som ska göra så jag ser både snygg och pigg ut! Men Mats är den bästa och bilderna kunde inte bli snyggare.

Men vad är det med mig och teknik? Jag blir förstås handlingsförlamad när det kommer till saker jag har svårt för och redan när jag skulle beställa en egen domän till min nya adress stötte jag på patrull. Inte för att namnet var upptaget utan för att det tydligen på något sätt ska kopplas ihop med min nya adress och andra massa konstiga saker jag inte förstår mig på.

I två månader har jag väntat på detta och nu var det äntligen dags! Igår kom min underbara kompis Linda ner som också är med i detta projekt för att vara med mig hela dagen och vi skulle se till att allting funkade perfekt när vi tryckte på startknappen. Eftersom det var lite finlir kvar slog vi två flugor i en smäll. Medan Linda satt i frisörstolen med datorn i knät stod jag bakom och plockade ur hennes extensions och lade i färg. På så vis hann vi med både lektion i nya systemet och göra henne fin i håret samtidigt.

Timmarna gick och min nya adress ville inte komma igång och ju längre tiden gick desto mer nervös blev jag. Lindas hår glömde vi av helt, men vi hade som tur var sköljt färgen. Till slut vågade vi trycka på knappen och äntligen var min nya sajt igång! Eftersom jag vill leda läsarna från min gamla blogg direkt till den nya var det mycket som ska klaffa. Allt måste ske samtidigt och Linda sprang mellan två datorer på salongen och sladdar på golvet med kappan och inpackning kvar i håret.

När jag sedan tryckte på ”publicera” och skulle lägga länken till min nya blogg på min killes Facebook var jag fortfarande inloggad som Linda. Det var nog en hel del som undrade varför Linda skrev ”Tack älskling för all hjälp, det hade aldrig gått utan dig”.

När jag skulle skriva ett tack till en kompis råkade jag skriva på min egen Facebook och även där måste en hel del ha undrat varför jag tackade mig själv.

När vi märkte att adresserna äntligen kopplats ihop funkade ändå inte länken och när man skulle in på min sida kom man in till min egen inloggning. Där sattes mitt tålamod ordentligt på prov, flera tusental klickade in sig på sajten och där tog det stopp.

Men med teknikens under och fantastiska människor som vet vad de gör så funkade allt till slut.

Jag kunde inte sluta skratta åt alltihop och positiva kommentarer vällde in. Vilken underbar känsla att ha en alldeles egen hemsida som blev så fin. Nu ska jag bara lära mig den nya tekniken och det känn helt fantastiskt att kunna blogga på en sida som jag varit med och bestämt alldeles själv.

Jag har startat eget. På nätet. Det är minst lika besvärligt som i verkligheten, men nu har jag min alldeles egna sajt. Vi har i all hemlighet hållit på att förbereda och det är ofattbart vilket jobb det innebär med allt från bilder till typsnitt och färg. Min kille har fått stå ut med mycket den senaste tiden och har varit med och hjälpt mig in i det sista. När man drar igång en ny stor hemsida vill man även ha nya bilder. Vår duktiga vän Mats är superproffs både på smink och fotograferande, men eftersom tiden varit knapp fick det bli fotografering dagen efter Finest Awards. Vilken tur det finns proffs som ska göra så jag ser både snygg och pigg ut! Men Mats är den bästa och bilderna kunde inte bli snyggare.

Men vad är det med mig och teknik? Jag blir förstås handlingsförlamad när det kommer till saker jag har svårt för och redan när jag skulle beställa en egen domän till min nya adress stötte jag på patrull. Inte för att namnet var upptaget utan för att det tydligen på något sätt ska kopplas ihop med min nya adress och andra massa konstiga saker jag inte förstår mig på.

I två månader har jag väntat på detta och nu var det äntligen dags! Igår kom min underbara kompis Linda ner som också är med i detta projekt för att vara med mig hela dagen och vi skulle se till att allting funkade perfekt när vi tryckte på startknappen. Eftersom det var lite finlir kvar slog vi två flugor i en smäll. Medan Linda satt i frisörstolen med datorn i knät stod jag bakom och plockade ur hennes extensions och lade i färg. På så vis hann vi med både lektion i nya systemet och göra henne fin i håret samtidigt.

Timmarna gick och min nya adress ville inte komma igång och ju längre tiden gick desto mer nervös blev jag. Lindas hår glömde vi av helt, men vi hade som tur var sköljt färgen. Till slut vågade vi trycka på knappen och äntligen var min nya sajt igång! Eftersom jag vill leda läsarna från min gamla blogg direkt till den nya var det mycket som ska klaffa. Allt måste ske samtidigt och Linda sprang mellan två datorer på salongen och sladdar på golvet med kappan och inpackning kvar i håret.

När jag sedan tryckte på ”publicera” och skulle lägga länken till min nya blogg på min killes Facebook var jag fortfarande inloggad som Linda. Det var nog en hel del som undrade varför Linda skrev ”Tack älskling för all hjälp, det hade aldrig gått utan dig”.

När jag skulle skriva ett tack till en kompis råkade jag skriva på min egen Facebook och även där måste en hel del ha undrat varför jag tackade mig själv.

När vi märkte att adresserna äntligen kopplats ihop funkade ändå inte länken och när man skulle in på min sida kom man in till min egen inloggning. Där sattes mitt tålamod ordentligt på prov, flera tusental klickade in sig på sajten och där tog det stopp.

Men med teknikens under och fantastiska människor som vet vad de gör så funkade allt till slut.

Jag kunde inte sluta skratta åt alltihop och positiva kommentarer vällde in. Vilken underbar känsla att ha en alldeles egen hemsida som blev så fin. Nu ska jag bara lära mig den nya tekniken och det känn helt fantastiskt att kunna blogga på en sida som jag varit med och bestämt alldeles själv.

  • Johanna Toftby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.