10 apr 2014 04:00

23 jan 2015 15:41

När resor handlar om medmänsklighet

Ska man semestra i diktaturer? Frågan är inte ny men alltjämt väsentlig eftersom diktaturerna fortsatt är många runt om i vår värld. Det är ett moraliskt och etiskt dilemma som alla människor som reser måste ta hänsyn till oavsett om vi vill det eller inte.

Militärdiktaturen under general Franco i Spanien var ett tydligt exempel. För att förstå sprängkraften är det bara att lyssna till sångerskan Sylvia Vrethammar när hon berättar om den kritik hon fick utstå för att ha framfört låten ”Viva Espana” på 1970-talet.

Hon anklagades för att ge legitimitet åt Francoregimen i en tid när det var något fult att turista i Spanien, ty då tog man ställning för den spanska diktaturen ansåg kritikerna. I Sverige fördömde vid den här tiden statsminister Olof Palme i skarpa ordalag den spanska regimen efter att den hade låtit avrätta flera unga oppositionella.

”Det fantastiska är ju att det fortsätter, att dessa satans mördare ska få hålla på som nu sker. De kommer att falla också i den djupaste skam och förnedring. Historiens dom kommer att vara ohyggligt hård”, sade han i sitt brutala fördömande i september 1975.

Det här är bara ett exempel på när demokrati står i kontrast till diktatur.

Det värsta exemplet i modern tid kommer ifrån ett statsbesök i Sydostasien vintern 2004. Carl XVI Gustaf fäller med ett av sina mest korkade uttalande ett hyllande omdöme om sultan Hassanal Bolkiah av Brunei.

”Han har en kolossal närhet till folket ... Jag upplever Brunei som ett mer öppet land än något annat land man kan tänka sig”, sade kungen.

Två uttalanden från två av våra främsta företrädare med helt olika innerbörd. Många skulle säkert kalla det sistnämnda för ett olycksfall i arbetet. Oavsett illustrerar det svårigheten med demokrati kontra diktatur.

Vidare tycks vi inte ha några som helst betänkligheter att sälja vapen till Saudiarabien eller dylika skurkstater. Än mindre att ge bistånd till diktaturer som historien är full av.

Ska vi vanliga människor ha några dubier när vi besöker diktaturer? Det är helt upp till varje enskild människa att göra sin egen bedömning men jag tycker inte det.

Personligen har jag besökt två högst tvivelaktiga länder under 2013 och uttryckt uppskattning inför dessa resmål men det innebär ju inte att jag inte har varit kritisk. Såväl Dubai i Förenade Arabemiraten som Havanna på Kuba är platser och länder med en massa brister men utan att ta del av dem och inse realiteterna är det ibland svårt att verkligen förstå.

Jag kanske till och med reser tillbaka till dessa länder men det innebär ju inte att jag uppskattar dessa länders styrelsesätt eller samhällssystem på samma sätt som jag definitivt inte skriver under på kungens omdöme om Brunei även om han försökte rätta till sitt klavertramp i efterhand.

Det gives även en tredje möjlighet och för mig är det viktigt att se andra människors tillvaro för att sedan kunna uttrycka mitt fördömande över den verklighet som de lever i.

Det finns ett ord för det – medmänsklighet.

Till syvende och sist är vi ju alla människor.

HISSA – Mando Diaos nya singel ”Black Saturday”.

DISSA – Regn och snö eller både och. Nu vill jag ha vår.

Ska man semestra i diktaturer? Frågan är inte ny men alltjämt väsentlig eftersom diktaturerna fortsatt är många runt om i vår värld. Det är ett moraliskt och etiskt dilemma som alla människor som reser måste ta hänsyn till oavsett om vi vill det eller inte.

Militärdiktaturen under general Franco i Spanien var ett tydligt exempel. För att förstå sprängkraften är det bara att lyssna till sångerskan Sylvia Vrethammar när hon berättar om den kritik hon fick utstå för att ha framfört låten ”Viva Espana” på 1970-talet.

Hon anklagades för att ge legitimitet åt Francoregimen i en tid när det var något fult att turista i Spanien, ty då tog man ställning för den spanska diktaturen ansåg kritikerna. I Sverige fördömde vid den här tiden statsminister Olof Palme i skarpa ordalag den spanska regimen efter att den hade låtit avrätta flera unga oppositionella.

”Det fantastiska är ju att det fortsätter, att dessa satans mördare ska få hålla på som nu sker. De kommer att falla också i den djupaste skam och förnedring. Historiens dom kommer att vara ohyggligt hård”, sade han i sitt brutala fördömande i september 1975.

Det här är bara ett exempel på när demokrati står i kontrast till diktatur.

Det värsta exemplet i modern tid kommer ifrån ett statsbesök i Sydostasien vintern 2004. Carl XVI Gustaf fäller med ett av sina mest korkade uttalande ett hyllande omdöme om sultan Hassanal Bolkiah av Brunei.

”Han har en kolossal närhet till folket ... Jag upplever Brunei som ett mer öppet land än något annat land man kan tänka sig”, sade kungen.

Två uttalanden från två av våra främsta företrädare med helt olika innerbörd. Många skulle säkert kalla det sistnämnda för ett olycksfall i arbetet. Oavsett illustrerar det svårigheten med demokrati kontra diktatur.

Vidare tycks vi inte ha några som helst betänkligheter att sälja vapen till Saudiarabien eller dylika skurkstater. Än mindre att ge bistånd till diktaturer som historien är full av.

Ska vi vanliga människor ha några dubier när vi besöker diktaturer? Det är helt upp till varje enskild människa att göra sin egen bedömning men jag tycker inte det.

Personligen har jag besökt två högst tvivelaktiga länder under 2013 och uttryckt uppskattning inför dessa resmål men det innebär ju inte att jag inte har varit kritisk. Såväl Dubai i Förenade Arabemiraten som Havanna på Kuba är platser och länder med en massa brister men utan att ta del av dem och inse realiteterna är det ibland svårt att verkligen förstå.

Jag kanske till och med reser tillbaka till dessa länder men det innebär ju inte att jag uppskattar dessa länders styrelsesätt eller samhällssystem på samma sätt som jag definitivt inte skriver under på kungens omdöme om Brunei även om han försökte rätta till sitt klavertramp i efterhand.

Det gives även en tredje möjlighet och för mig är det viktigt att se andra människors tillvaro för att sedan kunna uttrycka mitt fördömande över den verklighet som de lever i.

Det finns ett ord för det – medmänsklighet.

Till syvende och sist är vi ju alla människor.

HISSA – Mando Diaos nya singel ”Black Saturday”.

DISSA – Regn och snö eller både och. Nu vill jag ha vår.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.