12 apr 2014 04:00

23 jan 2015 15:41

Det handlar om vanlig medmänsklighet

I söndags var det sista anmälningsdagen för den årliga Klassfotbollen och på insändarplats i denna tidning ställs frågan huruvida det är solidariskt med familjer med knappa ekonomiska resurser att skolan uppmuntrar detta evenemang. Det går också att spekulera i om det är förenligt med skollagen att ha en avgift för en aktivitet som visserligen arrangeras av en idrottsförening utanför skoltid men som ändå genom sitt upplägg är kopplat till skolan.

Det gör ont i hjärtat att höra om barn som inte är med på Klassfotbollen eller på andra aktiviteter på grund av att det inte finns pengar. Det är ju inte bara anmälningsavgiften på 150 kronor som ska betalas, utan barnen behöver utrustning och fika på plats. Att kunna anta sportbutikernas erbjudanden om billiga paketpris på fotbollsskor och benskydd är för någon familj helt självklart men för någon annan en utopi.

Men samtidigt är det omöjligt att ordna aktiviteter utan att det ska kosta något. Den arrangerande klubben har sponsorer, men det är ändå rimligt att ta ut en egenavgift för upplevelsen, tröjan och vattenflaskan. Många arbetstimmar läggs ideellt före, under och efter helgen, och den kostnaden ska heller inte underskattas.

Alla barn kan inte göra allting, och det är föräldrarna som ska ta ansvar för prioriteringen. Förutom Klassfotbollen är det Klassinnebandyn, Klasshandbollen, simskolan, ridskolan, fotbollsklubben, hockeyklubben, teaterföreningen, kören, dansen. Det går inte att vara med på allt.

Detta förstår ju de flesta barn inte, utan vill vara med på allt som alla gör, och jämför sig lika mycket med varandra som vi vuxna gör. Ibland gör det ont att vara människa bland andra människor, och den erfarenheten måste vi lära våra barn och oss själva att leva med.

Men vi som har, kan vara med och dela.

På Lyktan har vi några veckor klassfotbollstema och tar emot och lämnar vidare allt fotbollsrelaterat. I en del familjer ska mat och mediciner prioriteras framför nya skor eller shorts. Många tycker det är bra att återvinna helt funktionsdugliga skor och kläder samtidigt som barn får möjlighet att vara med och spela med sina kompisar.

Det handlar inte om välgörenhet utan om vanlig medmänsklighet. Och även om det kanske inte är en mänsklig rättighet att vara med i Klassfotbollen så är det vansinnigt roligt!

Hiss: Alla ni som jobbar ideellt med Klassfotbollen!

Diss: Säger det igen .... Orättvisor och krig.

I söndags var det sista anmälningsdagen för den årliga Klassfotbollen och på insändarplats i denna tidning ställs frågan huruvida det är solidariskt med familjer med knappa ekonomiska resurser att skolan uppmuntrar detta evenemang. Det går också att spekulera i om det är förenligt med skollagen att ha en avgift för en aktivitet som visserligen arrangeras av en idrottsförening utanför skoltid men som ändå genom sitt upplägg är kopplat till skolan.

Det gör ont i hjärtat att höra om barn som inte är med på Klassfotbollen eller på andra aktiviteter på grund av att det inte finns pengar. Det är ju inte bara anmälningsavgiften på 150 kronor som ska betalas, utan barnen behöver utrustning och fika på plats. Att kunna anta sportbutikernas erbjudanden om billiga paketpris på fotbollsskor och benskydd är för någon familj helt självklart men för någon annan en utopi.

Men samtidigt är det omöjligt att ordna aktiviteter utan att det ska kosta något. Den arrangerande klubben har sponsorer, men det är ändå rimligt att ta ut en egenavgift för upplevelsen, tröjan och vattenflaskan. Många arbetstimmar läggs ideellt före, under och efter helgen, och den kostnaden ska heller inte underskattas.

Alla barn kan inte göra allting, och det är föräldrarna som ska ta ansvar för prioriteringen. Förutom Klassfotbollen är det Klassinnebandyn, Klasshandbollen, simskolan, ridskolan, fotbollsklubben, hockeyklubben, teaterföreningen, kören, dansen. Det går inte att vara med på allt.

Detta förstår ju de flesta barn inte, utan vill vara med på allt som alla gör, och jämför sig lika mycket med varandra som vi vuxna gör. Ibland gör det ont att vara människa bland andra människor, och den erfarenheten måste vi lära våra barn och oss själva att leva med.

Men vi som har, kan vara med och dela.

På Lyktan har vi några veckor klassfotbollstema och tar emot och lämnar vidare allt fotbollsrelaterat. I en del familjer ska mat och mediciner prioriteras framför nya skor eller shorts. Många tycker det är bra att återvinna helt funktionsdugliga skor och kläder samtidigt som barn får möjlighet att vara med och spela med sina kompisar.

Det handlar inte om välgörenhet utan om vanlig medmänsklighet. Och även om det kanske inte är en mänsklig rättighet att vara med i Klassfotbollen så är det vansinnigt roligt!

Hiss: Alla ni som jobbar ideellt med Klassfotbollen!

Diss: Säger det igen .... Orättvisor och krig.

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.