17 apr 2014 06:00

23 jan 2015 15:41

När den ryska björnen vaknade – igen

Det är vår med allt vad det innebär. Det känns i luften. Värmen har kommit även om kylande vintervindar gör allt för att försöka tränga tillbaka sin varmare efterträdare.

Det här är också våren när den gamla barnsången ”Björnen sover” ånyo fick en verklig innebörd. ”Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig, men man kan dock, men man kan dock honom aldrig tro”.

Jag måste ovilligt medge att jag inte är den första som använder Carl-Michael Bellmans oskyldiga sång på Gubben Noak för att relatera till Ryssland, men jag avser inte alls att förminska allvaret i den uppstådda situationen.

Väck inte den björn som sover, brukar det heta.

Den ryska björnen vaknade själv till liv.

Omvärlden stod som förbluffad och överrumplades av den ryske presidenten Vladimir Putins agerande. Situationen i Ukraina, den ryska intervenering och ockupationen av Krimhalvön upptar numera alla nyhetssändningar och vi känner alla till händelseförloppet.

Egentligen är det inget nytt när det gäller Ryssland. Den sluge och oberäknelige Putin har ingripit i konflikter tidigare. 2008 gällde det Georgien och Ryssland ställde sig på separatisternas sida för en utbrytning av en del av Georgiens territorium.

Sex år senare är det Ukraina som står på tur. Ryssland passade på att utnyttja ett annat lands svaghet när sitt östra grannland befinner sig i ett maktvakuum efter störtandet av president Viktor Janukovytj. De ville ta tillbaka områden som de ansåg tillhöra Ryssland (Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov gav på 1950-talet bort Krim till den ukrainska rådsrepubliken).

Sedan erövrandet av Krim har läget bara eskalerat i Ukraina och vi vet ännu inte var det slutar. Läget är instabilt och landet står på randen till inbördeskrig. Ett sådant vore förödande men rycker närmare på grund av de ryska destabiliseringsförsöken.

Sovjetunionen varade mellan 1922 till 1991, alltså i 69 år. De demokratiska förhoppningar om ett tolerant, öppet ryskt samhälle med respekt för fri- och mänskliga rättigheter som fanns inför det nya Ryssland är idag helt borta. Jag förfasas över tanken att dagens odemokratiska Ryssland ska vara lika länge som dess företrädare.

Journalisten och utrikeskorrespondenten Stig Fredriksson tecknar i sin bok ”Oligarken mot presidenten” ett intressant porträtt på den ryske ledaren. Han beskriver Putins egenskaper och tankemönster som bottnar i Putins bakgrund som KGB-agent.

Gränser i Europa kan endast förändras genom överenskommelser och fredssamverkan. Det är en fundamental princip i folkrätten. Att skicka in armén och angripa ett land är ödesdigert och får långtgående konsekvenser. Det borde vi ha lärt oss av historien men det är som att den upprepar sig.

Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 dyker upp som avskräckande påminnelser. Det är samma förlegade syn från björnen i öster om att med vapenmakt tvinga folk till underkastelse inför maktspråk.

Det är tydligt att det har hänt väldigt lite sedan Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps.

Det är vår med allt vad det innebär. Det känns i luften. Värmen har kommit även om kylande vintervindar gör allt för att försöka tränga tillbaka sin varmare efterträdare.

Det här är också våren när den gamla barnsången ”Björnen sover” ånyo fick en verklig innebörd. ”Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig, men man kan dock, men man kan dock honom aldrig tro”.

Jag måste ovilligt medge att jag inte är den första som använder Carl-Michael Bellmans oskyldiga sång på Gubben Noak för att relatera till Ryssland, men jag avser inte alls att förminska allvaret i den uppstådda situationen.

Väck inte den björn som sover, brukar det heta.

Den ryska björnen vaknade själv till liv.

Omvärlden stod som förbluffad och överrumplades av den ryske presidenten Vladimir Putins agerande. Situationen i Ukraina, den ryska intervenering och ockupationen av Krimhalvön upptar numera alla nyhetssändningar och vi känner alla till händelseförloppet.

Egentligen är det inget nytt när det gäller Ryssland. Den sluge och oberäknelige Putin har ingripit i konflikter tidigare. 2008 gällde det Georgien och Ryssland ställde sig på separatisternas sida för en utbrytning av en del av Georgiens territorium.

Sex år senare är det Ukraina som står på tur. Ryssland passade på att utnyttja ett annat lands svaghet när sitt östra grannland befinner sig i ett maktvakuum efter störtandet av president Viktor Janukovytj. De ville ta tillbaka områden som de ansåg tillhöra Ryssland (Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov gav på 1950-talet bort Krim till den ukrainska rådsrepubliken).

Sedan erövrandet av Krim har läget bara eskalerat i Ukraina och vi vet ännu inte var det slutar. Läget är instabilt och landet står på randen till inbördeskrig. Ett sådant vore förödande men rycker närmare på grund av de ryska destabiliseringsförsöken.

Sovjetunionen varade mellan 1922 till 1991, alltså i 69 år. De demokratiska förhoppningar om ett tolerant, öppet ryskt samhälle med respekt för fri- och mänskliga rättigheter som fanns inför det nya Ryssland är idag helt borta. Jag förfasas över tanken att dagens odemokratiska Ryssland ska vara lika länge som dess företrädare.

Journalisten och utrikeskorrespondenten Stig Fredriksson tecknar i sin bok ”Oligarken mot presidenten” ett intressant porträtt på den ryske ledaren. Han beskriver Putins egenskaper och tankemönster som bottnar i Putins bakgrund som KGB-agent.

Gränser i Europa kan endast förändras genom överenskommelser och fredssamverkan. Det är en fundamental princip i folkrätten. Att skicka in armén och angripa ett land är ödesdigert och får långtgående konsekvenser. Det borde vi ha lärt oss av historien men det är som att den upprepar sig.

Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 dyker upp som avskräckande påminnelser. Det är samma förlegade syn från björnen i öster om att med vapenmakt tvinga folk till underkastelse inför maktspråk.

Det är tydligt att det har hänt väldigt lite sedan Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.