25 apr 2014 06:00

23 jan 2015 15:43

Man väljer inte alltid rätt

Över påsken som var tog fästmön och jag en veckas tripp till Teneriffa för att få avnjuta sol och värme och få en försmak på den sommar som vi längtar oss fördärvade efter.

För det är ju alltid ett ruttet väder med hagel, blåst, drivis och elände här hemma varje påsk, inte sant. Nä, i år det var inte sant för vi har fått rapporter om att vädret hemma uppförde sig på ett osmakligt smakligt sätt medan vi var borta. Glädjen i att resa till varmare klimat består ju till stor del av vetskapen att alla därhemma får gå och frysa medan man själv lögar sig i solen med en paraplydrink.

Sol fick vi visserligen, tillräckligt för att jag skulle bränna mig på bröstet och i pannan redan första kvällen. Resultatet av det blev att jag höll mig rätt mycket i skuggan resten av veckan. Det blåste kyligt och jag svor över att jag inte hade vett nog att smörja in mig med solkräm så fort vi satte foten på Teneriffikansk mark.

Men jag fick läst en hel del böcker och häri ligger roten till denna text.

Fästmön och jag hade sett fram emot en veckas bokläsning och avslappning och hade bunkrat upp med en ansenlig hög oläst litteratur. Men på morgonen dagen före avresan fann jag min fästmö i badrummet. Djupt olycklig berättade hon att hon hade drabbats av plötslig tantblindhet. Hon har linser av olika styrka så att hon läser med vänster öga och ser på håll med höger öga. Nu hade hon bytt ut sina slitna linser mot nya inför semestern och avståndsögat var det inget fel på, men hon såg inte ett skvatt med läsögat. Panik! Syftet med semestern höll på att spolas ner i toaletten tillsammans med de gamla linserna. Det förstod jag när jag sa att det väl bara var att använda den gamla linsen istället. Näpp, nerspolad.

Hon for iväg till optikern där man provade nya linser på henne, men inget fungerade så de bestämde att det var bäst att göra en ny synundersökning.

Hon fick en tid senare samma dag och vi for iväg tillsammans för att göra några sista ärenden och förhoppningsvis få ordning på hennes öga. Nu frågade optikern henne om hon möjligen kunde ha dubbla linser i ögat, men då hon mindes att hon spolat ner två linser sa hon att det inte var möjligt.

Optikern tittade i sin maskin och sa:

– Nu tar du ut linsen ur ögat..... och sedan tar du ut den gamla också.

Det var en mycket skamsen fästmö jag mötte efter undersökningen men optikern var förstående och log rart när hon sa att sånt händer och att de bjöd på kalaset.

Det blev många timmars skön läsning... för oss båda.

Över påsken som var tog fästmön och jag en veckas tripp till Teneriffa för att få avnjuta sol och värme och få en försmak på den sommar som vi längtar oss fördärvade efter.

För det är ju alltid ett ruttet väder med hagel, blåst, drivis och elände här hemma varje påsk, inte sant. Nä, i år det var inte sant för vi har fått rapporter om att vädret hemma uppförde sig på ett osmakligt smakligt sätt medan vi var borta. Glädjen i att resa till varmare klimat består ju till stor del av vetskapen att alla därhemma får gå och frysa medan man själv lögar sig i solen med en paraplydrink.

Sol fick vi visserligen, tillräckligt för att jag skulle bränna mig på bröstet och i pannan redan första kvällen. Resultatet av det blev att jag höll mig rätt mycket i skuggan resten av veckan. Det blåste kyligt och jag svor över att jag inte hade vett nog att smörja in mig med solkräm så fort vi satte foten på Teneriffikansk mark.

Men jag fick läst en hel del böcker och häri ligger roten till denna text.

Fästmön och jag hade sett fram emot en veckas bokläsning och avslappning och hade bunkrat upp med en ansenlig hög oläst litteratur. Men på morgonen dagen före avresan fann jag min fästmö i badrummet. Djupt olycklig berättade hon att hon hade drabbats av plötslig tantblindhet. Hon har linser av olika styrka så att hon läser med vänster öga och ser på håll med höger öga. Nu hade hon bytt ut sina slitna linser mot nya inför semestern och avståndsögat var det inget fel på, men hon såg inte ett skvatt med läsögat. Panik! Syftet med semestern höll på att spolas ner i toaletten tillsammans med de gamla linserna. Det förstod jag när jag sa att det väl bara var att använda den gamla linsen istället. Näpp, nerspolad.

Hon for iväg till optikern där man provade nya linser på henne, men inget fungerade så de bestämde att det var bäst att göra en ny synundersökning.

Hon fick en tid senare samma dag och vi for iväg tillsammans för att göra några sista ärenden och förhoppningsvis få ordning på hennes öga. Nu frågade optikern henne om hon möjligen kunde ha dubbla linser i ögat, men då hon mindes att hon spolat ner två linser sa hon att det inte var möjligt.

Optikern tittade i sin maskin och sa:

– Nu tar du ut linsen ur ögat..... och sedan tar du ut den gamla också.

Det var en mycket skamsen fästmö jag mötte efter undersökningen men optikern var förstående och log rart när hon sa att sånt händer och att de bjöd på kalaset.

Det blev många timmars skön läsning... för oss båda.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.