05 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:43

Jag vattnar och väntar

Petra Lundgren

Stärkt av förra årets framgångar på odlingsfronten, då mina direktsådda solrosor slog hyresvärdens både omhuldade och försådda med hästlängder, beslöt jag mig för att gå ut ännu hårdare den här våren.

Förra året sådde jag i den jord som fanns på uteplatsen. I år slog jag till och köpte åtta liter blomjord och frön till både sommarblommor och solrosor.

Min uteplats är inramad av en murad vägg som både sluttar och böjer sig lite på slutet. Gräset och annan växtlighet närmast denna vägg klippte jag av med trädgårdssax. Sedan spred jag ut blomjorden i en lagom bred sträng längs hela väggen men inte vid böjen i slutet.

Därefter läste jag på blompåsarna och ignorerade vad som stod där och sådde på mitt eget sätt. Det visade sig vara väldigt klent med frön.

– Det är ju rätt så präktigt det där, sa en kompis som jag sms:ade om att jag sått.

Ännu mer präktighetspoäng fick jag senare samma dag när jag gick till en affär nära mig för att handla ännu mer blomfrön.

Luktärtor och ännu mer solrosor blev det då.

– Töntigt, sa min kompis om det.

– Tänk på vad du säger, jag ska skriva en krönika om det här, svarade jag och då skrev inte kompisen något mer dumt.

Lite huller om buller sådde jag luktärtorna, men solrosorna som ju kan bli rätt höga om de tar sig satte jag där väggen är som högst.

Det här var en varm dag i slutet av april. Det hade inte regnat på veckor kändes det som. Så jag tänkte att det väl var bäst att vattna. Eftersom jag inte tillhör det vattnade folket (Läs: Jag har inga blommor inomhus) så har jag naturligtvis ingen vattenkanna heller. Men jag hittade en tillbringare som jag haft saft i då och då. Den fick duga.

Det blir väl inte lika bra vattnat när det inte finns en massa hål som vattnet strilar ut genom. Men hellre det än inget alls.

Vattna och vänta tänkte jag i sann Petsson- och Findus-anda. Bortsett från att jag inte kunde göra som Findus och låta Petsson sköta vattnandet och själv bara ägna mig åt att vänta.

Jag väntar för övrigt än. Och vattnar det gör jag varje morgon.

Hiss

Att jag faktiskt lyckades laga något improviserat som jag dessutom (nästan) åt upp.

Diss

Att jag inte hade någon vitlök hemma just då.

Stärkt av förra årets framgångar på odlingsfronten, då mina direktsådda solrosor slog hyresvärdens både omhuldade och försådda med hästlängder, beslöt jag mig för att gå ut ännu hårdare den här våren.

Förra året sådde jag i den jord som fanns på uteplatsen. I år slog jag till och köpte åtta liter blomjord och frön till både sommarblommor och solrosor.

Min uteplats är inramad av en murad vägg som både sluttar och böjer sig lite på slutet. Gräset och annan växtlighet närmast denna vägg klippte jag av med trädgårdssax. Sedan spred jag ut blomjorden i en lagom bred sträng längs hela väggen men inte vid böjen i slutet.

Därefter läste jag på blompåsarna och ignorerade vad som stod där och sådde på mitt eget sätt. Det visade sig vara väldigt klent med frön.

– Det är ju rätt så präktigt det där, sa en kompis som jag sms:ade om att jag sått.

Ännu mer präktighetspoäng fick jag senare samma dag när jag gick till en affär nära mig för att handla ännu mer blomfrön.

Luktärtor och ännu mer solrosor blev det då.

– Töntigt, sa min kompis om det.

– Tänk på vad du säger, jag ska skriva en krönika om det här, svarade jag och då skrev inte kompisen något mer dumt.

Lite huller om buller sådde jag luktärtorna, men solrosorna som ju kan bli rätt höga om de tar sig satte jag där väggen är som högst.

Det här var en varm dag i slutet av april. Det hade inte regnat på veckor kändes det som. Så jag tänkte att det väl var bäst att vattna. Eftersom jag inte tillhör det vattnade folket (Läs: Jag har inga blommor inomhus) så har jag naturligtvis ingen vattenkanna heller. Men jag hittade en tillbringare som jag haft saft i då och då. Den fick duga.

Det blir väl inte lika bra vattnat när det inte finns en massa hål som vattnet strilar ut genom. Men hellre det än inget alls.

Vattna och vänta tänkte jag i sann Petsson- och Findus-anda. Bortsett från att jag inte kunde göra som Findus och låta Petsson sköta vattnandet och själv bara ägna mig åt att vänta.

Jag väntar för övrigt än. Och vattnar det gör jag varje morgon.

Hiss

Att jag faktiskt lyckades laga något improviserat som jag dessutom (nästan) åt upp.

Diss

Att jag inte hade någon vitlök hemma just då.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.