09 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:43

Det stora spektaklet har drabbat oss

Så har nu det stora spektaklet drabbat oss igen. Regelbundet som en klocka dyker fenomenet upp varje vår och segas ut intill bristningsgränsen.

Det är dags för Eurovisionschlagerfestivalen. Hurra! Efter att ha betat oss igenom en mängd deltävlingar hemma i Sverige följt av Andra Chansen och till sist en klang- och jubelfinal i Globen så är det ändå inte över. Efter två semifinaler avklarade är det i morgon den stora finalen i Köpenhamn. Förhoppningsfulla artister från hela Europa och Israel (?)(det var inte klart när jag skrev detta) skall drabba samman och göra upp om det prestigefyllda priset.

Att vinnaren sedan får det lite tvivelaktiga nöjet att arrangera nästa års tävling är ju en bonus med tveksam guldkant. Jag har inte kollat om arrangerande land brukar gå med vinst på spektaklet eller om statskassan tar stryk. Hur som helst kan den där scenen som danskarna har byggt upp inte vara det billigaste bygget i tv-historien, men jösses vad häftig den är!

Visst är det en skojig tävling och visst är jag stolt över Sveriges segrarbidrag. Allra mest det senaste som växte upp ur G-sons Skövdemylla och stolt blommade ut där i Baku. Sådana stunder vill man inte vara utan.

Men måste de dra ut på det hela så in i vassen? jag har nu uppnått en sådan ålder att jag med gott samvete kan säga de klassiska orden: Det var bättre förr! I alla fall var det kortare förr, med en tävlingskväll i Sverige och en enda tävling för hela Europa. Och även om poängräkningen tog musten ur en så var det skojigt att höra: Päjji-Ba nöff påä!

Numera börjar schlagerfestivalen vara som tomaterna som vi nu för tiden köper i affärerna. De är stora, blanka och färgglada men de har drivits fram så hårt och snabbt att de inte smakar någonting längre. Det är bara yta och ingen kvalitet.

För att tillfredsställa kundernas stora behov av det röda guldet och handlarnas behov av lönsamhet har man tappat bort den njutning som man numera bara kommer i närheten av om man köper babyplommontomater. Inte ens körsbärstomaterna smakar något nämnvärt längre. Och vill man ha den riktiga smaken fullt ut så får man vackert åka ner till Italien på sommaren och köpa de där hiskeliga, knöliga, fläckiga och mest gröna sakerna som man kallar tomater där nere. Men du store tid så goda de är! Det finns inget liknande i Sverige... tyvärr. Vi får vackert betala priset för att vi bor där vi bor.

Schlagerfestivalen skulle nog vinna på att exploateras lite mindre, men det är väl som vanligt pengarna som styr.

Om jag kommer att titta? Självklart! Heja Sanna!

Hiss: Regnet märkligt nog. Bra för allergikerna och växterna.

Diss: Människohandlare i alla former. Hur farao tänker de?

Det är dags för Eurovisionschlagerfestivalen. Hurra! Efter att ha betat oss igenom en mängd deltävlingar hemma i Sverige följt av Andra Chansen och till sist en klang- och jubelfinal i Globen så är det ändå inte över. Efter två semifinaler avklarade är det i morgon den stora finalen i Köpenhamn. Förhoppningsfulla artister från hela Europa och Israel (?)(det var inte klart när jag skrev detta) skall drabba samman och göra upp om det prestigefyllda priset.

Att vinnaren sedan får det lite tvivelaktiga nöjet att arrangera nästa års tävling är ju en bonus med tveksam guldkant. Jag har inte kollat om arrangerande land brukar gå med vinst på spektaklet eller om statskassan tar stryk. Hur som helst kan den där scenen som danskarna har byggt upp inte vara det billigaste bygget i tv-historien, men jösses vad häftig den är!

Visst är det en skojig tävling och visst är jag stolt över Sveriges segrarbidrag. Allra mest det senaste som växte upp ur G-sons Skövdemylla och stolt blommade ut där i Baku. Sådana stunder vill man inte vara utan.

Men måste de dra ut på det hela så in i vassen? jag har nu uppnått en sådan ålder att jag med gott samvete kan säga de klassiska orden: Det var bättre förr! I alla fall var det kortare förr, med en tävlingskväll i Sverige och en enda tävling för hela Europa. Och även om poängräkningen tog musten ur en så var det skojigt att höra: Päjji-Ba nöff påä!

Numera börjar schlagerfestivalen vara som tomaterna som vi nu för tiden köper i affärerna. De är stora, blanka och färgglada men de har drivits fram så hårt och snabbt att de inte smakar någonting längre. Det är bara yta och ingen kvalitet.

För att tillfredsställa kundernas stora behov av det röda guldet och handlarnas behov av lönsamhet har man tappat bort den njutning som man numera bara kommer i närheten av om man köper babyplommontomater. Inte ens körsbärstomaterna smakar något nämnvärt längre. Och vill man ha den riktiga smaken fullt ut så får man vackert åka ner till Italien på sommaren och köpa de där hiskeliga, knöliga, fläckiga och mest gröna sakerna som man kallar tomater där nere. Men du store tid så goda de är! Det finns inget liknande i Sverige... tyvärr. Vi får vackert betala priset för att vi bor där vi bor.

Schlagerfestivalen skulle nog vinna på att exploateras lite mindre, men det är väl som vanligt pengarna som styr.

Om jag kommer att titta? Självklart! Heja Sanna!

Hiss: Regnet märkligt nog. Bra för allergikerna och växterna.

Diss: Människohandlare i alla former. Hur farao tänker de?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.