10 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:43

Intresset för livsfrågor minskar inte

Ibland funderar jag över varför det är så känsligt att prata om döden. Vi gör omskrivningar för det onämnbara: gå bort, gå vidare, somna in eller ta ner skylten. Om inte det är en känd person som dör förstås, då blir det veckans snackis och alla har åsikter.

Behov som vi inte släpper fram kommer dock alltid tillbaka i annan skepnad, och det är kanske därför tevetablåerna svämmar över av program som handlar om pengar, religion och politik, där vi tryggt hemma i soffan kan leva oss in i andras känslor.

Vadå religion, undrar kanske vän av ordning. Religion i teve är väl numera lyckligt begränsat till fem minuters helgsmålsbön lördag kväll, en timmes gudstjänst på söndag förmiddag och enstaka satsningar på fördjupande samtal med intressanta personligheter? Och så någon av våra biskopar, som lugnt och världsvant tar plats i rutan när nationen behöver ingjutas trygghet och hopp.

Men livsfrågor går inte att fångas in och placeras i fack. Vi har mer livsfrågor omkring oss än vad vi kanske tänker på, och det som är känsligt kan vi närma oss i form av underhållning. Egentligen är det förvånande vilket intresse folk verkar ha för brott mot femte budet. I Morden i Midsomer, Poirot och Beck utspelar sig döden och dess konsekvenser framför oss på bästa sändningstid.

Varför är det så intressant? Är det de lyckliga sluten? Eftersom vi ändå inte har svaren på livets svåra frågor kan vi i alla fall få några deckargåtor besvarade, uppklarade och arkiverade, eller?

Men vårt intresse för tevedöden sträcker sig längre än så. Nya serier kommer till, där det är livet efter, det oförklarliga, som fokuseras och blir själva underhållningen. Alla minns de skruvade historierna i Arkiv X, och nu fylls det på. Alison i Medium hjälper polisen att få fast brottslingar med hjälp av sitt sjätte sinne, och Millennium och After Life är andra exempel.

Jag tror inte ett dugg på att Sverige är sekulariserat. Intresset för livsfrågor minskar inte, men vi har kanske svårt att kanalisera vår längtan, när kyrkans traditionella språk inte längre är självklart. Då får vi fundera för oss själva med tevepolishjältar som sällskap. Men det skadar inte att tänka lite ihop också. Eller som Grannen i Beck brukar säga när han ringer på: Ska vi ta en stänkare?

Karin Långström Vinge

Hiss: EU-valet. Vi får vara med och bestämma!

Diss: EU-valet. För människor utanför EU är det svårt att få möjlighet att välja att bo i Europa.

Behov som vi inte släpper fram kommer dock alltid tillbaka i annan skepnad, och det är kanske därför tevetablåerna svämmar över av program som handlar om pengar, religion och politik, där vi tryggt hemma i soffan kan leva oss in i andras känslor.

Vadå religion, undrar kanske vän av ordning. Religion i teve är väl numera lyckligt begränsat till fem minuters helgsmålsbön lördag kväll, en timmes gudstjänst på söndag förmiddag och enstaka satsningar på fördjupande samtal med intressanta personligheter? Och så någon av våra biskopar, som lugnt och världsvant tar plats i rutan när nationen behöver ingjutas trygghet och hopp.

Men livsfrågor går inte att fångas in och placeras i fack. Vi har mer livsfrågor omkring oss än vad vi kanske tänker på, och det som är känsligt kan vi närma oss i form av underhållning. Egentligen är det förvånande vilket intresse folk verkar ha för brott mot femte budet. I Morden i Midsomer, Poirot och Beck utspelar sig döden och dess konsekvenser framför oss på bästa sändningstid.

Varför är det så intressant? Är det de lyckliga sluten? Eftersom vi ändå inte har svaren på livets svåra frågor kan vi i alla fall få några deckargåtor besvarade, uppklarade och arkiverade, eller?

Men vårt intresse för tevedöden sträcker sig längre än så. Nya serier kommer till, där det är livet efter, det oförklarliga, som fokuseras och blir själva underhållningen. Alla minns de skruvade historierna i Arkiv X, och nu fylls det på. Alison i Medium hjälper polisen att få fast brottslingar med hjälp av sitt sjätte sinne, och Millennium och After Life är andra exempel.

Jag tror inte ett dugg på att Sverige är sekulariserat. Intresset för livsfrågor minskar inte, men vi har kanske svårt att kanalisera vår längtan, när kyrkans traditionella språk inte längre är självklart. Då får vi fundera för oss själva med tevepolishjältar som sällskap. Men det skadar inte att tänka lite ihop också. Eller som Grannen i Beck brukar säga när han ringer på: Ska vi ta en stänkare?

Karin Långström Vinge

Hiss: EU-valet. Vi får vara med och bestämma!

Diss: EU-valet. För människor utanför EU är det svårt att få möjlighet att välja att bo i Europa.

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.