14 maj 2014 05:00

23 jan 2015 15:44

Den lille tandläkaren

När jag var åtta år gammal gav min mormor mig en jätteskojig present. Den lille tandläkaren. Det var en stor kartong som innehöll en massa spännande saker i plast. Där fanns tandläkarborr, tandläkarspegel, såna där spetsiga saker som tandläkarna plågar oss med när de undersöker om vi har hål i tänderna och så tänger att dra ut tänder med.

Men framförallt fanns där en överkäke och en underkäke. Dessa hade vissa tänder som tydligt behövde lagas och sedan fanns där tänder vars tid var ute. Dessa satt inte fast utan kunde på ett mycket naturtroget sätt dras ut. Naturtroget om man ignorerade att allt var i vit plast.

På locket kunde man se att tillverkaren hade tänkt sig att barnet som skulle leka med denna leksak skulle ha lösgommarna på bordet framför sig och sitta där och undersöka en fantasipatient lekande tandläkare. Då hade de inte vägt in unga människors kreativitet i ekvationen.

Jag kallade till mig kamraten Ulf och förevisade stolt min nya leksak. För oss var det ingen tvekan om att detta inte var något man lekte med ensam. En tandläkare måste ju ha en patient så jag knökade resolut in båda gommarna i munnen, med lösa tänder och allt, lade mig på rygg på golvet och så satte sig Ulf grensle över mig och började gräva i munnen med redskapen.

När han skulle dra ut en lös tand var olyckan framme. Jag skyller inte detta på honom, det kunde lika gärna ha varit jag som satt grensle över honom när det hände. Hur som helst var tången inte av professionell kvalitet så han tappade tanden ner i gapet på mig, jag andades in av förvåning och så var plasttanden borta.

Vi letade men den återfanns inte. Jag gjorde ifrån mig på potta i några dagar, vi letade men den återfanns inte, så det glömdes bort.

Sedan fick jag lunginflammation.

Jag hamnade på Falköpings lasarett och röntgades. Den ena lungan var helt kollapsad men någon orsak kunde man inte se så jag blev inlagd, lustigt nog i samma rum som en grabb med kikhosta. Jag hade det egentligen rätt skönt och läste jättemycket men så en natt några dagar senare kämpade jag för mitt liv när jag försökte hosta upp något som höll på att kväva mig. Upp kom till sist plasttanden som suttit och spärrat av ena lungan. Plast syntes inte på röntgen.

Nästa dag tillkallades läkare, leksaken förevisades och det hela resulterade så småningom i att leksaken Den lille tandläkaren förbjöds på den svenska marknaden.

Det är inte alla som har orsakat att en leksak blivit förbjuden. Jag har, men så kunde det ha kostat mig livet också.

Men framförallt fanns där en överkäke och en underkäke. Dessa hade vissa tänder som tydligt behövde lagas och sedan fanns där tänder vars tid var ute. Dessa satt inte fast utan kunde på ett mycket naturtroget sätt dras ut. Naturtroget om man ignorerade att allt var i vit plast.

På locket kunde man se att tillverkaren hade tänkt sig att barnet som skulle leka med denna leksak skulle ha lösgommarna på bordet framför sig och sitta där och undersöka en fantasipatient lekande tandläkare. Då hade de inte vägt in unga människors kreativitet i ekvationen.

Jag kallade till mig kamraten Ulf och förevisade stolt min nya leksak. För oss var det ingen tvekan om att detta inte var något man lekte med ensam. En tandläkare måste ju ha en patient så jag knökade resolut in båda gommarna i munnen, med lösa tänder och allt, lade mig på rygg på golvet och så satte sig Ulf grensle över mig och började gräva i munnen med redskapen.

När han skulle dra ut en lös tand var olyckan framme. Jag skyller inte detta på honom, det kunde lika gärna ha varit jag som satt grensle över honom när det hände. Hur som helst var tången inte av professionell kvalitet så han tappade tanden ner i gapet på mig, jag andades in av förvåning och så var plasttanden borta.

Vi letade men den återfanns inte. Jag gjorde ifrån mig på potta i några dagar, vi letade men den återfanns inte, så det glömdes bort.

Sedan fick jag lunginflammation.

Jag hamnade på Falköpings lasarett och röntgades. Den ena lungan var helt kollapsad men någon orsak kunde man inte se så jag blev inlagd, lustigt nog i samma rum som en grabb med kikhosta. Jag hade det egentligen rätt skönt och läste jättemycket men så en natt några dagar senare kämpade jag för mitt liv när jag försökte hosta upp något som höll på att kväva mig. Upp kom till sist plasttanden som suttit och spärrat av ena lungan. Plast syntes inte på röntgen.

Nästa dag tillkallades läkare, leksaken förevisades och det hela resulterade så småningom i att leksaken Den lille tandläkaren förbjöds på den svenska marknaden.

Det är inte alla som har orsakat att en leksak blivit förbjuden. Jag har, men så kunde det ha kostat mig livet också.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.