20 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:44

Snyggt face - men vem är du?

EU-valet är självklart ett viktigt val, man ska alltså inte bara strunta i att rösta för att valet kanske är en vacker dag då solen skiner – och man kan ju faktiskt också förtidsrösta. Är man inte med har man ingen som helst rätt att komma och gnälla sedan.... Ganska enkelt och självklart i mina ögon.

Men hur får vi klart för oss vad partierna står för? Jo, det dimper ner en och annan färgglad broschyr i brevlådan, man kan titta in på partiernas hemsidor eller bara hänga med i tidningar och tv där annonser och debatter avlöser varandra. Eller varför inte hänga i partiernas valstugor på torget om man inte har något bättre för sig? Ur allt detta tror jag att alla kan hitta något. Också ganska enkelt och självklart i mina ögon.

Men hur tänker partierna med alla valaffischer? De är uppställda utmed gatorna med stora porträttbilder av glada människor som ler och tittar rakt in i kameran. Trevligt med glada människor, ja visst! Men jag har väldigt svårt att tro att valaffischerna ger en enda extra röst. När man kommer åkande i bilen förbi dessa samlingar av EU-folk hinner man ju knappast se mer än just facet. Inget budskap eller namn hinner man läsa i farten. Endast ett fåtal ansikten är kända, ett av dem mest för att vara tv-journalist.

Är inte valaffischer därför bara att slänga valkampanjpengarna djupt ner i sjön? Möjligen bidrar de till att höja valstämningen. Men om valaffischer med bilder på EU-kandidaterna ska ha minsta funktion och kanske värva en och annan väldigt osäker väljare måste man väl också införa valsedlar med bilder på? Så att de som röstar enkelt kan känna igen mannen eller kvinnan som lett så fint mot dem på valaffischen utmed vägen till jobbet? Och egentligen skulle valet bli så mycket roligare då. ”Vem röstade du på?” frågar man grannen och får till svar: ”Hon som står där borta i korsningen”.

Dessutom är det väldigt många som blir arga på valaffischerna, kanske för att de står i vägen och förstör folks naturupplevelser. För sällan har man väl sett något som får stå ut med så mycket skadegörelse. Nyligen såg jag Annie Lööf ligga i stället för att stå på gräsmattan. Ett och annat tuschpennestreck kan också förvandla den mest stylade EU-kandidaten till en pajas. Nej, välj bort valaffischerna i fortsättningen.

Men hur får vi klart för oss vad partierna står för? Jo, det dimper ner en och annan färgglad broschyr i brevlådan, man kan titta in på partiernas hemsidor eller bara hänga med i tidningar och tv där annonser och debatter avlöser varandra. Eller varför inte hänga i partiernas valstugor på torget om man inte har något bättre för sig? Ur allt detta tror jag att alla kan hitta något. Också ganska enkelt och självklart i mina ögon.

Men hur tänker partierna med alla valaffischer? De är uppställda utmed gatorna med stora porträttbilder av glada människor som ler och tittar rakt in i kameran. Trevligt med glada människor, ja visst! Men jag har väldigt svårt att tro att valaffischerna ger en enda extra röst. När man kommer åkande i bilen förbi dessa samlingar av EU-folk hinner man ju knappast se mer än just facet. Inget budskap eller namn hinner man läsa i farten. Endast ett fåtal ansikten är kända, ett av dem mest för att vara tv-journalist.

Är inte valaffischer därför bara att slänga valkampanjpengarna djupt ner i sjön? Möjligen bidrar de till att höja valstämningen. Men om valaffischer med bilder på EU-kandidaterna ska ha minsta funktion och kanske värva en och annan väldigt osäker väljare måste man väl också införa valsedlar med bilder på? Så att de som röstar enkelt kan känna igen mannen eller kvinnan som lett så fint mot dem på valaffischen utmed vägen till jobbet? Och egentligen skulle valet bli så mycket roligare då. ”Vem röstade du på?” frågar man grannen och får till svar: ”Hon som står där borta i korsningen”.

Dessutom är det väldigt många som blir arga på valaffischerna, kanske för att de står i vägen och förstör folks naturupplevelser. För sällan har man väl sett något som får stå ut med så mycket skadegörelse. Nyligen såg jag Annie Lööf ligga i stället för att stå på gräsmattan. Ett och annat tuschpennestreck kan också förvandla den mest stylade EU-kandidaten till en pajas. Nej, välj bort valaffischerna i fortsättningen.

  • Lena Jonsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.