21 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:44

Vad har jag gett mig in på?

Satt ute i trädgården i en solstol och försökte inbilla mig att det var tillräckligt varmt för bikini. Även fast hela kroppen var täckt med gåshud och så fort en liten vindpust kom så spände jag varenda muskel i kroppen för att försöka hålla värmen. Mitt i denna underbara och härliga stund plingade det till i min mobil och ett nytt mejl hade ramlat in, rubriken löd Skrivsugen?

Avsändaren var Niclas Lindstrand på SLA. Jag skummade snabbt igenom mejlet och plötsligt knöt det sig i magen. Jag hade fått förfrågan om att bli krönikör för tidningen, Va? Jag?! Jag har aldrig skrivit en krönika, jag vet knappt vad det är. Eller jo, det vet jag nog, man skriver väl om alla tankar som finns i ens huvud. Hmm, stackars Niclas, vet han vad han har gett sig in på? Vet han hur mycket tankar som finns i mitt huvud? Han frågade om det lät intressant, vilket det självklart gjorde samtidigt som jag fortfarande tycker att det hela lät lite läskigt. Folk kommer verkligen att läsa det du skriver Johanna, folk kommer tycka och tänka, du kommer att få skrivtorka och inte hinna lämna in krönikan i tid. Gaahh.

Med dessa tankar fick jag lite ångest. Nej men det kommer nog gå bra, jag vet ju att jag har vääääldigt lätt för att diskutera och prata, framför allt prata. Kommer ihåg när jag fick diagnosen knuta på stämbanden, botemedlet var absolut tystnad. Ohh herregud, det var de värsta timmarna i mitt liv. Ja, ni läste rätt, timmarna. Jag höll mig bara i några timmar men var ordinerad dagar.

Men som sagt, nu ska jag ju inte prata en massa, utan jag ska få ner mina tankar och ord i bokstäver så alla ni kan få ta del av det som händer runt omkring mig. Niclas sa att jag verkade vara en person med ett intressant liv och jobb. Hmm, ja det kanske stämmer. Jag far och flänger mellan olika städer, länder och scener och träffar en massa roligt folk och artister som ger mig minnen för livet. Vissa saker jag har vart med om får jag nypa mig i armen flera gånger om för att verkligen fatta att det har hänt. Sedan är det ju inte alltid en dans på rosor att jobba som sångerska och showartist, många sena nätter, långa resor, missar mycket tid med vänner då jag oftast jobbar när alla andra är lediga, mycket press och stress. Men ändå så finns det inget annat som jag hellre skulle vilja göra varje dag i resten av mitt liv. Eller vem vet, att skriva krönikor kanske blir mitt nya kall?

Hiss: Min nya utmaning - att bli krönikör.

Diss: Att bli ordinerad talförbud.

Avsändaren var Niclas Lindstrand på SLA. Jag skummade snabbt igenom mejlet och plötsligt knöt det sig i magen. Jag hade fått förfrågan om att bli krönikör för tidningen, Va? Jag?! Jag har aldrig skrivit en krönika, jag vet knappt vad det är. Eller jo, det vet jag nog, man skriver väl om alla tankar som finns i ens huvud. Hmm, stackars Niclas, vet han vad han har gett sig in på? Vet han hur mycket tankar som finns i mitt huvud? Han frågade om det lät intressant, vilket det självklart gjorde samtidigt som jag fortfarande tycker att det hela lät lite läskigt. Folk kommer verkligen att läsa det du skriver Johanna, folk kommer tycka och tänka, du kommer att få skrivtorka och inte hinna lämna in krönikan i tid. Gaahh.

Med dessa tankar fick jag lite ångest. Nej men det kommer nog gå bra, jag vet ju att jag har vääääldigt lätt för att diskutera och prata, framför allt prata. Kommer ihåg när jag fick diagnosen knuta på stämbanden, botemedlet var absolut tystnad. Ohh herregud, det var de värsta timmarna i mitt liv. Ja, ni läste rätt, timmarna. Jag höll mig bara i några timmar men var ordinerad dagar.

Men som sagt, nu ska jag ju inte prata en massa, utan jag ska få ner mina tankar och ord i bokstäver så alla ni kan få ta del av det som händer runt omkring mig. Niclas sa att jag verkade vara en person med ett intressant liv och jobb. Hmm, ja det kanske stämmer. Jag far och flänger mellan olika städer, länder och scener och träffar en massa roligt folk och artister som ger mig minnen för livet. Vissa saker jag har vart med om får jag nypa mig i armen flera gånger om för att verkligen fatta att det har hänt. Sedan är det ju inte alltid en dans på rosor att jobba som sångerska och showartist, många sena nätter, långa resor, missar mycket tid med vänner då jag oftast jobbar när alla andra är lediga, mycket press och stress. Men ändå så finns det inget annat som jag hellre skulle vilja göra varje dag i resten av mitt liv. Eller vem vet, att skriva krönikor kanske blir mitt nya kall?

Hiss: Min nya utmaning - att bli krönikör.

Diss: Att bli ordinerad talförbud.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.