30 maj 2014 04:00

23 jan 2015 15:44

Flemming Mouritsen: Jag är ingen riktig karl

Ja ja, det är väl ingenting att hymla om utan det är bara att erkänna rakt av. Jag är ingen riktig karl.

Plågsamt regelbundet, varje år, slår insikten mig rakt i ansiktet och lämnar där kvar blåmärken i form av omanlighet, vekhet och mesighet.

Nej, jag pratar inte om det faktum att kvinnorna inte flockas likt skrikande rockstjärnefans runt mig. Det har de aldrig gjort och det kan jag leva med.

Inte heller stör det mig särskilt att min förmåga att hantera tekniska utmaningar är näst intill noll. Jag minns en gång när jag tillverkade en förlängningssladd åt en lampa som skulle stå uppe på en bokhylla. Manligt och självsäkert skalade jag sladden och monterade kontakten i ena änden för att sedan leta upp andra änden av sladden och göra om manövern. Tyvärr gjorde jag verkligen precis samma sak. När jag hade satt kontakten i väggen och gick mot lampan började jag hoppa runt krampaktigt innan jag kom loss. Då upptäckte jag till min fasa att jag satt en kontakt att köra in i väggen i den ändan också. Jag hade byggt mig en dödsfälla och nästan ramlat däri. Det där är så längesedan att det är preskriberat nu, men mitt självförtroende har aldrig repat sig.

Meka bilar är inte någon stark sida heller och trots att en karl förväntas kunna sådant så har jag stundom misslyckats med att få upp huven på min egen bil och det dröjde tre år innan jag fattade hur man fällde ner baksätet i fästmöns bil.

Nej, allt det ovanstående går att leva med och får mig inte att tänka tanken att jag inte är någon riktig karl. Det är något helt annat; Jag är en usel grillare.

När alla äkta karlar sprutat tändvätska över briketterna och grilldimman i vårt kvarter ligger tät böjer jag skamset på huvudet och går in i vårt kök och skär upp grönsakerna och fetaosten som tillsammans utgör grunden för en grekisk sallad. Eller också gnuggar jag färskpotatisen ren och kokar den för att sedan servera den med inlagd sill, gräddfil och klippt gräslök. Det är faktiskt som så att när solen skiner och det är ett sådant svenskt sommarväder att varje äkta karl får abstinens om han inte håller i en grilltång... ja då vill jag hellre koka fisksoppa.

Vi äger i och för sig en klotgrill. En billig som vi köpte för några år sedan och den står ute på vår altan. Jag lyfte häromdagen på klotlocket och konstaterade att askbehållaren var full och måste tömmas, så där tog lusten att grilla slut igen. Jag skall tömma ut askan, nån dag, men det är inte bråttom för egentligen stör det mig inte att jag inte är en äkta karl. I själen är jag fortfarande en pojke.

Hiss: Nu står jordgubbsförsäljarna utanför matbutikerna igen. Underbart!

Diss: Varför har man aldrig kontanter på sig när man skall handla jordgubbar?

Ja ja, det är väl ingenting att hymla om utan det är bara att erkänna rakt av. Jag är ingen riktig karl.

Plågsamt regelbundet, varje år, slår insikten mig rakt i ansiktet och lämnar där kvar blåmärken i form av omanlighet, vekhet och mesighet.

Nej, jag pratar inte om det faktum att kvinnorna inte flockas likt skrikande rockstjärnefans runt mig. Det har de aldrig gjort och det kan jag leva med.

Inte heller stör det mig särskilt att min förmåga att hantera tekniska utmaningar är näst intill noll. Jag minns en gång när jag tillverkade en förlängningssladd åt en lampa som skulle stå uppe på en bokhylla. Manligt och självsäkert skalade jag sladden och monterade kontakten i ena änden för att sedan leta upp andra änden av sladden och göra om manövern. Tyvärr gjorde jag verkligen precis samma sak. När jag hade satt kontakten i väggen och gick mot lampan började jag hoppa runt krampaktigt innan jag kom loss. Då upptäckte jag till min fasa att jag satt en kontakt att köra in i väggen i den ändan också. Jag hade byggt mig en dödsfälla och nästan ramlat däri. Det där är så längesedan att det är preskriberat nu, men mitt självförtroende har aldrig repat sig.

Meka bilar är inte någon stark sida heller och trots att en karl förväntas kunna sådant så har jag stundom misslyckats med att få upp huven på min egen bil och det dröjde tre år innan jag fattade hur man fällde ner baksätet i fästmöns bil.

Nej, allt det ovanstående går att leva med och får mig inte att tänka tanken att jag inte är någon riktig karl. Det är något helt annat; Jag är en usel grillare.

När alla äkta karlar sprutat tändvätska över briketterna och grilldimman i vårt kvarter ligger tät böjer jag skamset på huvudet och går in i vårt kök och skär upp grönsakerna och fetaosten som tillsammans utgör grunden för en grekisk sallad. Eller också gnuggar jag färskpotatisen ren och kokar den för att sedan servera den med inlagd sill, gräddfil och klippt gräslök. Det är faktiskt som så att när solen skiner och det är ett sådant svenskt sommarväder att varje äkta karl får abstinens om han inte håller i en grilltång... ja då vill jag hellre koka fisksoppa.

Vi äger i och för sig en klotgrill. En billig som vi köpte för några år sedan och den står ute på vår altan. Jag lyfte häromdagen på klotlocket och konstaterade att askbehållaren var full och måste tömmas, så där tog lusten att grilla slut igen. Jag skall tömma ut askan, nån dag, men det är inte bråttom för egentligen stör det mig inte att jag inte är en äkta karl. I själen är jag fortfarande en pojke.

Hiss: Nu står jordgubbsförsäljarna utanför matbutikerna igen. Underbart!

Diss: Varför har man aldrig kontanter på sig när man skall handla jordgubbar?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.