09 jun 2014 06:00

23 jan 2015 15:45

Uppslaget: Han är min bror

Är någon av er adopterad? har vissa frågat mig. Är Carl seriöst din bror? har några frågat min bror, Anders. Min bror och jag kunde inte vara mer olika än varandra. Jag skulle kunna gå så långt och påstå att om vi inte hade varit bröder så hade Anders nog mobbat och skrattat åt mig varje dag i skolan medan jag och mina vänner snackade skit om honom varje gång vi fick möjlighet.

Vi har helt olika inställningar till livet och människorna som vi väljer att umgås med. Vi har dessutom två helt olika uppfattningar om vad ordet „kul” innebär. Han är social och högljud men jag brukar vara något mer för mig själv och lite mer tystlåten istället. Jag är inte så jätteomtyckt av Anders vänner och Anders kanske inte är den populäraste killen bland mina vänner. Så hur känns det att ha och bo med en bror som är så olik sig själv?

Det förvånar många men finns ett band emellan Anders och mig som går djupare än politik, fester, musik, vänner, fritidsintressen, klädstil och våra sätt att vara. Jag tror på riktigt att det finns få syskon som kan påstå att de har det bandet som jag och Anders har. Det kanske uppstod när våra föräldrar skiljde sig när vi fortfarande var väldigt unga, det bandet kanske uppstod och förstärktes när vi lämnade i stort sett alla vi någonsin hade känt och älskat i England och startade ett nytt liv tillsammans här i Sverige. Vi kanske föddes med det bandet.

Sanningen är (och har alltid varit) att Anders är min bästa vän. Han är den människan som trots våra olikheter står mig allra närmast. Under stora perioder av mitt liv var Anders min enda vän, han var den enda människan jag kunde prata, umgås och skratta med. Vi gjorde nästan allt tillsammans. Vi spelade fotboll tillsammans på dagarna trots att jag var jävligt kass och vi spelade tv-spel tillsammans i hans rum om nätterna, trots att han var jävligt kass.

Så när mina vänner frågar mig om det är jobbigt att ha en bror som Anders som är så olik mig så brukar jag alltid referera till låten „He Ain't Heavy, He's My Brother” av bandet The Hollies. Hur kan killen som har stöttat mig och fått mig att skratta mer än någon annan i hela världen vara någon slags börda? Jag har tyvärr upptäckt de senaste åren att kompisar och flickvänner kommer och går men jag kommer att alltid att ha min bror. Och han kommer alltid att ha mig.

Vi har helt olika inställningar till livet och människorna som vi väljer att umgås med. Vi har dessutom två helt olika uppfattningar om vad ordet „kul” innebär. Han är social och högljud men jag brukar vara något mer för mig själv och lite mer tystlåten istället. Jag är inte så jätteomtyckt av Anders vänner och Anders kanske inte är den populäraste killen bland mina vänner. Så hur känns det att ha och bo med en bror som är så olik sig själv?

Det förvånar många men finns ett band emellan Anders och mig som går djupare än politik, fester, musik, vänner, fritidsintressen, klädstil och våra sätt att vara. Jag tror på riktigt att det finns få syskon som kan påstå att de har det bandet som jag och Anders har. Det kanske uppstod när våra föräldrar skiljde sig när vi fortfarande var väldigt unga, det bandet kanske uppstod och förstärktes när vi lämnade i stort sett alla vi någonsin hade känt och älskat i England och startade ett nytt liv tillsammans här i Sverige. Vi kanske föddes med det bandet.

Sanningen är (och har alltid varit) att Anders är min bästa vän. Han är den människan som trots våra olikheter står mig allra närmast. Under stora perioder av mitt liv var Anders min enda vän, han var den enda människan jag kunde prata, umgås och skratta med. Vi gjorde nästan allt tillsammans. Vi spelade fotboll tillsammans på dagarna trots att jag var jävligt kass och vi spelade tv-spel tillsammans i hans rum om nätterna, trots att han var jävligt kass.

Så när mina vänner frågar mig om det är jobbigt att ha en bror som Anders som är så olik mig så brukar jag alltid referera till låten „He Ain't Heavy, He's My Brother” av bandet The Hollies. Hur kan killen som har stöttat mig och fått mig att skratta mer än någon annan i hela världen vara någon slags börda? Jag har tyvärr upptäckt de senaste åren att kompisar och flickvänner kommer och går men jag kommer att alltid att ha min bror. Och han kommer alltid att ha mig.

  • Carl Reynolds

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.