11 jun 2014 06:00

23 jan 2015 15:45

Johanna Beijbom: Student, tårta och koskit

Det här ska bli den bästa dagen i mitt liv, den första och den största dagen i mitt liv. Samtidigt som jag står och sjunger dessa rader ur en låt med Marie Fredriksson för Skövdes studenter får jag en härlig gåshud över hela kroppen. Där sitter de, de nybakta studenterna och känner sig bara helt världsbäst.

Tänk alla förberedelser, klänningar, kostymer och mössor som har vart deras fokus nu i såååå många månader och nu är dagen äntligen här.

Dagarna innan min student för åtta år sedan, ohh herregud åtta år, ja då var vi tvungna att ringa runt till alla bönder och be dem vänta någon dag med gödslingen. Det slog ju aldrig fel, varje skolavslutning när vi skulle sitta ute i trädgården och fira med jordgubbstårta så satt vi i en oas av koskit. Visst kan jag som en äkta bonnatös ärligt erkänna att jag gillar lukten något då den faktiskt påminner mig om sommar, sol och koskit i hagen. Men just denna dag ville man helst slippa den och framförallt på min studentdag med släkt och vänner på besök. Självklart förstod de oss och vårt önskemål så vi kunde faktiskt sitta ute och njuta av sommarvärmen, för vilken värme det var denna dag, över 25 grader varmt och stålande solsken. Perfekt för oss tjejer i våra vita fina sommarklänningar men tänk de stackars grabbarna som nästan svettades ihjäl i sina svarta kostymer.

Jag kommer ihåg när min kära kusin tog studenten. Det var bara några få plusgrader och under kortegen öppnade sig himlen och världens hagelskur öste ner över dem. Hennes studenthelg slutade med 40 graders feber och lunginflammation. Kul! Nej, inte alls. Jag klarade mig utan sådana krämpor. Skoskav och en borttappad röst efter allt skrikande och sjungande blev min diagnos.

Sjung om studentens lyckliga dar. Ja, jag kan nog säga att det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Efter att ha tillbringat mer än halva livet i skolbänken var vi mer än värda detta. Tro mig, det är inte bara puberteten som innehåller blod, svett och tårar. Att år efter år få äran att sjunga för Skövdes studenter är lyx. Alla mina känslor jag hade den dagen för åtta år sedan kommer då tillbaka. Jag vet hur de känner sig, jag vet om deras glädje, jag vet att idag är första dagen på resten av deras liv. Så jag avlutar dagens krönika med orden: Hurra, hurra, hurra, fy fan va ni är bra!

Tänk alla förberedelser, klänningar, kostymer och mössor som har vart deras fokus nu i såååå många månader och nu är dagen äntligen här.

Dagarna innan min student för åtta år sedan, ohh herregud åtta år, ja då var vi tvungna att ringa runt till alla bönder och be dem vänta någon dag med gödslingen. Det slog ju aldrig fel, varje skolavslutning när vi skulle sitta ute i trädgården och fira med jordgubbstårta så satt vi i en oas av koskit. Visst kan jag som en äkta bonnatös ärligt erkänna att jag gillar lukten något då den faktiskt påminner mig om sommar, sol och koskit i hagen. Men just denna dag ville man helst slippa den och framförallt på min studentdag med släkt och vänner på besök. Självklart förstod de oss och vårt önskemål så vi kunde faktiskt sitta ute och njuta av sommarvärmen, för vilken värme det var denna dag, över 25 grader varmt och stålande solsken. Perfekt för oss tjejer i våra vita fina sommarklänningar men tänk de stackars grabbarna som nästan svettades ihjäl i sina svarta kostymer.

Jag kommer ihåg när min kära kusin tog studenten. Det var bara några få plusgrader och under kortegen öppnade sig himlen och världens hagelskur öste ner över dem. Hennes studenthelg slutade med 40 graders feber och lunginflammation. Kul! Nej, inte alls. Jag klarade mig utan sådana krämpor. Skoskav och en borttappad röst efter allt skrikande och sjungande blev min diagnos.

Sjung om studentens lyckliga dar. Ja, jag kan nog säga att det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Efter att ha tillbringat mer än halva livet i skolbänken var vi mer än värda detta. Tro mig, det är inte bara puberteten som innehåller blod, svett och tårar. Att år efter år få äran att sjunga för Skövdes studenter är lyx. Alla mina känslor jag hade den dagen för åtta år sedan kommer då tillbaka. Jag vet hur de känner sig, jag vet om deras glädje, jag vet att idag är första dagen på resten av deras liv. Så jag avlutar dagens krönika med orden: Hurra, hurra, hurra, fy fan va ni är bra!

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.