25 jun 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Johanna Beijbom: Jordgubbskriget var ett faktum

Midsommar, julafton, nyårsafton, allt var så mycket mer spännande och roligt att längta till när man var yngre. Nu känns högtiderna lite mer som ett enda stort planerande. Vart ska vi vara? Vem fixar maten? Och vem håller i lekarna? Allt sådant slapp man ju när man var yngre. Då var det bara att åka med och ha roligt.

Under hela min barndom firade vi midsommar ute i vår sommarstuga vid Viken, utanför Undenäs. Ett riktigt sommaridylliskt område med massa små stugor där det vimlade av ungar. Vi spenderade faktiskt nästan hela våra sommarlov därute med vår farmor som var en exemplarisk lekledare. Och innan mamma och pappa hade semester pendlade de varje dag mellan Viken och Skövde. Tidigt, tidigt på midsommarafton hoppade jag och min lillebror upp ur sängen för att slåss om vem som skulle garnera tårtan med jordgubbar. Eftersom jag är lite av en pedant så tyckte jag att det var viktigt att den skulle se genomtänkt ut. Att alla jordgubbarna hamnade med exakta mellanrum och att det skulle ligga en extra klick vispgrädde mellan varje gubbe. Brorsan såg inte någon snygghet i detta alls utan tyckte att alla jordgubbar skulle ligga i en enda stor hög mitt på tårtan, lätt och enkelt. Inga konstigheter. Ni förstår att det till slut utbröt ett mindre tredje världskrig i sommarstugans lilla kök. Detta pågick i några år tills farmor kom på den briljanta idén att ha två tårtor, en till oss var.

Den absolut viktigaste delen på midsommarafton var femkampen nere vid badstranden med alla andra familjer i området. Sedan en vecka tillbaka hade det övats säckhoppning, pilkastning och dragkamp i alla trädgårdar runt omkring. Tror att alla pappor i familjerna kände ett stort ansvar att försöka ro hem segern och föra släktnamnet vidare i dessa årliga tävlingar. Tror dock att vår familj aldrig tog hem en enda seger. Men det viktigaste är ju att man deltar och har roligt som min vinnarskalle till pappa alltid brukade säga till oss efteråt. Självklart med en gnutta irritation och hopplöshet i rösten.

Visst, det kanske var lättare och mindre stressigare med högtider när man var yngre. Men en sak har bara blivit bättre med åren, brorsan bryr sig inte om hur jordgubbarna ligger på tårtan längre. Nu får jag bestämma helt själv.

Under hela min barndom firade vi midsommar ute i vår sommarstuga vid Viken, utanför Undenäs. Ett riktigt sommaridylliskt område med massa små stugor där det vimlade av ungar. Vi spenderade faktiskt nästan hela våra sommarlov därute med vår farmor som var en exemplarisk lekledare. Och innan mamma och pappa hade semester pendlade de varje dag mellan Viken och Skövde. Tidigt, tidigt på midsommarafton hoppade jag och min lillebror upp ur sängen för att slåss om vem som skulle garnera tårtan med jordgubbar. Eftersom jag är lite av en pedant så tyckte jag att det var viktigt att den skulle se genomtänkt ut. Att alla jordgubbarna hamnade med exakta mellanrum och att det skulle ligga en extra klick vispgrädde mellan varje gubbe. Brorsan såg inte någon snygghet i detta alls utan tyckte att alla jordgubbar skulle ligga i en enda stor hög mitt på tårtan, lätt och enkelt. Inga konstigheter. Ni förstår att det till slut utbröt ett mindre tredje världskrig i sommarstugans lilla kök. Detta pågick i några år tills farmor kom på den briljanta idén att ha två tårtor, en till oss var.

Den absolut viktigaste delen på midsommarafton var femkampen nere vid badstranden med alla andra familjer i området. Sedan en vecka tillbaka hade det övats säckhoppning, pilkastning och dragkamp i alla trädgårdar runt omkring. Tror att alla pappor i familjerna kände ett stort ansvar att försöka ro hem segern och föra släktnamnet vidare i dessa årliga tävlingar. Tror dock att vår familj aldrig tog hem en enda seger. Men det viktigaste är ju att man deltar och har roligt som min vinnarskalle till pappa alltid brukade säga till oss efteråt. Självklart med en gnutta irritation och hopplöshet i rösten.

Visst, det kanske var lättare och mindre stressigare med högtider när man var yngre. Men en sak har bara blivit bättre med åren, brorsan bryr sig inte om hur jordgubbarna ligger på tårtan längre. Nu får jag bestämma helt själv.

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.