26 jun 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Linus Hellman: När historien är det intressanta

Vi tenderar att ofta blicka bakåt mot det som har varit istället för att se framåt mot det som komma skall. Det är i och för sig bra att veta varifrån vi kommer men minst lika viktigt är det ju att veta vart vi är på väg i framtiden.

Det finns åtskilligt att påminna oss själva om i vår historia och intresset för olika jubileer är stort. Det dyker ständigt upp nya år med viktiga händelser som ger oss anledning till historiska exposéer.

2014 är inget undantag. Vi svenskar firar i år en period med 200 år av fred. Det är på många sätt unikt i en krigshärjad världsdel som Europa har varit. Men fred är väl kanske inte det första som dyker upp på tal om historiska minnesfester det här året.

Inte ens i dessa sommartider kan jag släppa tankarna på 100-årsjubileet av det första världskriget. Detta meningslösa och förödande krig som till stora delar utspelade sig i skyttegravar runt om på vår kontinent i början av det förra seklet.

På lördag är det exakt 100 år sedan den serbiske nationalisten Gavrilo Princip avlossade de dödliga skotten mot den österrikiske kronprinsen Franz Ferdinand. Det kom att kallas Skotten i Sarajevo och blev den utlösande faktorn till kriget.

Fyra år senare var inget längre var det en gång varit, ty fyra imperium hade gått under. Den europeiska kartan var helt omkullkastad men bara drygt två decennier efter Versaillesfreden slungades Europa in i ett nytt världskrig.

Hur hade världen sett ut idag om inte det första världskriget hade ägt rum? Hade det andra världskriget kunnat undvikas om det första aldrig hade ägt rum? Hade vi sluppit uppleva Förintelsen och Nazismens brott mot mänskligheten? Det är hypotetiska frågor som aldrig får några svar men som inte föringar frågornas värde.

Efter det andra världskriget gick Europa ifrån en fredsordning som tidigare gått ut på att bestraffa till istället handla om försoning. Det har gett oss fred. EU:s betydelse ska inte negligeras. Sovjetunionens kollaps och Kalla Krigets slut bidrog till mer av avspänning, även om vi blev påmind om vår historia när Ryssland intervenerade Krim och lät ockupera halvön från Ukraina.

Här hemma i Sverige försöker våra politiker tänka längre än en mandatperiod men såväl Socialdemokraternas tal om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 som regeringens mål om att fem miljoner svenskar ska vara sysselsatta 2020 är i realiteten inte mycket till framtidsvisioner.

S-målet påverkas ju av hur det går för andra EU-länder, ty det kan ju till och med gå sämre för både andra och oss. När det gäller regeringens mål är det något mindre abstrakt men det är inget sensationellt då prognoserna redan idag närmast förutspår den utvecklingen.

Det är två siffermål som ska försöka svara upp mot kritiken om bristen på visioner, men det känns som om dem lika gärna kunde ha fortsatt att upprepa sitt mantra om full sysselsättning.

Det hade i alla fall varit mer historiskt orienterat och förmodligen också mera ärligt menat.

Det finns åtskilligt att påminna oss själva om i vår historia och intresset för olika jubileer är stort. Det dyker ständigt upp nya år med viktiga händelser som ger oss anledning till historiska exposéer.

2014 är inget undantag. Vi svenskar firar i år en period med 200 år av fred. Det är på många sätt unikt i en krigshärjad världsdel som Europa har varit. Men fred är väl kanske inte det första som dyker upp på tal om historiska minnesfester det här året.

Inte ens i dessa sommartider kan jag släppa tankarna på 100-årsjubileet av det första världskriget. Detta meningslösa och förödande krig som till stora delar utspelade sig i skyttegravar runt om på vår kontinent i början av det förra seklet.

På lördag är det exakt 100 år sedan den serbiske nationalisten Gavrilo Princip avlossade de dödliga skotten mot den österrikiske kronprinsen Franz Ferdinand. Det kom att kallas Skotten i Sarajevo och blev den utlösande faktorn till kriget.

Fyra år senare var inget längre var det en gång varit, ty fyra imperium hade gått under. Den europeiska kartan var helt omkullkastad men bara drygt två decennier efter Versaillesfreden slungades Europa in i ett nytt världskrig.

Hur hade världen sett ut idag om inte det första världskriget hade ägt rum? Hade det andra världskriget kunnat undvikas om det första aldrig hade ägt rum? Hade vi sluppit uppleva Förintelsen och Nazismens brott mot mänskligheten? Det är hypotetiska frågor som aldrig får några svar men som inte föringar frågornas värde.

Efter det andra världskriget gick Europa ifrån en fredsordning som tidigare gått ut på att bestraffa till istället handla om försoning. Det har gett oss fred. EU:s betydelse ska inte negligeras. Sovjetunionens kollaps och Kalla Krigets slut bidrog till mer av avspänning, även om vi blev påmind om vår historia när Ryssland intervenerade Krim och lät ockupera halvön från Ukraina.

Här hemma i Sverige försöker våra politiker tänka längre än en mandatperiod men såväl Socialdemokraternas tal om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 som regeringens mål om att fem miljoner svenskar ska vara sysselsatta 2020 är i realiteten inte mycket till framtidsvisioner.

S-målet påverkas ju av hur det går för andra EU-länder, ty det kan ju till och med gå sämre för både andra och oss. När det gäller regeringens mål är det något mindre abstrakt men det är inget sensationellt då prognoserna redan idag närmast förutspår den utvecklingen.

Det är två siffermål som ska försöka svara upp mot kritiken om bristen på visioner, men det känns som om dem lika gärna kunde ha fortsatt att upprepa sitt mantra om full sysselsättning.

Det hade i alla fall varit mer historiskt orienterat och förmodligen också mera ärligt menat.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.