01 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Lena Jonsson: Tack till alla er ...

Det finns så många som jag vill tacka hela tiden, jag passar på att tacka några av dem här.

Tack till er som var inblandade i att hitta mitt betalkort. Så här var det. Det ringde förtvivlat i min mobiltelefon, jag kunde inte svara just då och efteråt kunde jag konstatera att det nog var försäljare. Tills min man ringde och sade att de hade jagat mig från banken för att de hade mitt betalkort. ”Va? Mitt kort? Är det borta?”, sade jag. ”Ja, uppenbarligen, annars hade de kanske inte ringt?”. Korten fanns på banken och jag mötte leende personal där och även på det ställe där mitt kort hittats. Lite hittelön och ett stort tack fick de för besväret. Så skönt att slippa allt krångel med att spärra, beställa nytt och ja, ni vet...

Jag vill också tacka alla de som lät bli min mobiltelefon och sedan min plånbok i livsmedelsbutiken i dagarna – för här kom jag på att jag hade glömt dem och det hade bara blivit krångligt om jag skulle behövt hämta ut dem också. De låg kvar exakt där jag hade lagt dem. Jag gick med telefonen i handen och skulle ta en stor flaska och ställa ner i kassen. Det blev krångligt, därför lade jag telefonen på en hylla. Tio minuter senare i andra änden på butiken saknade jag den och kom på var den var. Ställde ner kassen och sprang för att hämta den. Den låg kvar. Bra, ner i fickan med den och då kom jag på att jag saknade plånboken. ”Just det, den ligger i kassen”. Den stod också kvar.

Jag vill också tacka alla er som tar hänsyn till de ungdomar som är ute och övningskör. Alla gör inte det ska ni veta. När jag nu kör med yngsta dottern har jag sett skräckexempel på förare som kör förbi så nära att man kan repa den fina lacken med en välslipad nagel om man har rutan nervevad. Eller som kör upp så nära bakom att de nästan krokar på dragkroken. Varför? När man så uppenbart ser den gröna skylten? Lyssna här: Om man är så liten att man måste visa att man kan köra bil för dem som inte ens har körkort, då har man problem...

Jag vill också tacka tre underbara rävungar för föreställningen. Tänk att under promenaden plötsligt få syn på en liten rävunge, och sedan ytterligare två som leker med varandra utanför boet så där som man bara ser på tv. Vilken glädje!

Och du lilla ekorre, med skatan i släptåg, ni gjorde också min dag. Först kom ekorren och efter kom skatan. Sedan blev det ombytta roller. De var så söta och jag kunde inte slita blicken från dem där de skuttade omkring. Här är jag dock lite osäker, var en lek eller kallade skatan in fler så att de till slut attackerade ekorren? Eller hoppade ekorren på skatan? Jag kan bara hoppas att alla överlevde...

Hiss: Johanna Frändén i VM-soffan

Diss: Politikerveckan i Almedalen. Jag förstår inte riktigt grejen...

Tack till er som var inblandade i att hitta mitt betalkort. Så här var det. Det ringde förtvivlat i min mobiltelefon, jag kunde inte svara just då och efteråt kunde jag konstatera att det nog var försäljare. Tills min man ringde och sade att de hade jagat mig från banken för att de hade mitt betalkort. ”Va? Mitt kort? Är det borta?”, sade jag. ”Ja, uppenbarligen, annars hade de kanske inte ringt?”. Korten fanns på banken och jag mötte leende personal där och även på det ställe där mitt kort hittats. Lite hittelön och ett stort tack fick de för besväret. Så skönt att slippa allt krångel med att spärra, beställa nytt och ja, ni vet...

Jag vill också tacka alla de som lät bli min mobiltelefon och sedan min plånbok i livsmedelsbutiken i dagarna – för här kom jag på att jag hade glömt dem och det hade bara blivit krångligt om jag skulle behövt hämta ut dem också. De låg kvar exakt där jag hade lagt dem. Jag gick med telefonen i handen och skulle ta en stor flaska och ställa ner i kassen. Det blev krångligt, därför lade jag telefonen på en hylla. Tio minuter senare i andra änden på butiken saknade jag den och kom på var den var. Ställde ner kassen och sprang för att hämta den. Den låg kvar. Bra, ner i fickan med den och då kom jag på att jag saknade plånboken. ”Just det, den ligger i kassen”. Den stod också kvar.

Jag vill också tacka alla er som tar hänsyn till de ungdomar som är ute och övningskör. Alla gör inte det ska ni veta. När jag nu kör med yngsta dottern har jag sett skräckexempel på förare som kör förbi så nära att man kan repa den fina lacken med en välslipad nagel om man har rutan nervevad. Eller som kör upp så nära bakom att de nästan krokar på dragkroken. Varför? När man så uppenbart ser den gröna skylten? Lyssna här: Om man är så liten att man måste visa att man kan köra bil för dem som inte ens har körkort, då har man problem...

Jag vill också tacka tre underbara rävungar för föreställningen. Tänk att under promenaden plötsligt få syn på en liten rävunge, och sedan ytterligare två som leker med varandra utanför boet så där som man bara ser på tv. Vilken glädje!

Och du lilla ekorre, med skatan i släptåg, ni gjorde också min dag. Först kom ekorren och efter kom skatan. Sedan blev det ombytta roller. De var så söta och jag kunde inte slita blicken från dem där de skuttade omkring. Här är jag dock lite osäker, var en lek eller kallade skatan in fler så att de till slut attackerade ekorren? Eller hoppade ekorren på skatan? Jag kan bara hoppas att alla överlevde...

Hiss: Johanna Frändén i VM-soffan

Diss: Politikerveckan i Almedalen. Jag förstår inte riktigt grejen...

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.