02 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Beijbom: Vad gör man inte för lite adrenalin

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem Whiiiiiii. I ungefär tre sekunder faller jag fritt i 110km/h från en höjd på 146 meter.

Alla muskler i kroppen spänns som fiolsträngar och medan jag är på väg neråt är magen på väg åt helt motsatt håll. Hur läskigt det än är innan och under själva åkturen så är det värt varenda sekund för den adrenalinkicken man får efteråt. Jag pratar självklart om åkattraktionen Atmosfear på Liseberg.

På midsommaraftonen i år bestämde jag och min sambo och ett annat par att vi skulle bryta traditionerna lite och åka till Göteborg för att spendera dagen på just Liseberg. Vi hade alla hört att det skulle vara en av de bästa dagarna på hela året att åka dit på då det inte alls skulle vara så många besökare. Men jag tror närmare bestämt att hela Västra Götaland tänkte exakt samma sak som vi gjorde. Det var så fruktansvärt mycket folk och köerna till attraktionerna låg på mellan 45-90 minuters kötid.

Men nu var vi där och vi skulle åka ALLT! Vi gick ut hårt och började dagen med den nya berg- och dalbanan Helix. Självklart ville vi få ut så mycket som möjligt av åkturen så vi bestämde oss för att sitta allra längst fram. Kan säga att jag ångrade att jag åt hamburgare ungefär en timma innan åkturen, för under 1,4 kilometer på två minuter hade jag ingen aning om vi var upp eller ner eller fram eller bak.

När jag äntligen var tillbaka på fast mark gungade och snurrade hela huvudet. Men visst var den häftig och snabb men inget för den åksjuke eller höjdrädda. Nu tänker ni säkert på hur jag klarar av sånt här när jag annars har en sådan flygrädsla? Ja, mina vänner, den frågan ställde jag till mig själv flera gånger den dagen. Konstigt att vi vågar förlita oss på att allt bara ska fungera och ta oss ner säkert

Jag kommer ihåg ett annat Lisebergsbesök då den fruktade Hangover fanns kvar. Vi i familjen valde att äta på en restaurang som hade sin servering precis bredvid attraktionen. Vid ett tillfälle då en av vagnarna åkte precis över oss så smällde det till i vårt bord. Pang! Mitt på bordet ligger en gigantisk skruv. Vi tittade chockade på varandra och upp på vagnen som fortsatte sin färd med alla skrikande passagerare.

Pappa ropade till sig en mekaniker som stod innanför stängslet och grejade. Han kliade sig lite i huvudet och tittade på skruven, tackade och gick därifrån. Några minuter senare stängde de hela Hangover för reparation. Självklart är säkerheten viktigast för dem, men kan ärligt erkänna att jag aldrig mer åkte just denna berg- och dalbana efteråt.

Vi hade i alla fall en härlig midsommarafton i år som i och för sig till större delen bestod av kötid och trängsel. Men vad gör man inte för sammanlagt 8 minuters åktid på 7 timmar.

Hiss: Adrenalinkickar

Diss: Köer, köer och återigen köer

Alla muskler i kroppen spänns som fiolsträngar och medan jag är på väg neråt är magen på väg åt helt motsatt håll. Hur läskigt det än är innan och under själva åkturen så är det värt varenda sekund för den adrenalinkicken man får efteråt. Jag pratar självklart om åkattraktionen Atmosfear på Liseberg.

På midsommaraftonen i år bestämde jag och min sambo och ett annat par att vi skulle bryta traditionerna lite och åka till Göteborg för att spendera dagen på just Liseberg. Vi hade alla hört att det skulle vara en av de bästa dagarna på hela året att åka dit på då det inte alls skulle vara så många besökare. Men jag tror närmare bestämt att hela Västra Götaland tänkte exakt samma sak som vi gjorde. Det var så fruktansvärt mycket folk och köerna till attraktionerna låg på mellan 45-90 minuters kötid.

Men nu var vi där och vi skulle åka ALLT! Vi gick ut hårt och började dagen med den nya berg- och dalbanan Helix. Självklart ville vi få ut så mycket som möjligt av åkturen så vi bestämde oss för att sitta allra längst fram. Kan säga att jag ångrade att jag åt hamburgare ungefär en timma innan åkturen, för under 1,4 kilometer på två minuter hade jag ingen aning om vi var upp eller ner eller fram eller bak.

När jag äntligen var tillbaka på fast mark gungade och snurrade hela huvudet. Men visst var den häftig och snabb men inget för den åksjuke eller höjdrädda. Nu tänker ni säkert på hur jag klarar av sånt här när jag annars har en sådan flygrädsla? Ja, mina vänner, den frågan ställde jag till mig själv flera gånger den dagen. Konstigt att vi vågar förlita oss på att allt bara ska fungera och ta oss ner säkert

Jag kommer ihåg ett annat Lisebergsbesök då den fruktade Hangover fanns kvar. Vi i familjen valde att äta på en restaurang som hade sin servering precis bredvid attraktionen. Vid ett tillfälle då en av vagnarna åkte precis över oss så smällde det till i vårt bord. Pang! Mitt på bordet ligger en gigantisk skruv. Vi tittade chockade på varandra och upp på vagnen som fortsatte sin färd med alla skrikande passagerare.

Pappa ropade till sig en mekaniker som stod innanför stängslet och grejade. Han kliade sig lite i huvudet och tittade på skruven, tackade och gick därifrån. Några minuter senare stängde de hela Hangover för reparation. Självklart är säkerheten viktigast för dem, men kan ärligt erkänna att jag aldrig mer åkte just denna berg- och dalbana efteråt.

Vi hade i alla fall en härlig midsommarafton i år som i och för sig till större delen bestod av kötid och trängsel. Men vad gör man inte för sammanlagt 8 minuters åktid på 7 timmar.

Hiss: Adrenalinkickar

Diss: Köer, köer och återigen köer

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.