09 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Beijbom: Är magen glad, så är människan glad

Jag är en livs levande Skalman. Min mat och sovklocka är ständigt på och alarmet ljuder högt om några av mina rutiner rubbas.

Min mardröm skulle vara att någon tvångsanmälde mig till tv-programmet Robinsson och jag skulle behöva leva på palmhjärtan och sova på bambupinnar. Det skulle aldrig gå. Förmodligen skulle jag försöka att bli bästa kompis med någon i tv-teamet och fjäska till mig av deras mat eller så skulle jag till slut äta upp en annan deltagare. Skämt åsido. Jag är en väldigt, väldigt hungrig person. Ibland när jag äter något riktigt gott så kan jag nästan känna mig lite sorgsen över att jag snart kommer bli mätt och att jag då inte kommer kunna få ner en enda liten bit till av det goda som serveras.

Alla i bandet brukar skoja om att jag har mask eftersom jag alltid är så hungrig. När vi ska iväg på spelningar brukar det inte dröja länge innan vi behöver stanna på någon mack eller vägkrog för att stilla min hunger.

Vår kapellmästare Tommie är minst lika glad i mat som jag så han ser alltid till att ingen ska behöva gå hungrig . Perfekt!

Vi blir ofta bortskämda med samma goda mat som gästerna vi uppträder för. Och mer än sällan blir det trerätters. Vår basist Jerry är expert på att nosa upp godis, efterrätter eller annat gott att tugga på. Bästa fyndet han gjorde var överbliven vaniljpannacotta med färska jordgubbar. Tror vi åt fem eller sex stycken skålar var.

Det händer nästan aldrig att vi äter något som inte faller oss i smaken. Men en gång för några år sedan var det en maträtt som faktiskt fick hela bandet att bli helt utslagna i matförgiftning. Då fick vi verkligen smaka på textraden The show must go on. På med smilet och upp på scenen bara. Underbart!

Kan ha varit ett av de tuffaste gigen att behöva genomföra.

Om jag någon gång slarvar lite med mina matrutiner märks det på mitt humör direkt. Jag tappar fokus och framför allt talförmågan. Allt blir jobbigt och tråkigt.

Men så fort jag får i mig mitt bränsle igen är det bara att köra vidare. Tror att många kan känna igen sig i detta. Får vi inte i oss energi så har vi ingen energi att ge. Logiskt.

Mitt stora matintresse kan jag tacka pappa för. Han är familjens egen mästerkock. Jag har tyvärr inte ärvt hans matlagningskunskaper men han har hjälpt mig på traven att uppskatta god och bra mat. Att gå på restaurang och äta rätter som man knappt kan uttala eller som man behöver ett ordlexikon till för att kunna beställa kan vara trevligt och spännande ibland. Men det kommer aldrig att slå en hemmakväll med riktig hemlagad husmanskost.

Hiss: Pappas fläsk och löksås.

Diss: Menyer skrivna på ett hemligt språk

Min mardröm skulle vara att någon tvångsanmälde mig till tv-programmet Robinsson och jag skulle behöva leva på palmhjärtan och sova på bambupinnar. Det skulle aldrig gå. Förmodligen skulle jag försöka att bli bästa kompis med någon i tv-teamet och fjäska till mig av deras mat eller så skulle jag till slut äta upp en annan deltagare. Skämt åsido. Jag är en väldigt, väldigt hungrig person. Ibland när jag äter något riktigt gott så kan jag nästan känna mig lite sorgsen över att jag snart kommer bli mätt och att jag då inte kommer kunna få ner en enda liten bit till av det goda som serveras.

Alla i bandet brukar skoja om att jag har mask eftersom jag alltid är så hungrig. När vi ska iväg på spelningar brukar det inte dröja länge innan vi behöver stanna på någon mack eller vägkrog för att stilla min hunger.

Vår kapellmästare Tommie är minst lika glad i mat som jag så han ser alltid till att ingen ska behöva gå hungrig . Perfekt!

Vi blir ofta bortskämda med samma goda mat som gästerna vi uppträder för. Och mer än sällan blir det trerätters. Vår basist Jerry är expert på att nosa upp godis, efterrätter eller annat gott att tugga på. Bästa fyndet han gjorde var överbliven vaniljpannacotta med färska jordgubbar. Tror vi åt fem eller sex stycken skålar var.

Det händer nästan aldrig att vi äter något som inte faller oss i smaken. Men en gång för några år sedan var det en maträtt som faktiskt fick hela bandet att bli helt utslagna i matförgiftning. Då fick vi verkligen smaka på textraden The show must go on. På med smilet och upp på scenen bara. Underbart!

Kan ha varit ett av de tuffaste gigen att behöva genomföra.

Om jag någon gång slarvar lite med mina matrutiner märks det på mitt humör direkt. Jag tappar fokus och framför allt talförmågan. Allt blir jobbigt och tråkigt.

Men så fort jag får i mig mitt bränsle igen är det bara att köra vidare. Tror att många kan känna igen sig i detta. Får vi inte i oss energi så har vi ingen energi att ge. Logiskt.

Mitt stora matintresse kan jag tacka pappa för. Han är familjens egen mästerkock. Jag har tyvärr inte ärvt hans matlagningskunskaper men han har hjälpt mig på traven att uppskatta god och bra mat. Att gå på restaurang och äta rätter som man knappt kan uttala eller som man behöver ett ordlexikon till för att kunna beställa kan vara trevligt och spännande ibland. Men det kommer aldrig att slå en hemmakväll med riktig hemlagad husmanskost.

Hiss: Pappas fläsk och löksås.

Diss: Menyer skrivna på ett hemligt språk

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.