11 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:46

Mouritsen: Små grodorna inte alls lustiga att se

"Små grodorna, små grodorna, är lustiga att se!" sjunger vi glatt när midsommarnatten smeker våra ansikten med småvarma torra svenska sommarbriser och midsommarstänger stångas med turisterna som kommit för att se knätofs och fioliolinspel i Dalarna.

I Dälderna däremot bor jag och tycker inte alls att små grodorna är lustiga att se. Detta för att jag bara ser små grodor under en speciell tid på året, nämligen när de flyttar från en okänd plats till en annan. På vägen passerar de då vår gräsmatta för att utan förvarning dyka upp framför min gräsklippare medan jag klipper gräset.

Än mindre lustigt är det om jag inte hinner slå stopp i maskin och samma små grodor kommer ut bakom gräsklipparen i än mindre delar. Då mår jag inte alls bra.

Det är den tiden på året just nu och mitt gräsklippande avbryts ideligen för att jag måste fånga in små hoppiga smågrodor som inte alls vill bli räddade till livet och förpassas in i närmaste buskage istället. De otacksamma lymlarna!

Man så är det. Jag klipper, stannar, jagar, förpassar till säkerhet och så klipper jag igen. Hela tiden skräckslaget spanande framför maskinen för att i tid upptäcka de små liven. Det är faktiskt en nervanspänning av en dignitet som jag knappt klarar av att ge uttryck för i ord. Men ni kan väl själva föreställa er?

Det påminner mig om en insändare i SLA för ett tag sedan där skribenten ondgjorde sig över bönder i skördetröskor som enligt skribenten likt hornprydda demoner skrattande, med flit och vilje, strimlade rådjurskid i sina mordmaskiner.

Den skribenten hade inte stenkoll på bönder precis, för de flesta bönder mår som vi andra dåligt när olyckan är framme och de utan att mena det råkar skada eller döda djur. Och dessutom blir inte skörden direkt värdefullare om vetet förorenas av blod och slamsor från djur så det finns inget att tjäna på det heller. Blott ont förtal!

Jag känner en bonde, låt oss kalla honom Lasse, som under höskörden för en del år sedan stannade då en andmamma med ungar dök upp framför traktorn. Han stängde av maskinen, klev ur och ägnade sedan en lång stund åt att mota den lilla familjen över åkern, nedför en slänt och ner i säkerheten i en bäck innan han återgick till att slå ner gräset.

Dessa tankar far genom mitt huvud medan jag desperat spanar efter små grodor, för om någon skulle påstå att jag med flit körde över de små liven de gånger olyckan är framme så skulle jag bli rasande förbannad. Jag räddar i alla fall några stycken. Robotgräsklippare kör över allt i sin väg.

Hiss: Toalettstolar. Ärligt talat, tänk dig en värld utan dem!

Diss: Ej öron ej öron ej svansar hava... ? När de är riktigt små har väl grodorna svansar, eller?

I Dälderna däremot bor jag och tycker inte alls att små grodorna är lustiga att se. Detta för att jag bara ser små grodor under en speciell tid på året, nämligen när de flyttar från en okänd plats till en annan. På vägen passerar de då vår gräsmatta för att utan förvarning dyka upp framför min gräsklippare medan jag klipper gräset.

Än mindre lustigt är det om jag inte hinner slå stopp i maskin och samma små grodor kommer ut bakom gräsklipparen i än mindre delar. Då mår jag inte alls bra.

Det är den tiden på året just nu och mitt gräsklippande avbryts ideligen för att jag måste fånga in små hoppiga smågrodor som inte alls vill bli räddade till livet och förpassas in i närmaste buskage istället. De otacksamma lymlarna!

Man så är det. Jag klipper, stannar, jagar, förpassar till säkerhet och så klipper jag igen. Hela tiden skräckslaget spanande framför maskinen för att i tid upptäcka de små liven. Det är faktiskt en nervanspänning av en dignitet som jag knappt klarar av att ge uttryck för i ord. Men ni kan väl själva föreställa er?

Det påminner mig om en insändare i SLA för ett tag sedan där skribenten ondgjorde sig över bönder i skördetröskor som enligt skribenten likt hornprydda demoner skrattande, med flit och vilje, strimlade rådjurskid i sina mordmaskiner.

Den skribenten hade inte stenkoll på bönder precis, för de flesta bönder mår som vi andra dåligt när olyckan är framme och de utan att mena det råkar skada eller döda djur. Och dessutom blir inte skörden direkt värdefullare om vetet förorenas av blod och slamsor från djur så det finns inget att tjäna på det heller. Blott ont förtal!

Jag känner en bonde, låt oss kalla honom Lasse, som under höskörden för en del år sedan stannade då en andmamma med ungar dök upp framför traktorn. Han stängde av maskinen, klev ur och ägnade sedan en lång stund åt att mota den lilla familjen över åkern, nedför en slänt och ner i säkerheten i en bäck innan han återgick till att slå ner gräset.

Dessa tankar far genom mitt huvud medan jag desperat spanar efter små grodor, för om någon skulle påstå att jag med flit körde över de små liven de gånger olyckan är framme så skulle jag bli rasande förbannad. Jag räddar i alla fall några stycken. Robotgräsklippare kör över allt i sin väg.

Hiss: Toalettstolar. Ärligt talat, tänk dig en värld utan dem!

Diss: Ej öron ej öron ej svansar hava... ? När de är riktigt små har väl grodorna svansar, eller?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.