12 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Långström-Vinge: På livets spelplan

För den som inte är intresserad av fotboll har de senaste veckorna kanske varit präglade av dåliga program på tv, även om sommaren snarare lockar till utevistelse och bokläsning.

Men även för den som inte upplever tjusningen med en hörna i sista kvarten, spänningen i en straffläggning eller hänförelsen i en tekniskt fulländad kontring kan fotboll vara anledning till reflektion av livsåskådningsmässigt slag, vilket jag ständigt gläder våra konfirmander med exempel på.

I livets match är spelupplägget inte alltid färdigt från början. Precis som att en match utvecklar sig på olika sätt, gör livet det också. Var och en är med i ett lag, oavsett om en tycker att jaget eller laget är viktigast. Du spelar aldrig ensam. Det du gör påverkar och gör skillnad.

På livets spelplan behövs alla typer av folk. En del är bra på att vara längst fram, vara den som avslutar och avgör och som ofta får motta folkets jubel.

Andra är duktiga mittfältare, sådana som ser till att fördela spelet - bra lagarbetare på jobbet som ser till att alla hänger med och får relevanta uppgifter.

Så finns backarna och målvakterna i livets match, som ser till att för lagets skull stoppa alla möjliga anfall. Här ser jag många eldsjälar i ideella organisationer som sällan uppmärksammas men som står raka som furor när det blåser. Aldrig ger de upp, utan jobbar hem gång efter annan.

Men är målet med livet att någon ska vinna och någon förlora? I den bästa av världar skulle det vara glädjen i spelet som är det avgörande. Den som har roligast vinner! Men verkligheten ser annorlunda ut och vill en ändå överväga kampmotivet går det utmärkt att applicera sina egna antagonister i just motståndarlaget. Vissa företeelser bör vi som människor bekämpa för att inte gå av planen som små lortar, för att hänvisa till Jonatan i Bröderna Lejonhjärta. Vad som är ditt motståndarlag vet du: ideologiska strömningar, personliga bekymmer eller något så banalt som brännässlesnåret längst ner i trädgården. Du och ditt lag vinner eller förlorar, men det kommer nya möjligheter och nya situationer. En kontring, en hörna, en frispark.

Och du, glöm inte bort halvtidsvilan. Inte bara för vilans skull utan också för möjligheten att samla ihop laget och påminna om taktiken. Vem och vilka idéer ska få styra ditt livs match? Den som är med och kämpar, eller den som sitter vid sidan och har åsikter om alltihop utan att bidra med något positivt?

Sen kan man fundera över vad som händer när slutsignalen gått i livets match. En förlängning in i evigheten? En återfödelse till ytterligare en match? Eller händer ingenting? Fortsätt gärna tänka!

Hiss: Alla dessa engagerade ledare i ungdomsidrotten. Utan er fanns inga spelare i VM.

Diss: Våld i Palestina och Israel – igen.

Men även för den som inte upplever tjusningen med en hörna i sista kvarten, spänningen i en straffläggning eller hänförelsen i en tekniskt fulländad kontring kan fotboll vara anledning till reflektion av livsåskådningsmässigt slag, vilket jag ständigt gläder våra konfirmander med exempel på.

I livets match är spelupplägget inte alltid färdigt från början. Precis som att en match utvecklar sig på olika sätt, gör livet det också. Var och en är med i ett lag, oavsett om en tycker att jaget eller laget är viktigast. Du spelar aldrig ensam. Det du gör påverkar och gör skillnad.

På livets spelplan behövs alla typer av folk. En del är bra på att vara längst fram, vara den som avslutar och avgör och som ofta får motta folkets jubel.

Andra är duktiga mittfältare, sådana som ser till att fördela spelet - bra lagarbetare på jobbet som ser till att alla hänger med och får relevanta uppgifter.

Så finns backarna och målvakterna i livets match, som ser till att för lagets skull stoppa alla möjliga anfall. Här ser jag många eldsjälar i ideella organisationer som sällan uppmärksammas men som står raka som furor när det blåser. Aldrig ger de upp, utan jobbar hem gång efter annan.

Men är målet med livet att någon ska vinna och någon förlora? I den bästa av världar skulle det vara glädjen i spelet som är det avgörande. Den som har roligast vinner! Men verkligheten ser annorlunda ut och vill en ändå överväga kampmotivet går det utmärkt att applicera sina egna antagonister i just motståndarlaget. Vissa företeelser bör vi som människor bekämpa för att inte gå av planen som små lortar, för att hänvisa till Jonatan i Bröderna Lejonhjärta. Vad som är ditt motståndarlag vet du: ideologiska strömningar, personliga bekymmer eller något så banalt som brännässlesnåret längst ner i trädgården. Du och ditt lag vinner eller förlorar, men det kommer nya möjligheter och nya situationer. En kontring, en hörna, en frispark.

Och du, glöm inte bort halvtidsvilan. Inte bara för vilans skull utan också för möjligheten att samla ihop laget och påminna om taktiken. Vem och vilka idéer ska få styra ditt livs match? Den som är med och kämpar, eller den som sitter vid sidan och har åsikter om alltihop utan att bidra med något positivt?

Sen kan man fundera över vad som händer när slutsignalen gått i livets match. En förlängning in i evigheten? En återfödelse till ytterligare en match? Eller händer ingenting? Fortsätt gärna tänka!

Hiss: Alla dessa engagerade ledare i ungdomsidrotten. Utan er fanns inga spelare i VM.

Diss: Våld i Palestina och Israel – igen.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.