21 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Petra Lundgren: Middagen blev som värsta farsen

Allt var planerat in i minsta detalj. Så där som Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan hade vi en plan. Dock ej kriminell. Vi hade smitt på den i veckor. En liten överdrift kanske. Men nio personer hade ändå på kort tid lyckats beställa mat från en restaurangmeny, vilken är en bedrift för att vara just de här nio personerna. Därtill lyckats beställa om på nästan lika kort tid eftersom restaurangen visst bytte meny dagen efter vi hade beställt.

Eftersom vi var så många som nio så ville restaurangen nämligen gärna att vi skulle förbeställa. Jag som höll i trådarna antog att det var för att den 1. Skulle veta vad den skulle köpa hem för råvaror. 2. Kunna servera oss på den tid vi bokat bordet.

Glada i hågen tågade vi in på restaurangen och travade upp flera våningar till takterrassen. Där fick vi ett bord där några av oss (inte jag) fick fin utsikt över staden och några av oss (däribland jag) fick titta på när kockarna lagade mat i en slags träbod som byggts på terrassen.

Vi beställde dricka och fick in drickan och drack drickan och klockan blev mer än sju och den blev halv åtta och kommer inte maten undrade vi?

– Oj, nu har ni tyvärr hamnat bakom ett stort sällskap och vi är underbemannade i köket, sa servitrisen och bjöd på nötter för att vi väntade så tålmodigt.

En del av oss (inte jag, jag hade grundat med både hamburgare och glass) var så hungriga att de nästan blev aggressiva. Eller i alla fall väldigt sura.

Efter ytterligare en stund var drickorna urdruckna och vi beställde in mer och funderade lite skojsamt om detta kanske var deras affärsidé. Att få gästerna att dricka så mycket som möjligt.

Nu har jag farit med osanning en smula. För vi var faktiskt inte nio, vi var åtta. Men när den nionde ramlade in vid halvniosnåret, då började maten komma. Naturligtvis fick han som kom sist maten först och hon som var mest hungrig och aggressiv/sur maten sist.

Då hade vi, för att slippa vänta hela natten, även beställt in efterrätt. Lite trodde vi att det var slut på eländet då. Men icke. Frysen hade gått sönder vilket minimerade utbudet å det väldiga. Det gjorde att somliga (inte jag) valde att beställa in förrätt som efterrätt i stället. Så kan man också göra. Om vi fick rabatt på notan? Jo, då. Efter att den mest aggressiva/sura spänt ögonen i personalen fick vi tre efterätter gratis. Om de fick dricks? Skulle inte tro det.

Hiss

Semester, i dag börjar den!

Diss

Att fyra veckor går snabbare än man tror.

Allt var planerat in i minsta detalj. Så där som Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan hade vi en plan. Dock ej kriminell. Vi hade smitt på den i veckor. En liten överdrift kanske. Men nio personer hade ändå på kort tid lyckats beställa mat från en restaurangmeny, vilken är en bedrift för att vara just de här nio personerna. Därtill lyckats beställa om på nästan lika kort tid eftersom restaurangen visst bytte meny dagen efter vi hade beställt.

Eftersom vi var så många som nio så ville restaurangen nämligen gärna att vi skulle förbeställa. Jag som höll i trådarna antog att det var för att den 1. Skulle veta vad den skulle köpa hem för råvaror. 2. Kunna servera oss på den tid vi bokat bordet.

Glada i hågen tågade vi in på restaurangen och travade upp flera våningar till takterrassen. Där fick vi ett bord där några av oss (inte jag) fick fin utsikt över staden och några av oss (däribland jag) fick titta på när kockarna lagade mat i en slags träbod som byggts på terrassen.

Vi beställde dricka och fick in drickan och drack drickan och klockan blev mer än sju och den blev halv åtta och kommer inte maten undrade vi?

– Oj, nu har ni tyvärr hamnat bakom ett stort sällskap och vi är underbemannade i köket, sa servitrisen och bjöd på nötter för att vi väntade så tålmodigt.

En del av oss (inte jag, jag hade grundat med både hamburgare och glass) var så hungriga att de nästan blev aggressiva. Eller i alla fall väldigt sura.

Efter ytterligare en stund var drickorna urdruckna och vi beställde in mer och funderade lite skojsamt om detta kanske var deras affärsidé. Att få gästerna att dricka så mycket som möjligt.

Nu har jag farit med osanning en smula. För vi var faktiskt inte nio, vi var åtta. Men när den nionde ramlade in vid halvniosnåret, då började maten komma. Naturligtvis fick han som kom sist maten först och hon som var mest hungrig och aggressiv/sur maten sist.

Då hade vi, för att slippa vänta hela natten, även beställt in efterrätt. Lite trodde vi att det var slut på eländet då. Men icke. Frysen hade gått sönder vilket minimerade utbudet å det väldiga. Det gjorde att somliga (inte jag) valde att beställa in förrätt som efterrätt i stället. Så kan man också göra. Om vi fick rabatt på notan? Jo, då. Efter att den mest aggressiva/sura spänt ögonen i personalen fick vi tre efterätter gratis. Om de fick dricks? Skulle inte tro det.

Hiss

Semester, i dag börjar den!

Diss

Att fyra veckor går snabbare än man tror.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.