23 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Beijbom: Ett hem utan en hund är bara ett hus

Det absolut farligaste som finns att göra är att åka och kolla på hundvalpar. Senast jag gjorde det kom jag hem med en alldeles egen.

Gick bara inte att motstå. Deras snubblande små fumliga kroppar och tindrande små ögon får en ju att smälla av. Och den lilla tjocka bebismagen ska man ju inte ens tala om.

I förra veckan åkte jag med min bror och hans tjej till en kennel i Jönköping. Jag fick följa med på ett enda villkor, att jag absolut INTE fick komma hem med en till hund. Jag visste att det skulle bli svårt att hålla mig, men vi har redan två helt fantastiska voffsingar här hemma och det räcker för tillfället. Nu var det i alla fall dags att åka och hälsa på en fyra veckors valp som snart blir deras nya lilla familjemedlem. När vi kom in till ägarna av kenneln så fick vi först hälsa på mamman till valparna. Hon såg glad men ändå trött ut, tänk att få åtta bebisar på en och samma gång. Det ni. Snacka om stålkvinna.

Efter att ha bekantat oss med henne fick vi träffa de små underverken. Åh, herregud. Det sötaste Gud skapat for fram över golvet och busade som galningar med varandra. Att bara sitta och titta på dem gjorde mig helt varm och lycklig i kroppen. Vilka underbara små varelser.

I vår familj har vi nästan alltid haft hund. Vår första hette Fanny, en Nova Scotia Duck Tolling Retriever men med ett kortare namn även kallad för Tollare. Hon var en otroligt snäll tjej. Och hon fanns hos oss i hela elva år. Samma dag som jag för första gången stod på scenen och körade i Eurovision Song Contest somnade hon in. Den bästa och värsta dagen på en och samma gång. Efter det märkte vi väldigt fort att vi inte kunde vara utan hund. Det blev så fruktansvärt tomt. Ingen som kommer farandes och hälsar vid ytterdörren, ingen som tränger ut dig ur din egen säng, ingen som finns där när ingen annan lyssnar, ingen som blir glad för nästan precis allt. Akilles flyttade in hos oss bara några dagar efter att Fanny gått bort. En smart, valltokig bordercollie med massor av energi och glädje. Några år senare kom den där dagen då jag endast skulle åka och kolla på några valpar. Det hela resulterade i att jag blev ägare till lille Vincent. En härlig blandraskille som nu är familjens pajas. Skönare och roligare hund får man leta längre efter. Att skaffa en hund innebär ett otroligt ansvar, den ska ha rätt motion, mat och mycket kärlek. Man ska veta vad man ger sig in på. Det är inte en leksak eller ett gosedjur man köper, utan ett liv som behöver din tid och trygghet många år framöver. Och kom ihåg, för dig kanske hunden bara är en liten del av ditt liv, men för honom eller henne är du hela deras värld.

Hiss: Valpmagar, finns det något sötare?

Diss: Ansvarslösa hundägare

Gick bara inte att motstå. Deras snubblande små fumliga kroppar och tindrande små ögon får en ju att smälla av. Och den lilla tjocka bebismagen ska man ju inte ens tala om.

I förra veckan åkte jag med min bror och hans tjej till en kennel i Jönköping. Jag fick följa med på ett enda villkor, att jag absolut INTE fick komma hem med en till hund. Jag visste att det skulle bli svårt att hålla mig, men vi har redan två helt fantastiska voffsingar här hemma och det räcker för tillfället. Nu var det i alla fall dags att åka och hälsa på en fyra veckors valp som snart blir deras nya lilla familjemedlem. När vi kom in till ägarna av kenneln så fick vi först hälsa på mamman till valparna. Hon såg glad men ändå trött ut, tänk att få åtta bebisar på en och samma gång. Det ni. Snacka om stålkvinna.

Efter att ha bekantat oss med henne fick vi träffa de små underverken. Åh, herregud. Det sötaste Gud skapat for fram över golvet och busade som galningar med varandra. Att bara sitta och titta på dem gjorde mig helt varm och lycklig i kroppen. Vilka underbara små varelser.

I vår familj har vi nästan alltid haft hund. Vår första hette Fanny, en Nova Scotia Duck Tolling Retriever men med ett kortare namn även kallad för Tollare. Hon var en otroligt snäll tjej. Och hon fanns hos oss i hela elva år. Samma dag som jag för första gången stod på scenen och körade i Eurovision Song Contest somnade hon in. Den bästa och värsta dagen på en och samma gång. Efter det märkte vi väldigt fort att vi inte kunde vara utan hund. Det blev så fruktansvärt tomt. Ingen som kommer farandes och hälsar vid ytterdörren, ingen som tränger ut dig ur din egen säng, ingen som finns där när ingen annan lyssnar, ingen som blir glad för nästan precis allt. Akilles flyttade in hos oss bara några dagar efter att Fanny gått bort. En smart, valltokig bordercollie med massor av energi och glädje. Några år senare kom den där dagen då jag endast skulle åka och kolla på några valpar. Det hela resulterade i att jag blev ägare till lille Vincent. En härlig blandraskille som nu är familjens pajas. Skönare och roligare hund får man leta längre efter. Att skaffa en hund innebär ett otroligt ansvar, den ska ha rätt motion, mat och mycket kärlek. Man ska veta vad man ger sig in på. Det är inte en leksak eller ett gosedjur man köper, utan ett liv som behöver din tid och trygghet många år framöver. Och kom ihåg, för dig kanske hunden bara är en liten del av ditt liv, men för honom eller henne är du hela deras värld.

Hiss: Valpmagar, finns det något sötare?

Diss: Ansvarslösa hundägare

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.