28 jul 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Petra Lundgren: Om att vara oense med vädret

Jag tycker sommaren är svår. Hur då svår? kanske du undrar. Svår säger jag igen. I den bemärkelsen att man aldrig vet vad det blir för väder förrän man ser det. Det kan stå att det ska regna en hel dag och så kånkar man omkring på både stövlar, regnjacka och paraply till ingen nytta och svettas ihjäl för att solen strålar oavbrutet och varmt.

Eller så är det tvärtom. Det ska vara soligt. Man går i t-shirt, jeans och sneakers och blir överraskad av ett plötsligt regn. I sämsta fall på en oerhört öppen yta utan någonting att ta skydd under. Plaskblötheten är då ett faktum och med klibbiga kläder och kippande skor går man hem och förbannar vädret.

Alltså är sommaren svår, för att det är svårt att klä sig rätt. Känner du igen dig?

För att undvika att detta händer släpar jag omständligt med mig ombyten av alla de slag och för i stort sett alla slags väder (i alla fall regn och om det skulle bli kyligt). Det är jeans, skor, t-shirtar, en skjorta, en regnjacka, en annan jacka, ett paraply, extra strumpor ... nedtryckt i en väska.

Och jag har faktiskt haft nytta av mitt klädupplag, åtminstone en dag. Jag kom glad i hågen till jobbet i kläderna du ser på bilden här intill och sneakers. Väderleksrapporterna hade skvallrat om regn hela dagen till ingen nytta. Men så precis när jag skulle ut på jobb, utomhus dessutom, så svartnade det till i kanterna. Det började mullra och ösregna.

– Typiskt, muttrade jag.

Då bytte jag helt enkelt om till för vädret mer passande kläder. Inklusive mina nödregnstövlar som ständigt och jämt bor på kontoret.

– Gå i vattenpölarna nu när du har regnstövlar då Petra, sa min kollega.

Så det gjorde jag så klart och sen pajade paraplyet. Jag har nog sönder flest paraplyer i hela världen. En pinne knäcktes, en annan stod rätt ut och paraplyet, som en liten flicka jag träffat på stan trodde var en hund, fick jag försöka trycka ned i en papperskorg i förbifarten. Försök det med ett spretande paraply utan att bli arg om du kan. Jag kan det inte.

– Men snälla lilla paraply, sa jag argt till paraplyet som inte sa ett ord.

Sedan hatade jag regnet ett tag och längtade till hösten. Det är helt klart lättare att klä sig då.

Hiss

Mint, det är mitt favoritgodis.

Diss

Att mintrullen jag brukar köpa gått upp två kronor i pris.

Jag tycker sommaren är svår. Hur då svår? kanske du undrar. Svår säger jag igen. I den bemärkelsen att man aldrig vet vad det blir för väder förrän man ser det. Det kan stå att det ska regna en hel dag och så kånkar man omkring på både stövlar, regnjacka och paraply till ingen nytta och svettas ihjäl för att solen strålar oavbrutet och varmt.

Eller så är det tvärtom. Det ska vara soligt. Man går i t-shirt, jeans och sneakers och blir överraskad av ett plötsligt regn. I sämsta fall på en oerhört öppen yta utan någonting att ta skydd under. Plaskblötheten är då ett faktum och med klibbiga kläder och kippande skor går man hem och förbannar vädret.

Alltså är sommaren svår, för att det är svårt att klä sig rätt. Känner du igen dig?

För att undvika att detta händer släpar jag omständligt med mig ombyten av alla de slag och för i stort sett alla slags väder (i alla fall regn och om det skulle bli kyligt). Det är jeans, skor, t-shirtar, en skjorta, en regnjacka, en annan jacka, ett paraply, extra strumpor ... nedtryckt i en väska.

Och jag har faktiskt haft nytta av mitt klädupplag, åtminstone en dag. Jag kom glad i hågen till jobbet i kläderna du ser på bilden här intill och sneakers. Väderleksrapporterna hade skvallrat om regn hela dagen till ingen nytta. Men så precis när jag skulle ut på jobb, utomhus dessutom, så svartnade det till i kanterna. Det började mullra och ösregna.

– Typiskt, muttrade jag.

Då bytte jag helt enkelt om till för vädret mer passande kläder. Inklusive mina nödregnstövlar som ständigt och jämt bor på kontoret.

– Gå i vattenpölarna nu när du har regnstövlar då Petra, sa min kollega.

Så det gjorde jag så klart och sen pajade paraplyet. Jag har nog sönder flest paraplyer i hela världen. En pinne knäcktes, en annan stod rätt ut och paraplyet, som en liten flicka jag träffat på stan trodde var en hund, fick jag försöka trycka ned i en papperskorg i förbifarten. Försök det med ett spretande paraply utan att bli arg om du kan. Jag kan det inte.

– Men snälla lilla paraply, sa jag argt till paraplyet som inte sa ett ord.

Sedan hatade jag regnet ett tag och längtade till hösten. Det är helt klart lättare att klä sig då.

Hiss

Mint, det är mitt favoritgodis.

Diss

Att mintrullen jag brukar köpa gått upp två kronor i pris.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.