01 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Flemming Mouritsen: Spårvagnen som tog fel spår

Vi satt och skramlade fram i en spårvagn i Göteborg. Det var fästmön, ett kamratpar och så jag. Regnet öste ner men det gjorde inget för vi hade haft en härlig dag dittills, badat i havet, ätit gott och njutit av värmen. Regnet började först när vi gav oss av hemåt.

Så frågade kamraten som är mycket teknikintresserad om jag visste hur spårvagnarna valde spår? Styrdes växlarna från en central som lade dem rätt för nästa spårvagn som skulle passera eller var det förarna själva som bestämde vilken väg vagnen skulle ta?

Jag drog lite på svaret och fick erkänna att jag inte visste säkert men att jag nog trodde att det var förarna som styrde växlarna från vagnen.

Vi lämnade frågan tämligen obesvarad och ägnade oss åt att titta på bebyggelsen som gled förbi utanför de regnstrimmiga fönstren men efter en stund blev det väldigt påtagligt att jag hade haft rätt i att det var förarna som fjärrstyrde växlarna från förarplatsen för plötsligt sprakade det till i högtalarsystemet och vår förare sa:

– Ja, eh, som ni nog märker så har det blivit lite fel. Jag är ny på jobbet och har snurrat till det en smula. Det här är ju linje nio men jag fick för mig att jag körde linje elva och valde tyvärr den vägen, så vi kommer att missa några av linje nios hållplatser. Jag ber om ursäkt för det!

Han fortsatte med att berätta hur de som drabbades skulle byta vagn för att komma rätt och så bad han om ursäkt en gång till.

När vi kom fram till Stigbergstorget var vi på rätt spår igen och ingen skada var skedd, men vi hade fått oss ett gott skratt över fadäsen och nu satt vi och resonerade om vilka konsekvenser detta skulle innebära för föraren. Hur pinsamt skulle det inte vara för honom att förklara för sina chefer vad som hade hänt? Skulle han försöka mörka det hela, hoppas att det aldrig kom fram och låtsas som om det regnade? (Vilket det faktiskt gjorde.)

Vi kom fram till att det säkert satt någon sorts spårningsutrustning i vagnen som loggade allt som skedde så han hade förmodligen ingen möjlighet att låtsas att det aldrig hade hänt. Troligen spred sig ryktet om vad som hänt bland hans kollegor i stan redan medan vi satt och åkte med vagnen och det gjorde att vi till sist bara hade en fråga kvar att resonera om:

Vad blir hans smeknamn på jobbet under resten av hans tid på spårvägen? Kommer han att kallas Nian eller Elvan? Fästmön är tvärsäker på att han kommer att kallas Elvan... stackarn.

Hiss: Oväntade upplevelser som kryddar ens liv.

Diss: Vi börjar se slutet på denna underbara sommar.

Så frågade kamraten som är mycket teknikintresserad om jag visste hur spårvagnarna valde spår? Styrdes växlarna från en central som lade dem rätt för nästa spårvagn som skulle passera eller var det förarna själva som bestämde vilken väg vagnen skulle ta?

Jag drog lite på svaret och fick erkänna att jag inte visste säkert men att jag nog trodde att det var förarna som styrde växlarna från vagnen.

Vi lämnade frågan tämligen obesvarad och ägnade oss åt att titta på bebyggelsen som gled förbi utanför de regnstrimmiga fönstren men efter en stund blev det väldigt påtagligt att jag hade haft rätt i att det var förarna som fjärrstyrde växlarna från förarplatsen för plötsligt sprakade det till i högtalarsystemet och vår förare sa:

– Ja, eh, som ni nog märker så har det blivit lite fel. Jag är ny på jobbet och har snurrat till det en smula. Det här är ju linje nio men jag fick för mig att jag körde linje elva och valde tyvärr den vägen, så vi kommer att missa några av linje nios hållplatser. Jag ber om ursäkt för det!

Han fortsatte med att berätta hur de som drabbades skulle byta vagn för att komma rätt och så bad han om ursäkt en gång till.

När vi kom fram till Stigbergstorget var vi på rätt spår igen och ingen skada var skedd, men vi hade fått oss ett gott skratt över fadäsen och nu satt vi och resonerade om vilka konsekvenser detta skulle innebära för föraren. Hur pinsamt skulle det inte vara för honom att förklara för sina chefer vad som hade hänt? Skulle han försöka mörka det hela, hoppas att det aldrig kom fram och låtsas som om det regnade? (Vilket det faktiskt gjorde.)

Vi kom fram till att det säkert satt någon sorts spårningsutrustning i vagnen som loggade allt som skedde så han hade förmodligen ingen möjlighet att låtsas att det aldrig hade hänt. Troligen spred sig ryktet om vad som hänt bland hans kollegor i stan redan medan vi satt och åkte med vagnen och det gjorde att vi till sist bara hade en fråga kvar att resonera om:

Vad blir hans smeknamn på jobbet under resten av hans tid på spårvägen? Kommer han att kallas Nian eller Elvan? Fästmön är tvärsäker på att han kommer att kallas Elvan... stackarn.

Hiss: Oväntade upplevelser som kryddar ens liv.

Diss: Vi börjar se slutet på denna underbara sommar.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.