04 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:47

Petra Lundgren: Det värmde att bli kallad ängel

På väg ner i rulltrappan till tåget ser jag hur en man försöker ta sig upp i rulltrappan på andra sidan. Det går inget vidare. Han är glad i hatten och försöker klättra upp på kanten. Han flaxar med armar och ben. Det ser ut som han åker en omöjlig attraktion på ett tivoli.

Vips snubblar han till och blir liggande. Hans ryggsäck är några trappsteg längre upp och kepsen några trappsteg längre ner. Jag tänker att där kan han inte ligga. Jag springer ner de sista stegen och rusar upp till honom. Drar honom i armen, säger åt honom att resa sig. Det gör han inte. Men han tittar på mig där han ligger i sin rutiga jacka. Några trappsteg längre ner gastar en dam åt honom att sitta kvar. Jag tycker det är en dålig idé. Rulltrappan tar ju slut. Då måste man stå.

Han sitter när rulltrappan tar slut. Han måste resa på sig. Det tar tid. Han är nu i kapp sin väska och kepsen har damen med sig. Han blir stående på alla fyra ovanför rulltrappan. En flaska sprit och en öl har ramlat ur ryggsäcken. Jag lägger tillbaks dem och frågar honom om han vill att jag ska ringa polisen så kan han få nyktra till där.

– Inte polisen, säger han.

– Du måste flytta på dig, säger både jag och damen. Sätt dig vid väggen.

Han ser ut att vilja göra det. Men kroppen lyder honom inte. Till slut får han fart på sig själv. Kryper intill väggen där han blir sittande.

– Inte polisen, säger han.

– Nej, säger jag och frågar om han kan hand om sig själv.

Han kan det säger han.

– Då sitter du här nu. Du åker inte mer rulltrappa. Du dricker inte mer. Okej?

Han lovar mig det. Jag ser att han blöder. Jag letar efter plåster. Jag har inget plåster.

– Du är en ängel, säger han.

Jag säger hejdå. Åker ner för rulltrappan igen. Kommer på att det inte är så bra att han sitter där. För att komma ner måste han åka rulltrappa igen. Han klarar inte det. Hittar lokföraren och frågar om han kan ringa stationsvärden. Berättar att det sitter en full man i början av rulltrappan och att han kan behöva hjälp.

På tåget hem blir jag nästan lite ledsen. Jag tycker synd om honom och hoppas han klarar sig. Och även om jag bara gjorde vad en medmänniska bör göra, så tycker jag att det värmde att bli kallad ängel.

Hiss

Torkade äppelringar som mormor brukade göra

Diss

Att jag inte frågade mormor hur man gör

Vips snubblar han till och blir liggande. Hans ryggsäck är några trappsteg längre upp och kepsen några trappsteg längre ner. Jag tänker att där kan han inte ligga. Jag springer ner de sista stegen och rusar upp till honom. Drar honom i armen, säger åt honom att resa sig. Det gör han inte. Men han tittar på mig där han ligger i sin rutiga jacka. Några trappsteg längre ner gastar en dam åt honom att sitta kvar. Jag tycker det är en dålig idé. Rulltrappan tar ju slut. Då måste man stå.

Han sitter när rulltrappan tar slut. Han måste resa på sig. Det tar tid. Han är nu i kapp sin väska och kepsen har damen med sig. Han blir stående på alla fyra ovanför rulltrappan. En flaska sprit och en öl har ramlat ur ryggsäcken. Jag lägger tillbaks dem och frågar honom om han vill att jag ska ringa polisen så kan han få nyktra till där.

– Inte polisen, säger han.

– Du måste flytta på dig, säger både jag och damen. Sätt dig vid väggen.

Han ser ut att vilja göra det. Men kroppen lyder honom inte. Till slut får han fart på sig själv. Kryper intill väggen där han blir sittande.

– Inte polisen, säger han.

– Nej, säger jag och frågar om han kan hand om sig själv.

Han kan det säger han.

– Då sitter du här nu. Du åker inte mer rulltrappa. Du dricker inte mer. Okej?

Han lovar mig det. Jag ser att han blöder. Jag letar efter plåster. Jag har inget plåster.

– Du är en ängel, säger han.

Jag säger hejdå. Åker ner för rulltrappan igen. Kommer på att det inte är så bra att han sitter där. För att komma ner måste han åka rulltrappa igen. Han klarar inte det. Hittar lokföraren och frågar om han kan ringa stationsvärden. Berättar att det sitter en full man i början av rulltrappan och att han kan behöva hjälp.

På tåget hem blir jag nästan lite ledsen. Jag tycker synd om honom och hoppas han klarar sig. Och även om jag bara gjorde vad en medmänniska bör göra, så tycker jag att det värmde att bli kallad ängel.

Hiss

Torkade äppelringar som mormor brukade göra

Diss

Att jag inte frågade mormor hur man gör

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.