09 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Långström Vinge: Vem störs av deras närvaro?

Naturligtvis måste de ju bo någonstans, romerna som kommer till Skövde och andra städer för att arbeta. En del dem jag talat med ser det som ett helt vanligt arbete att sitta utanför affärer med en pappmugg och hoppas på mer välbeställda människors goda vilja, och förstår inte att det i många infödda svenskars ögon faktiskt är en konstig företeelse.

Mytbildningar och hur en kan komma fram till ett för en själv etiskt rätt förhållningssätt gentemot de bröder och systrar som försörjer sig på detta sätt har jag skrivit om i tidigare krönikor. Nu riktas uppmärksamheten mot boendeförhållandena.

Många av dem bor i bilar och minibussar. Jag mötte ett sällskap på fyra vuxna och fyra barn, varav det minsta barnet endast några månader gammalt. De bor i en minibuss. Minsta barnet tillbringar i princip all sin tid i ett babyskydd. Familjen åker runt, planlöst. Eftersom de inte har något i Rumänien, tycker de att de lika gärna kan åka runt. De frågade mig om lagligt arbete inom byggbranschen och städbranschen. De vill inte ”sit and please”, som de sa. Men vad gör en inte om barnen är hungriga? Den lilla bebisens mamma berättade hur hon funderar. Alternativen till tiggandet är att stjäla eller prostituera sig, och det är inga alternativ. De far iväg i sin skrotiga buss och hoppas att de nerslitna däcken ska hålla några mil till.

Så blir kommunen medvetna om att det inte bara bor romer i bilar på parkeringar utan också i skogen, på kommunal mark. Polisen ser ingen anledning att ingripa, men kommunen vill ha bort tältlägret. Även om det alls inte går att jämföra myndigheters förhållningssätt förr och nu blir jag ändå påmind om vad jag läst om romernas historia i Sverige.

Långt in på 50-talet hade många romer inte rätt till fri rörelse i landet, inte rätt till fast bosättning där de önskade, inte rätt att delta i allmänna val, inte rätt till alla sociala förmåner och inte rätt att bedriva näringsverksamhet på samma villkor som övriga medborgare. Det är alltså inte bara en attityddiskriminering och allmänna sociala orättvisor som drabbat romerna. Det handlar om systematisk och långvarig kränkning av alla deras medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Formellt bottnar kränkningarna i att romerna/zigenarna i Sverige under första hälften av 1900-talet betraktades som statslösa. Deras vistelse i landet var i princip illegal. Mellan 1914 och 1954 stadgade utlänningslagen inte bara inreseförbud för zigenare. De skulle också kunna utvisas om de redan befann sig i landet.

Idag är de inte statslösa, utan snarare statsfria, tack vare att de kommer från länder anslutna till EU. Arbeta vill de, och de måste bo någonstans. Bilsäte eller tält. Och jag frågar mig: vem blir störd av deras närvaro? Och i så fall, varför? Har de misskött sig? Har kommunen tänkt använda marken på annat sätt?

Hiss: Medkänsla och ökad kunskap om romernas historia och kultur.

Diss: Byråkrati utan hjärta.

Mytbildningar och hur en kan komma fram till ett för en själv etiskt rätt förhållningssätt gentemot de bröder och systrar som försörjer sig på detta sätt har jag skrivit om i tidigare krönikor. Nu riktas uppmärksamheten mot boendeförhållandena.

Många av dem bor i bilar och minibussar. Jag mötte ett sällskap på fyra vuxna och fyra barn, varav det minsta barnet endast några månader gammalt. De bor i en minibuss. Minsta barnet tillbringar i princip all sin tid i ett babyskydd. Familjen åker runt, planlöst. Eftersom de inte har något i Rumänien, tycker de att de lika gärna kan åka runt. De frågade mig om lagligt arbete inom byggbranschen och städbranschen. De vill inte ”sit and please”, som de sa. Men vad gör en inte om barnen är hungriga? Den lilla bebisens mamma berättade hur hon funderar. Alternativen till tiggandet är att stjäla eller prostituera sig, och det är inga alternativ. De far iväg i sin skrotiga buss och hoppas att de nerslitna däcken ska hålla några mil till.

Så blir kommunen medvetna om att det inte bara bor romer i bilar på parkeringar utan också i skogen, på kommunal mark. Polisen ser ingen anledning att ingripa, men kommunen vill ha bort tältlägret. Även om det alls inte går att jämföra myndigheters förhållningssätt förr och nu blir jag ändå påmind om vad jag läst om romernas historia i Sverige.

Långt in på 50-talet hade många romer inte rätt till fri rörelse i landet, inte rätt till fast bosättning där de önskade, inte rätt att delta i allmänna val, inte rätt till alla sociala förmåner och inte rätt att bedriva näringsverksamhet på samma villkor som övriga medborgare. Det är alltså inte bara en attityddiskriminering och allmänna sociala orättvisor som drabbat romerna. Det handlar om systematisk och långvarig kränkning av alla deras medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Formellt bottnar kränkningarna i att romerna/zigenarna i Sverige under första hälften av 1900-talet betraktades som statslösa. Deras vistelse i landet var i princip illegal. Mellan 1914 och 1954 stadgade utlänningslagen inte bara inreseförbud för zigenare. De skulle också kunna utvisas om de redan befann sig i landet.

Idag är de inte statslösa, utan snarare statsfria, tack vare att de kommer från länder anslutna till EU. Arbeta vill de, och de måste bo någonstans. Bilsäte eller tält. Och jag frågar mig: vem blir störd av deras närvaro? Och i så fall, varför? Har de misskött sig? Har kommunen tänkt använda marken på annat sätt?

Hiss: Medkänsla och ökad kunskap om romernas historia och kultur.

Diss: Byråkrati utan hjärta.

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.