13 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Johanna Beijbom: Supermåne och odresserade får

Äntligen var det dags att få krypa ner under täcket och få samla ny energi genom några timmars sömn. Har haft en väldigt intensiv period nu med mycket jobb och rep med artister och olika band. Så att få sova riktigt gott var något jag längtat efter. Eftersom jag skulle upp runt sju nästa dag så kändes det bra att komma i säng rätt så tidigt, cirka 24. Tidigt? Tänker ni. Ja, för mig är det så då jag är van vid sena kvällar och nätter efter alla spelningar.

Ställde alarmet på klockan och sedan släckte jag lampan. Åh, va skönt det ska bli att få sova. Riktigt, riktigt härligt. Hmm.. ja, snart kommer han nog John Blund. Börjar vifta lite rastlöst på tårna i min väntan och inser efter ett tag att jag viftar på introt på The final countdown. Låtvalet var verkligen passande då jag räknade ner minuterna tills att jag snart skulle få den där perfekta energipåfyllningen. Börjar till slut nynna med i min tåshow men kommer på rätt snabbt att såhär kan jag ju inte hålla på.

Och vart är han John-grabben som ska strö trötthet och sömn i mina ögon. Äsch, han har väl fullt upp, tydligen var det många som behövde honom denna kväll då både min mamma och två vänner sms:at om att de inte heller kunde sova. Nu hade jag legat ett bra tag och det blev dags att börjar räkna får. Såja, i mina tankar såg jag en grön fin äng och med en liten gärdsgård på. Där kom första fåret, andra, tredje, fjärde, sen råkade det komma tre samtidigt. Va nu då? Sen var det ett får som vägrade hoppa och bildade någon form av trafikstockning. Skit också, det här blev alldeles för stressigt. Okej, slut på fårräknandet.

Mjölk, ja just det, mjölk funkar. Den ska tydligen vara varm också. Gick ut i köket för att värma en kopp. Fy bubblan va det smaka. Nej, det här går inte. In i sängen igen. Fram med datorn och på med en film från Netflix. Tog första bästa. Jönssonligan och dynamit-Harry fick det bli. Den här kan man nog somna ifrån för den har jag ju sett förut. Till slut ligger jag och gapskrattar till några av scenerna. Inte ett dugg trött. Men herregud, klockan var nu kvart över fyra och nu måste jag sova. Plötsligt plingar det i mobilen, det var från min mamma som även hon låg sömnlös.

Tydligen är det en så kallad supermåne just nu, vilket betyder att månen är väldigt nära jorden och ger ifrån sig så starka energivågor att det kan störa både sömn och humör. Jaha, förbaskade måne. Allt är ditt fel. Någonstans i denna frustration slocknade jag. Två och en halv timme senare ringde alarmet på väckarklockan. Trodde knappt att det var sant. Jo då, upp och hoppa. Jag har dock alltid fått lära mig att man alltid ska försöka se något positivt i en jobbig situation. Vad har jag kunnat lära mig av detta. Jo, ha aldrig dåligt dresserade får med i ditt räknande och att varm mjölk inte är något för mig. En läroriknatt med andra ord. Tack för det.

Hiss: Jönssonligan och dynamit-Harry, fruktansvärt rolig film.

Diss: Dumma, dumma får som inte kan uppföra sig.

Ställde alarmet på klockan och sedan släckte jag lampan. Åh, va skönt det ska bli att få sova. Riktigt, riktigt härligt. Hmm.. ja, snart kommer han nog John Blund. Börjar vifta lite rastlöst på tårna i min väntan och inser efter ett tag att jag viftar på introt på The final countdown. Låtvalet var verkligen passande då jag räknade ner minuterna tills att jag snart skulle få den där perfekta energipåfyllningen. Börjar till slut nynna med i min tåshow men kommer på rätt snabbt att såhär kan jag ju inte hålla på.

Och vart är han John-grabben som ska strö trötthet och sömn i mina ögon. Äsch, han har väl fullt upp, tydligen var det många som behövde honom denna kväll då både min mamma och två vänner sms:at om att de inte heller kunde sova. Nu hade jag legat ett bra tag och det blev dags att börjar räkna får. Såja, i mina tankar såg jag en grön fin äng och med en liten gärdsgård på. Där kom första fåret, andra, tredje, fjärde, sen råkade det komma tre samtidigt. Va nu då? Sen var det ett får som vägrade hoppa och bildade någon form av trafikstockning. Skit också, det här blev alldeles för stressigt. Okej, slut på fårräknandet.

Mjölk, ja just det, mjölk funkar. Den ska tydligen vara varm också. Gick ut i köket för att värma en kopp. Fy bubblan va det smaka. Nej, det här går inte. In i sängen igen. Fram med datorn och på med en film från Netflix. Tog första bästa. Jönssonligan och dynamit-Harry fick det bli. Den här kan man nog somna ifrån för den har jag ju sett förut. Till slut ligger jag och gapskrattar till några av scenerna. Inte ett dugg trött. Men herregud, klockan var nu kvart över fyra och nu måste jag sova. Plötsligt plingar det i mobilen, det var från min mamma som även hon låg sömnlös.

Tydligen är det en så kallad supermåne just nu, vilket betyder att månen är väldigt nära jorden och ger ifrån sig så starka energivågor att det kan störa både sömn och humör. Jaha, förbaskade måne. Allt är ditt fel. Någonstans i denna frustration slocknade jag. Två och en halv timme senare ringde alarmet på väckarklockan. Trodde knappt att det var sant. Jo då, upp och hoppa. Jag har dock alltid fått lära mig att man alltid ska försöka se något positivt i en jobbig situation. Vad har jag kunnat lära mig av detta. Jo, ha aldrig dåligt dresserade får med i ditt räknande och att varm mjölk inte är något för mig. En läroriknatt med andra ord. Tack för det.

Hiss: Jönssonligan och dynamit-Harry, fruktansvärt rolig film.

Diss: Dumma, dumma får som inte kan uppföra sig.

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.