15 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Flemming Mouritsen: "Bordet stod i ljusan låga"

Entropi är ett fysikaliskt begrepp som handlar energi och molekylers positioner och möjligheten att hämta energi ur ett system. Jag begriper ingenting av det men har hört att en slarvig definition skall vara att ordnade molekylsystem via sina rörelser drar sig mot att bli mindre ordnade system, eller ännu enklare, ordning vill bli kaos.

Detta sista känner vi alla igen, för när man äntligen har städat sitt hem och uppnått en högre entropi (eller vad det nu kallas?) där allt står på sina platser, alla ytor är dammade, strumporna är hopparade och inlagda i strumplådan, resten av tvätten hopvikt och undansorterad, diskmaskinen är tömd och golvet är dammsuget... då kan man glädja sig åt ungefär tolv sekunder av tillfredsställelse innan ordningen omedelbart börjar dra sig mot oordning igen. Någon dag senare undrar man om man verkligen städade och efter en vecka har fysikens obönhörliga lagar verkat färdigt och fullständigt kaos råder igen.

Att överhuvudtaget städa känns fullständigt meningslöst när det till och med finns naturlagar som sabbar det för oss, men försöken att övertyga fästmön om att det är onödigt att städa har hittills misslyckats totalt.

Sedan finns det en annan sorts entropi än den gradvisa och det är när ordning övergår till kaos omedelbart.

Alla har vi väl satt oss ner för att äta en trevlig, lugn middag med vänner. Maten är framdukad, vinet upphällt och ljusen tända. Värden bjuder gästerna att ta för sig och gör en minimal handrörelse som välter det fulla vinglaset så att glassplitter och rödvin flödar över tallrikar, potatisfatet, duken och gästernas finkläder. Då tar det en stund att uppnå ordning igen.

Och jag minns en gång när vi satt sex personer hopträngda runt vårt bord i en minimal matplats och bränslet till fonduegrytan rann över så att bordet plötsligt stod i ljusan låga. Det blev onödigt spännande en stund, men löste sig bra tack och lov.

Dessa tankar kom till mig häromdagen då jag bara skulle smeta lite skagenröra på min skinkmacka innan jag skulle sätta mig och äta frukost. Jag slant till med handen och kaos uppstod då burken landade på golvet och skvätte skagenröra över mig, golvet och köksluckorna. Man blir lite trött när sånt händer, men fästmöns katt och jag hjälptes åt att återställa entropin i köket. Jag sanerade mitt ben, min skjorta och luckorna och så städade katten golvet. Han tycktes inte ha något emot det, så han kommer nog att få ställa upp och hjälpa till mer i framtiden. Ta hand om tvätten kanske?

Hiss: När samarbetet mellan djur och människa är till glädje för båda.

Diss: Jag brukar bita mig i läppen (nej, inte med flit) och attans vad ont det gör.

Detta sista känner vi alla igen, för när man äntligen har städat sitt hem och uppnått en högre entropi (eller vad det nu kallas?) där allt står på sina platser, alla ytor är dammade, strumporna är hopparade och inlagda i strumplådan, resten av tvätten hopvikt och undansorterad, diskmaskinen är tömd och golvet är dammsuget... då kan man glädja sig åt ungefär tolv sekunder av tillfredsställelse innan ordningen omedelbart börjar dra sig mot oordning igen. Någon dag senare undrar man om man verkligen städade och efter en vecka har fysikens obönhörliga lagar verkat färdigt och fullständigt kaos råder igen.

Att överhuvudtaget städa känns fullständigt meningslöst när det till och med finns naturlagar som sabbar det för oss, men försöken att övertyga fästmön om att det är onödigt att städa har hittills misslyckats totalt.

Sedan finns det en annan sorts entropi än den gradvisa och det är när ordning övergår till kaos omedelbart.

Alla har vi väl satt oss ner för att äta en trevlig, lugn middag med vänner. Maten är framdukad, vinet upphällt och ljusen tända. Värden bjuder gästerna att ta för sig och gör en minimal handrörelse som välter det fulla vinglaset så att glassplitter och rödvin flödar över tallrikar, potatisfatet, duken och gästernas finkläder. Då tar det en stund att uppnå ordning igen.

Och jag minns en gång när vi satt sex personer hopträngda runt vårt bord i en minimal matplats och bränslet till fonduegrytan rann över så att bordet plötsligt stod i ljusan låga. Det blev onödigt spännande en stund, men löste sig bra tack och lov.

Dessa tankar kom till mig häromdagen då jag bara skulle smeta lite skagenröra på min skinkmacka innan jag skulle sätta mig och äta frukost. Jag slant till med handen och kaos uppstod då burken landade på golvet och skvätte skagenröra över mig, golvet och köksluckorna. Man blir lite trött när sånt händer, men fästmöns katt och jag hjälptes åt att återställa entropin i köket. Jag sanerade mitt ben, min skjorta och luckorna och så städade katten golvet. Han tycktes inte ha något emot det, så han kommer nog att få ställa upp och hjälpa till mer i framtiden. Ta hand om tvätten kanske?

Hiss: När samarbetet mellan djur och människa är till glädje för båda.

Diss: Jag brukar bita mig i läppen (nej, inte med flit) och attans vad ont det gör.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.