19 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Alf Ehn: Den oförglömliga dagen

Den här veckan kör de allra flesta skolorna i gång.Just skolstarten, allt från ettan till gymnasiet, är något som de flesta kommer ihåg.

Själv gick jag i en liten skola (Norra Härene) utanför Lidköping. Jag hade aldrig fått gå i någon lekskola – på den tiden fanns det ingen förskola – och många av de blivande klasskamraterna hade jag inte träffat tidigare. Inte heller var det någon förälder som följde med första dagen. Men i alla fall fick jag skjuts av min pappa till skolan, det passade bra då han skulle skaffa lite grejer i lanthandeln, som ännu inte var nedlagd.

Jag klev ur bilen på parkeringen, greppade hårt om handtaget på min skolväska, svalde någon gång extra och gick in på skolgården. Jag visste vilket klassrum, av de fyra som fanns på skolan, vi skulle hålla till i. Vägen dit kändes lång, jag var tvungen att passera dem som skulle börja tvåan, trean och sexan. De barnen kändes stora och nästan vuxna, men ingen av dem gjorde eller sa något elakt.

Tvärtom, en av killarna i trean sa att jag inte fick missa fotbollsmatchen på den första rasten.

De orden glömmer jag aldrig. De fick mig att känna mig som en i gänget. Jag var stor och skulle äntligen börja skolan. Som jag längtat, i synnerhet då jag hade varit avundsjuk på min tre år äldre syster.

Resten av dagen gick som på räls.

Min snälla fröken, som hette Inger, stod i dörren och hälsade oss välkomna. Någon hade skrivit våra namn bredvid kroken där vi skulle hänga vår jacka och mössa.

Skolsalen dominerades av en orgel och en stor ställning som hängde ovanför lärarens kateder. Ställningen innehöll en massa kartor, och dagen när vi började var Sverigekartan nedrullad. Utmed väggarna fanns det skyltar med bokstäverna i alfabetet, kompletterat med bilder.

En skylt med mitt namn fanns på skolbänken som skulle bli en del av mitt unga liv de närmaste tre åren. När jag lyfte på locket på bänken upptäckte jag två skrivböcker. På en av böckerna stod det ”Matematik”, på den andra stod det ”Svenska” med fina skrivstilsbokstäver.

På raden under stod det ”Alf”.

Det var mina böcker.

Jag kände att här kommer jag att trivas, den magiska dagen för 48 år sedan.

Hiss: Äntligen har Premier league startat.

Diss: Skövde AIK:s dystra läge. Skaraborg behöver ett herrlag på div I-nivå.

Själv gick jag i en liten skola (Norra Härene) utanför Lidköping. Jag hade aldrig fått gå i någon lekskola – på den tiden fanns det ingen förskola – och många av de blivande klasskamraterna hade jag inte träffat tidigare. Inte heller var det någon förälder som följde med första dagen. Men i alla fall fick jag skjuts av min pappa till skolan, det passade bra då han skulle skaffa lite grejer i lanthandeln, som ännu inte var nedlagd.

Jag klev ur bilen på parkeringen, greppade hårt om handtaget på min skolväska, svalde någon gång extra och gick in på skolgården. Jag visste vilket klassrum, av de fyra som fanns på skolan, vi skulle hålla till i. Vägen dit kändes lång, jag var tvungen att passera dem som skulle börja tvåan, trean och sexan. De barnen kändes stora och nästan vuxna, men ingen av dem gjorde eller sa något elakt.

Tvärtom, en av killarna i trean sa att jag inte fick missa fotbollsmatchen på den första rasten.

De orden glömmer jag aldrig. De fick mig att känna mig som en i gänget. Jag var stor och skulle äntligen börja skolan. Som jag längtat, i synnerhet då jag hade varit avundsjuk på min tre år äldre syster.

Resten av dagen gick som på räls.

Min snälla fröken, som hette Inger, stod i dörren och hälsade oss välkomna. Någon hade skrivit våra namn bredvid kroken där vi skulle hänga vår jacka och mössa.

Skolsalen dominerades av en orgel och en stor ställning som hängde ovanför lärarens kateder. Ställningen innehöll en massa kartor, och dagen när vi började var Sverigekartan nedrullad. Utmed väggarna fanns det skyltar med bokstäverna i alfabetet, kompletterat med bilder.

En skylt med mitt namn fanns på skolbänken som skulle bli en del av mitt unga liv de närmaste tre åren. När jag lyfte på locket på bänken upptäckte jag två skrivböcker. På en av böckerna stod det ”Matematik”, på den andra stod det ”Svenska” med fina skrivstilsbokstäver.

På raden under stod det ”Alf”.

Det var mina böcker.

Jag kände att här kommer jag att trivas, den magiska dagen för 48 år sedan.

Hiss: Äntligen har Premier league startat.

Diss: Skövde AIK:s dystra läge. Skaraborg behöver ett herrlag på div I-nivå.

  • Alf Ehn

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.