20 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Johanna Beijbom: Hurra, hurra, hurra!

Stod med örat tryckt mot sovrumsdörren för att lyssna om de snart kom. Plötsligt hör jag steg utanför följt av hyschande och prasslande.

Tog ett stort hopp ner i sängen ingen, drog upp täcket över mig och slog igen ögonen så att det skulle se ut som att jag sov. Dörren öppnades och för kung och fosterland klämde hela familjen in i Ja må hon leva.

Detta var för rätt många år sedan när man knappt kunde sova dagen innan sin födelsedag och fortfarande bodde under samma tak som mamma, pappa och lillebror. I torsdags på min 27-årsdag blev det dock inget uppvaknande till ett livesångsframträdande utan till ett oändligt plingande i mobilen. Inte lika charmigt men ändå väldigt kul att så många uppmärksammat mitt ett steg närmre 30.

Oj, blev plötsligt lite yr och kallsvettig. Var det åldersnojan som kröp sig på? Nä, som tur var så var det nog bara min lilla förkylning som gjorde sig påmind. Nu för tiden är det inte lika spännande att fylla år, men jag kan erkänna att jag fortfarande tycker att det är lite pirrigt när man ska öppna sina paket även fast man oftast redan vet vad som gömmer sig under presentpappret..

Mitt absolut bästa födelsedagsminne var på min 12-årsdag. Jag och mamma skulle åka ut till min bästa kompis Charlotte som bodde på en fin hästgård utanför Skövde. Vi umgicks hela tiden så att vi även skulle till henne på min dag var inga konstigheter. När vi svänger in med bilen på vägen ner mot deras stall råkar mamma komma åt biltutan, klant tänkte jag, nu skrämde hon förmodligen hästarna. Det jag inte visste då var att det var en liten signal till de som gömde sig i stallet. Charlotte springer ut och möter oss på gårdsplanen och kramar om mig glatt, sen tar hon min hand och säger att hon ska visa en sak. Följde snällt efter och när jag tar första steget innanför stalldörren möts jag av resten av min familj, en filmkamera rakt i ansiktet och mitt framför mig i en box står en stor svart blänkande häst med en röd rosett knuten runt magen.

Ni kan förstå att detta blev den bästa födelsedagen i mitt liv. Som galen hästtjej gick min dröm i uppfyllelse. Min trogne vän bor fortfarande hemma på gården tillsammans med sin Nordsvensk-kompis och njuter av sitt idag mer lugna och harmoniska pensionärsliv. I år blev det inget stort paket som knaprar havre eller gnäggar men att ha mina nära och kära samlade och att jag även hade mina två absolut bästa vänner hemma i Sverige efter alla dessa år var rätt svårslaget det också.

Hiss: Att jag har blivit ett år äldre och klokare

Diss: Att tiden går alldeles för fort

Tog ett stort hopp ner i sängen ingen, drog upp täcket över mig och slog igen ögonen så att det skulle se ut som att jag sov. Dörren öppnades och för kung och fosterland klämde hela familjen in i Ja må hon leva.

Detta var för rätt många år sedan när man knappt kunde sova dagen innan sin födelsedag och fortfarande bodde under samma tak som mamma, pappa och lillebror. I torsdags på min 27-årsdag blev det dock inget uppvaknande till ett livesångsframträdande utan till ett oändligt plingande i mobilen. Inte lika charmigt men ändå väldigt kul att så många uppmärksammat mitt ett steg närmre 30.

Oj, blev plötsligt lite yr och kallsvettig. Var det åldersnojan som kröp sig på? Nä, som tur var så var det nog bara min lilla förkylning som gjorde sig påmind. Nu för tiden är det inte lika spännande att fylla år, men jag kan erkänna att jag fortfarande tycker att det är lite pirrigt när man ska öppna sina paket även fast man oftast redan vet vad som gömmer sig under presentpappret..

Mitt absolut bästa födelsedagsminne var på min 12-årsdag. Jag och mamma skulle åka ut till min bästa kompis Charlotte som bodde på en fin hästgård utanför Skövde. Vi umgicks hela tiden så att vi även skulle till henne på min dag var inga konstigheter. När vi svänger in med bilen på vägen ner mot deras stall råkar mamma komma åt biltutan, klant tänkte jag, nu skrämde hon förmodligen hästarna. Det jag inte visste då var att det var en liten signal till de som gömde sig i stallet. Charlotte springer ut och möter oss på gårdsplanen och kramar om mig glatt, sen tar hon min hand och säger att hon ska visa en sak. Följde snällt efter och när jag tar första steget innanför stalldörren möts jag av resten av min familj, en filmkamera rakt i ansiktet och mitt framför mig i en box står en stor svart blänkande häst med en röd rosett knuten runt magen.

Ni kan förstå att detta blev den bästa födelsedagen i mitt liv. Som galen hästtjej gick min dröm i uppfyllelse. Min trogne vän bor fortfarande hemma på gården tillsammans med sin Nordsvensk-kompis och njuter av sitt idag mer lugna och harmoniska pensionärsliv. I år blev det inget stort paket som knaprar havre eller gnäggar men att ha mina nära och kära samlade och att jag även hade mina två absolut bästa vänner hemma i Sverige efter alla dessa år var rätt svårslaget det också.

Hiss: Att jag har blivit ett år äldre och klokare

Diss: Att tiden går alldeles för fort

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.