21 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:48

Linus Hellman: En fungerande demokrati

Retorik är konsten att övertyga och det är en svår konst som långtifrån alla behärskar. Det har vi sett åtskilliga exempel på genom åren. Talet är verkligen politikens livsluft med allt vad det innebär.

Den största begåvning som Sverige skådat i modern tid är tveklöst Olof Palme. Han hade en formuleringsförmåga som få ens kunde drömma om. Carl Bildt och Göran Persson är två andra politiker som också har visat sin briljans på området.

Svenska politiker i all ära men enligt min mening är den brittiske premiärministern Winston Churchill förra seklets vassaste retoriker. Han har sagt mycket och de bästa talen är ifrån det andra världskriget.

Det är dock ett helt annat anförande av Churchill som jag har fastnat för och det är ifrån underhuset i november 1947: Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.

Demokrati är ett fascinerande begrepp och i år är det ett jubileum för den svenska demokratin. Vi har mycket att vara stolta över men annat var det när vi för 40 år sedan skulle skriva 1974. Det var inte bara dystra ekonomiska tider med oljeprischocker och stagnation som tonade upp sig.

Sverige genomlevde då den absurda perioden när de båda politiska blocken fick 175 mandat. Det var tiden med jämviktsriksdagen där lotten ibland fick avgöra tvistefrågor mellan regering och opposition. Det som ingen hade förutspått inträffade och vid nästa val togs därför ett mandat bort för att det aldrig mer skulle upprepas. Det här var verkligen ingen höjdpunkt för den svenska demokratin.

Men 1974 fick demokratin ändå något av sin renässans när vår nya regeringsform antogs och som innebar ett grundlagsfästande av parlamentarismen som demokratisk modell.

Kungens makt i den gamla grundlagen från 1809 försvann. Monarken ifråntogs alla sina politiska befogenheter som han de facto hade haft efter den författningskompromiss mellan höger och vänster som slöts i den skånska sommaridyllen Torekov. Gamla obsoleta formuleringar som att ”konungen äger att allena styra riket” var därmed ett minne blott.

I år firar vår grundlag 40 år och det är en fungerande författning. Det är något vi kan glädjas över när vi snart ska göra våra val vid valurnorna. Samtidigt är det också på sin plats att begrunda att rösträtten inte är något givet, ty många människor saknar denna demokratiska rättighet och är dessutom beredda att dö för att försvara eller uppnå densamma.

Det är något som de drygt 15 procent av den röstberättigade befolkningen som inte röstade vid valet 2010 kan ägna en tanke åt. I en fulländad demokrati röstar alla men vi har kommit långt gentemot många andra länder. När det kommer till kritan väger varje enskild röst lika tungt.

I det ligger demokratins storhet.

HISS – Härligt med kräftor så här års.

DISS – Att semestern tenderar att ta slut så fort.

Den största begåvning som Sverige skådat i modern tid är tveklöst Olof Palme. Han hade en formuleringsförmåga som få ens kunde drömma om. Carl Bildt och Göran Persson är två andra politiker som också har visat sin briljans på området.

Svenska politiker i all ära men enligt min mening är den brittiske premiärministern Winston Churchill förra seklets vassaste retoriker. Han har sagt mycket och de bästa talen är ifrån det andra världskriget.

Det är dock ett helt annat anförande av Churchill som jag har fastnat för och det är ifrån underhuset i november 1947: Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.

Demokrati är ett fascinerande begrepp och i år är det ett jubileum för den svenska demokratin. Vi har mycket att vara stolta över men annat var det när vi för 40 år sedan skulle skriva 1974. Det var inte bara dystra ekonomiska tider med oljeprischocker och stagnation som tonade upp sig.

Sverige genomlevde då den absurda perioden när de båda politiska blocken fick 175 mandat. Det var tiden med jämviktsriksdagen där lotten ibland fick avgöra tvistefrågor mellan regering och opposition. Det som ingen hade förutspått inträffade och vid nästa val togs därför ett mandat bort för att det aldrig mer skulle upprepas. Det här var verkligen ingen höjdpunkt för den svenska demokratin.

Men 1974 fick demokratin ändå något av sin renässans när vår nya regeringsform antogs och som innebar ett grundlagsfästande av parlamentarismen som demokratisk modell.

Kungens makt i den gamla grundlagen från 1809 försvann. Monarken ifråntogs alla sina politiska befogenheter som han de facto hade haft efter den författningskompromiss mellan höger och vänster som slöts i den skånska sommaridyllen Torekov. Gamla obsoleta formuleringar som att ”konungen äger att allena styra riket” var därmed ett minne blott.

I år firar vår grundlag 40 år och det är en fungerande författning. Det är något vi kan glädjas över när vi snart ska göra våra val vid valurnorna. Samtidigt är det också på sin plats att begrunda att rösträtten inte är något givet, ty många människor saknar denna demokratiska rättighet och är dessutom beredda att dö för att försvara eller uppnå densamma.

Det är något som de drygt 15 procent av den röstberättigade befolkningen som inte röstade vid valet 2010 kan ägna en tanke åt. I en fulländad demokrati röstar alla men vi har kommit långt gentemot många andra länder. När det kommer till kritan väger varje enskild röst lika tungt.

I det ligger demokratins storhet.

HISS – Härligt med kräftor så här års.

DISS – Att semestern tenderar att ta slut så fort.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.