01 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:49

Petra Lundgren: En träningsapp är rätt lättlurad

Jag har laddat ner en träningsapp på min mobil. Det gick ju bra till en början när jag följde sjuminutersprogrammet.

Det var när jag hoppade över att träna med den en dag som den plötsligt blev hotfull och började skicka meddelanden till mig.

– Du har förlorat ett av dina två hjärtan.

Hjälp tänkte jag och insåg att jag nog fick skärpa mig. Nästa dag fick jag ett meddelande att det var helt kört. Jag var död i appens ögon.

Det är inte så att jag inte tränar. Jag tränar. Massa andra saker. Men om jag till exempel har varit och slagits och sparkat på en golvstående säck på gymmet, så är det inte säkert att jag känner för att träna sju minuter till bara göra appen glad.

Det var då jag kom på det. Appen vet ju inte om jag tränar eller inte. Så det är ju bara att starta den och låta den sköta sig själv. Så slipper jag förlorade hjärtan och meddelanden om att det är helt kört.

En kväll när vi fikade på jobbet så visade jag appen för ett par kollegor.

– Kom igen nu då, sa jag till en av dem och han flaxade lite avmätt med armar och ben sittande på sin stol när man egentligen skulle stått upp och gjort jumping jacks.

Sedan blev det vila och den stod vi ut med alla tre. Därefter var det jägarvila och det är inte alls så vilsamt som det låter. Vi tittade på gubben på skärmen och sa:

– Oj, det verkar jobbigt!

Sedan blev det armhävningar, mage och gå-upp-och-ned-för-en-stol. Det sista gjorde jag med blandat resultat. Stolen åkte i väg och mina kollegor hejade på mig.

– Snabbare. Bara tio sekunder kvar nu!

Knäböj följdes av dips (det låter jättekul när mobilen säger triceps dips på engelska) som följdes av plankan som följdes av att springa på stället med höga knäuppdragningar. Där började vi prata om cykling i stället och att en av oss (inte jag) varit ute och cyklat dagen innan. Tre och en halv timma i ösregn. Då kan man unna sig att låta bli att springa på stället dagen efter.

Vid utfallet var vi bara två kvar som i gemensam trupp gick därifrån med just utfallsgång.

– Du har tillfredsställt din app nu, sa kollegan.

Jodå, tänkte jag och tittade klart på både armhävningar med rotation och sidoplankan.

Hiss

Semester för mig är att inte ha bälte, jag har nu förlängt semestern.

Diss

Ja, nackdelen med att inte ha bälte är ju att byxorna inte sitter uppe så bra..

Det var när jag hoppade över att träna med den en dag som den plötsligt blev hotfull och började skicka meddelanden till mig.

– Du har förlorat ett av dina två hjärtan.

Hjälp tänkte jag och insåg att jag nog fick skärpa mig. Nästa dag fick jag ett meddelande att det var helt kört. Jag var död i appens ögon.

Det är inte så att jag inte tränar. Jag tränar. Massa andra saker. Men om jag till exempel har varit och slagits och sparkat på en golvstående säck på gymmet, så är det inte säkert att jag känner för att träna sju minuter till bara göra appen glad.

Det var då jag kom på det. Appen vet ju inte om jag tränar eller inte. Så det är ju bara att starta den och låta den sköta sig själv. Så slipper jag förlorade hjärtan och meddelanden om att det är helt kört.

En kväll när vi fikade på jobbet så visade jag appen för ett par kollegor.

– Kom igen nu då, sa jag till en av dem och han flaxade lite avmätt med armar och ben sittande på sin stol när man egentligen skulle stått upp och gjort jumping jacks.

Sedan blev det vila och den stod vi ut med alla tre. Därefter var det jägarvila och det är inte alls så vilsamt som det låter. Vi tittade på gubben på skärmen och sa:

– Oj, det verkar jobbigt!

Sedan blev det armhävningar, mage och gå-upp-och-ned-för-en-stol. Det sista gjorde jag med blandat resultat. Stolen åkte i väg och mina kollegor hejade på mig.

– Snabbare. Bara tio sekunder kvar nu!

Knäböj följdes av dips (det låter jättekul när mobilen säger triceps dips på engelska) som följdes av plankan som följdes av att springa på stället med höga knäuppdragningar. Där började vi prata om cykling i stället och att en av oss (inte jag) varit ute och cyklat dagen innan. Tre och en halv timma i ösregn. Då kan man unna sig att låta bli att springa på stället dagen efter.

Vid utfallet var vi bara två kvar som i gemensam trupp gick därifrån med just utfallsgång.

– Du har tillfredsställt din app nu, sa kollegan.

Jodå, tänkte jag och tittade klart på både armhävningar med rotation och sidoplankan.

Hiss

Semester för mig är att inte ha bälte, jag har nu förlängt semestern.

Diss

Ja, nackdelen med att inte ha bälte är ju att byxorna inte sitter uppe så bra..

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.