05 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:49

Flemming Mouritsen: Alla dessa nymodigheter

Jag har ibland grubblat på vad gamla människor varit med om och på alla nya uppfinningar och nymodigheter som de fått se dyka upp. Min mormor till exempel var ung i början av förra seklet och hon fick uppleva de första bilarna och de första flygmaskinerna. Elektricitet drogs in i husen och man fick rinnande vatten, så småningom även varmvatten. Dassen flyttades in.

Och det är bara början på alla nymodigheter som under nittonhundratalet kom in i alla människors liv. Hela mormors liv var en kavalkad av nya företeelser och prylar som var menade att göra livet lite enklare... eller roligare.

Jag har ibland förundrats över tanken på allt nytt hon fick uppleva under sitt liv.

Men så har det slagit mig att jag själv inte är helt purung längre och då jag jobbar med unga människor i mitt arbete som lärarvikarie har jag med häpnad insett att även jag har upplevt en helt annan tid och standard än det som nutidens ungdomar tar för givet.

Mina första minnen härstammar från början av sextiotalet och det var en annan värld. Spara energi eller naturresurser var det ingen som talade om. Alla rökte överallt, till och med i bilen när barnen var med. Jag minns när jag fick följa med min mamma en bit hemifrån till ett litet hus där man kunde hyra låsbara frysskåp. Mamma hade hyrt in sig i grannens skåp och förvarade en del kött där för hemma hade vi kylskåp men ingen frys.

Tv hade en kanal i svart-vitt. En andra kanal kom så småningom och det var en lyx att kunna välja vad man ville se. På arbetet och i skolan diskuterade man sedan det man sett föregående kväll, för alla hade ofta sett samma program.

1969 såg vi den första månlandningen i direktsändning. Någonstans i de faggorna kom också färg-tv.

När jag 1974 började gymnasiet för första gången (lång historia) räknade vi med räknesticka men vid andra försöket året efter hade de första miniräknarna med självlysande röda siffror kommit. Sedan dröjde det några år innan de första, mycket enkla persondatorerna dök upp (Commodore 64 med mera).

Pappa hade telefon i bilen på slutet av sjuttiotalet. Då fick man anropa en operatör som kopplade fram samtalet. Bärbara mobiltelefoner dröjde ett tag till.

Utvecklingen med Internet skall vi inte ens tala om.

Ja nog har även jag fått uppleva nymodigheter under mitt liv, men det går inte att undgå att undra vilka nymodigheter som nuvarande ungdomar kommer att kunna berätta för sina barn och barnbarn att de fått se dyka upp när de om sextio-sjuttio år berättar om sina liv. Det hade varit roligt att få vara med och lyssna då.

Och det är bara början på alla nymodigheter som under nittonhundratalet kom in i alla människors liv. Hela mormors liv var en kavalkad av nya företeelser och prylar som var menade att göra livet lite enklare... eller roligare.

Jag har ibland förundrats över tanken på allt nytt hon fick uppleva under sitt liv.

Men så har det slagit mig att jag själv inte är helt purung längre och då jag jobbar med unga människor i mitt arbete som lärarvikarie har jag med häpnad insett att även jag har upplevt en helt annan tid och standard än det som nutidens ungdomar tar för givet.

Mina första minnen härstammar från början av sextiotalet och det var en annan värld. Spara energi eller naturresurser var det ingen som talade om. Alla rökte överallt, till och med i bilen när barnen var med. Jag minns när jag fick följa med min mamma en bit hemifrån till ett litet hus där man kunde hyra låsbara frysskåp. Mamma hade hyrt in sig i grannens skåp och förvarade en del kött där för hemma hade vi kylskåp men ingen frys.

Tv hade en kanal i svart-vitt. En andra kanal kom så småningom och det var en lyx att kunna välja vad man ville se. På arbetet och i skolan diskuterade man sedan det man sett föregående kväll, för alla hade ofta sett samma program.

1969 såg vi den första månlandningen i direktsändning. Någonstans i de faggorna kom också färg-tv.

När jag 1974 började gymnasiet för första gången (lång historia) räknade vi med räknesticka men vid andra försöket året efter hade de första miniräknarna med självlysande röda siffror kommit. Sedan dröjde det några år innan de första, mycket enkla persondatorerna dök upp (Commodore 64 med mera).

Pappa hade telefon i bilen på slutet av sjuttiotalet. Då fick man anropa en operatör som kopplade fram samtalet. Bärbara mobiltelefoner dröjde ett tag till.

Utvecklingen med Internet skall vi inte ens tala om.

Ja nog har även jag fått uppleva nymodigheter under mitt liv, men det går inte att undgå att undra vilka nymodigheter som nuvarande ungdomar kommer att kunna berätta för sina barn och barnbarn att de fått se dyka upp när de om sextio-sjuttio år berättar om sina liv. Det hade varit roligt att få vara med och lyssna då.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.