12 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:50

Flemming Mouritsen: Jag tror till och med att Björklund menade väl

Jahaja, då var det dags för val igen. På söndag får svenska folket lov att bestämma styrkeförhållandet mellan de partier som skall bestämma över oss de närmaste fyra åren. Vem partierna sedan allierar sig med och vad de hittar på under mandatperioden kan vi inte påverka ett skvatt.

De vallöften som lagts fram under valrörelsen kommer de heller inte att känna att de är särskilt tvungna att hålla. Så här kan det låta:

-Ja, jag vet att vi lovade högre lön och lägre skatt och jobb åt alla och kortare vårdköer och högre betyg i skolan men nu är det så att vi inte har egen majoritet och allt avgörs runt förhandlingsbordet och då är det bara att ge och ta. Vi har gjort vårt bästa men vi kom inte ända fram.

Jag minns en tidigare valrörelse. Då överträffade samtliga partier varandra i att lova prioritera vård, skola och omsorg som ansågs vara de viktigaste områdena, så där borde det inte ha blivit några problem i förhandlingarna. Hur gick det? Man fick visst problem vid förhandlingarna i alla fall.

Jag vet! Det är lätt att raljera och jag skall absolut inte påstå att ett enda skvatt skulle ha varit bättre om jag hade fått bestämma. Det är inte lätt att styra ett land, en region eller för den delen en kommun.

Dessutom har jag den bestämda åsikten att alla, mja – i alla fall de övervägande flesta, som går in i politiken gör det för att de ärligt och uppriktigt vill bidra till att göra vårt samhälle bättre. Sedan är den väg man väljer olika från politiker till politiker och man tror på olika saker.

Jag tror till och med att Björklund menade väl när han översvämmade skolan med mer eller mindre genomtänkta reformer. Resultatet blev tyvärr att knappt någon vill bli lärare längre, inte ens de som redan är det.

Så gå till val svenska folk och välj mellan ett alternativ som ni levt med i åtta år och som skött de svenska finanserna väl men lämnat de svaga i samhället i sticket, eller det andra alternativet som nog har ambitionen att hjälpa de svaga men vem vet hur de kommer att klara skutan i stort? Det är ett oskrivet kort och det sorgliga är att inte ens om fyra år kommer vi att kunna säga om folket valde rätt. För även om förlorarsidan alltid säger att de skulle ha styrt landet bättre om de hade fått bestämma så är det alltid teoretiska resonemang.

Då jag inte är svensk medborgare får jag inte rösta i riksdagsvalet och det är jag tacksam för, för inte tusan vet jag hur jag skulle ha röstat. Jag får helt enkelt leva med det ni röstar fram.

Hiss: Demokratin, den är trög och otymplig men ändå bäst.

Diss: De som inte röstar alls. Jag var sådan tidigare men nu röstar jag i alla fall i de två val jag får.

De vallöften som lagts fram under valrörelsen kommer de heller inte att känna att de är särskilt tvungna att hålla. Så här kan det låta:

-Ja, jag vet att vi lovade högre lön och lägre skatt och jobb åt alla och kortare vårdköer och högre betyg i skolan men nu är det så att vi inte har egen majoritet och allt avgörs runt förhandlingsbordet och då är det bara att ge och ta. Vi har gjort vårt bästa men vi kom inte ända fram.

Jag minns en tidigare valrörelse. Då överträffade samtliga partier varandra i att lova prioritera vård, skola och omsorg som ansågs vara de viktigaste områdena, så där borde det inte ha blivit några problem i förhandlingarna. Hur gick det? Man fick visst problem vid förhandlingarna i alla fall.

Jag vet! Det är lätt att raljera och jag skall absolut inte påstå att ett enda skvatt skulle ha varit bättre om jag hade fått bestämma. Det är inte lätt att styra ett land, en region eller för den delen en kommun.

Dessutom har jag den bestämda åsikten att alla, mja – i alla fall de övervägande flesta, som går in i politiken gör det för att de ärligt och uppriktigt vill bidra till att göra vårt samhälle bättre. Sedan är den väg man väljer olika från politiker till politiker och man tror på olika saker.

Jag tror till och med att Björklund menade väl när han översvämmade skolan med mer eller mindre genomtänkta reformer. Resultatet blev tyvärr att knappt någon vill bli lärare längre, inte ens de som redan är det.

Så gå till val svenska folk och välj mellan ett alternativ som ni levt med i åtta år och som skött de svenska finanserna väl men lämnat de svaga i samhället i sticket, eller det andra alternativet som nog har ambitionen att hjälpa de svaga men vem vet hur de kommer att klara skutan i stort? Det är ett oskrivet kort och det sorgliga är att inte ens om fyra år kommer vi att kunna säga om folket valde rätt. För även om förlorarsidan alltid säger att de skulle ha styrt landet bättre om de hade fått bestämma så är det alltid teoretiska resonemang.

Då jag inte är svensk medborgare får jag inte rösta i riksdagsvalet och det är jag tacksam för, för inte tusan vet jag hur jag skulle ha röstat. Jag får helt enkelt leva med det ni röstar fram.

Hiss: Demokratin, den är trög och otymplig men ändå bäst.

Diss: De som inte röstar alls. Jag var sådan tidigare men nu röstar jag i alla fall i de två val jag får.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.