18 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:50

Linus Hellman: Ett valresultat bland många andra

Ett valresultat bland många andra valresultat i vår värld. Efter söndagens riksdagsval liknar Sveriges parlamentariska situation mer andra länders i Europa eller inte minst våra nordiska grannländers.

I ett Europa hårt drabbat av den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet har ytterkantspartier frodats. Ibland har deras framgångar lett till att partier över blockgränserna tvingats bilda en storkoalition för att kunna regera. I stort sett varje europeiskt land har något främlingsfientligt och missnöjesparti på endera kanten av det politiska spektret.

Våra nordiska grannländer har sina motsvarigheter till Sverigedemokraterna även om dessa partiers historia är olika. Utvecklingen har också sett annorlunda ut sedan de har kommit in i parlamenten.

I Norge ingår numera Fremskrittspartiet i regeringen och dess partiledare är finansminister.

I Danmark fungerade Dansk Folkeparti stödparti till en borgerlig regering i tio år.

I Finland sitter inte Sannfinländarna med i landets regnbågsregering men de fick drygt 19 procent i förra valet.

Söndagens riksdagsval förde Sverige allt närmare de nordiska ländernas parlamentariska situation. SD kom visserligen in i riksdagen redan 2010 men har nu växt och befinner sig på nivåer som är i paritet med deras motsvarigheter i andra länder. Även om opinionsundersökningar har gett SD höga siffror innan valet var deras 13 procent ett omtumlande resultat och en rejäl spark i skrevet på de etablerade partierna.

Valresultatet vittnar om en önskan av förändring men det gav inte något entydigt mandat till något av de två politiska blocken som inte var nära att få egen majoritet. Även om regeringen tappade tio procent fick oppositionens tre partier – som inte förmådde att erbjuda något gemensamt regeringsalternativ innan valet – nästan exakt samma resultat som för fyra år sedan. Det förstärker bilden av många förlorare och SD som den enda vinnaren.

Att SD i ett Sverige med en stark ekonomi och ett land som framgångsrikt lyckats hantera finanskrisen förmår samla 13 procent är uppseendeväckande i det hänseendet men alltså inte förvånande i en europeisk och nordisk jämförelse.

Det är nu ord som kris och kaos dyker upp i debatten och visst blir det osäkert och ostadigt, men kom ihåg att Sverige är ett land med en politisk historia präglad av samförstånd.

Att bilda Alliansen var enda sättet för borgerligheten att kunna överta regeringsmakten från Socialdemokraterna som styrt landet själva under i stort sett hela det förra seklet.

Det finns fördelar med blockpolitik. Det blir tydligare vilka som ska styra landet och lättare för väljarna att ta ställning i regeringsfrågan. Då går det också att som väljare utkräva ansvar för den förda politiken. Men samtidigt försvinner själva grunden för det proportionella valsystem som vi har, att man kan samarbeta över blockgränsen.

Vårt valsystem är inte anpassat för blockpolitik och det visade söndagens valutslag. När vi står inför en ny parlamentarisk verklighet kommer det att krävas nya lösningar. Med en cementerad blockpolitik krävs det nog en tid av kris innan det är möjligt.

Annars är det bara frågan om när ett nyval måste äga rum.

HISSA – Härligt att Champions league är i gång.

DISSA – TV-avgiften borde läggas på skattsedeln.

I ett Europa hårt drabbat av den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet har ytterkantspartier frodats. Ibland har deras framgångar lett till att partier över blockgränserna tvingats bilda en storkoalition för att kunna regera. I stort sett varje europeiskt land har något främlingsfientligt och missnöjesparti på endera kanten av det politiska spektret.

Våra nordiska grannländer har sina motsvarigheter till Sverigedemokraterna även om dessa partiers historia är olika. Utvecklingen har också sett annorlunda ut sedan de har kommit in i parlamenten.

I Norge ingår numera Fremskrittspartiet i regeringen och dess partiledare är finansminister.

I Danmark fungerade Dansk Folkeparti stödparti till en borgerlig regering i tio år.

I Finland sitter inte Sannfinländarna med i landets regnbågsregering men de fick drygt 19 procent i förra valet.

Söndagens riksdagsval förde Sverige allt närmare de nordiska ländernas parlamentariska situation. SD kom visserligen in i riksdagen redan 2010 men har nu växt och befinner sig på nivåer som är i paritet med deras motsvarigheter i andra länder. Även om opinionsundersökningar har gett SD höga siffror innan valet var deras 13 procent ett omtumlande resultat och en rejäl spark i skrevet på de etablerade partierna.

Valresultatet vittnar om en önskan av förändring men det gav inte något entydigt mandat till något av de två politiska blocken som inte var nära att få egen majoritet. Även om regeringen tappade tio procent fick oppositionens tre partier – som inte förmådde att erbjuda något gemensamt regeringsalternativ innan valet – nästan exakt samma resultat som för fyra år sedan. Det förstärker bilden av många förlorare och SD som den enda vinnaren.

Att SD i ett Sverige med en stark ekonomi och ett land som framgångsrikt lyckats hantera finanskrisen förmår samla 13 procent är uppseendeväckande i det hänseendet men alltså inte förvånande i en europeisk och nordisk jämförelse.

Det är nu ord som kris och kaos dyker upp i debatten och visst blir det osäkert och ostadigt, men kom ihåg att Sverige är ett land med en politisk historia präglad av samförstånd.

Att bilda Alliansen var enda sättet för borgerligheten att kunna överta regeringsmakten från Socialdemokraterna som styrt landet själva under i stort sett hela det förra seklet.

Det finns fördelar med blockpolitik. Det blir tydligare vilka som ska styra landet och lättare för väljarna att ta ställning i regeringsfrågan. Då går det också att som väljare utkräva ansvar för den förda politiken. Men samtidigt försvinner själva grunden för det proportionella valsystem som vi har, att man kan samarbeta över blockgränsen.

Vårt valsystem är inte anpassat för blockpolitik och det visade söndagens valutslag. När vi står inför en ny parlamentarisk verklighet kommer det att krävas nya lösningar. Med en cementerad blockpolitik krävs det nog en tid av kris innan det är möjligt.

Annars är det bara frågan om när ett nyval måste äga rum.

HISSA – Härligt att Champions league är i gång.

DISSA – TV-avgiften borde läggas på skattsedeln.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.