26 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:51

Det är väl bara att gå till verket?

Nu när valet är över är det dags att se hur mycket politikerna egentligen menade av allt det de pratade om att de ville genomföra.

Efter val hamnar man ju ofta i situationen att man lovat något som man inte klarar av att genomföra för att man har för lite att säga till om i de kammare man verkar i. Och även om man tillhör det bestämmande blocket så måste man ändå kompromissa med de andra partierna man samarbetar med. På så sätt kan man skylla ifrån sig då ens vallöften inte blir uppfyllda.

Men nu ligger vi i ett annat läge.

Under året skrämde bland annat Pisaundersökningen upp våra folkvalda så till den milda grad att de, i internationell jämförelse, dramatiskt försämrade resultaten för de svenska skolbarnen hamnade överst på listan av saker som de folkvalda hävdade måste åtgärdas... nu!

Tardisundersökningen som kom senare visade att lärarna inte upplever att deras yrke är högt värderat och dessutom visar statistiken att lärare lämnar sitt yrke innan pensionen i större omfattning än någonsin tidigare. Allt detta i kombination med att lärarhögskolorna har svårt att fylla sina platser gjorde att paniken spred sig bland politikerna och snart sagt alla påstod sig plötsligt vara experter på hur skolan skall förändras till det bättre

Så inför valet i år övertrumfade partierna varandra och visste ingen gräns för hur mycket man ville satsa på skolan. Alla var överens om att pedagogernas löner måste upp, att antalet barn per pedagog i grupperna måste minska och att dokumentationskraven och byråkratin för pedagogerna måste reduceras.

Allt för att ge lärare och andra yrkesgrupper inom skolans värld utrymme att koncentrera sig på det som de faktiskt är där för att göra.

Ja men då så! Alla är överens om vad som i grunden måste göras för att höja pedagogernas status och återföra arbetsron till klassrummen och barngrupperna. Då är det väl bara att gå till verket då... eller?

Eller är det så att nu efter valet så kommer stat och kommun att peka finger mot varandra och säga att det är de andras ansvar, för de själva har inte råd! Kommer man raskt att glömma bort hur viktig skolfrågan var före valet och nu återgå till att se ekonomin som viktigare än elevernas och pedagogernas behov? Och kommer man att fortsätta lägga sparkrav på rektorerna? Trots det man sa i valrörelsen. Var det trots allt bara valfläsk?

Och kommer vi väljare att låta dem komma undan med det?

Jag hoppas inte det!

Hiss: Det engagerade arbete som utförs av engagerade personer på skolor av alla slag.

Diss: Sparande i skolan idag som ger dyra konsekvenser i framtiden.

Efter val hamnar man ju ofta i situationen att man lovat något som man inte klarar av att genomföra för att man har för lite att säga till om i de kammare man verkar i. Och även om man tillhör det bestämmande blocket så måste man ändå kompromissa med de andra partierna man samarbetar med. På så sätt kan man skylla ifrån sig då ens vallöften inte blir uppfyllda.

Men nu ligger vi i ett annat läge.

Under året skrämde bland annat Pisaundersökningen upp våra folkvalda så till den milda grad att de, i internationell jämförelse, dramatiskt försämrade resultaten för de svenska skolbarnen hamnade överst på listan av saker som de folkvalda hävdade måste åtgärdas... nu!

Tardisundersökningen som kom senare visade att lärarna inte upplever att deras yrke är högt värderat och dessutom visar statistiken att lärare lämnar sitt yrke innan pensionen i större omfattning än någonsin tidigare. Allt detta i kombination med att lärarhögskolorna har svårt att fylla sina platser gjorde att paniken spred sig bland politikerna och snart sagt alla påstod sig plötsligt vara experter på hur skolan skall förändras till det bättre

Så inför valet i år övertrumfade partierna varandra och visste ingen gräns för hur mycket man ville satsa på skolan. Alla var överens om att pedagogernas löner måste upp, att antalet barn per pedagog i grupperna måste minska och att dokumentationskraven och byråkratin för pedagogerna måste reduceras.

Allt för att ge lärare och andra yrkesgrupper inom skolans värld utrymme att koncentrera sig på det som de faktiskt är där för att göra.

Ja men då så! Alla är överens om vad som i grunden måste göras för att höja pedagogernas status och återföra arbetsron till klassrummen och barngrupperna. Då är det väl bara att gå till verket då... eller?

Eller är det så att nu efter valet så kommer stat och kommun att peka finger mot varandra och säga att det är de andras ansvar, för de själva har inte råd! Kommer man raskt att glömma bort hur viktig skolfrågan var före valet och nu återgå till att se ekonomin som viktigare än elevernas och pedagogernas behov? Och kommer man att fortsätta lägga sparkrav på rektorerna? Trots det man sa i valrörelsen. Var det trots allt bara valfläsk?

Och kommer vi väljare att låta dem komma undan med det?

Jag hoppas inte det!

Hiss: Det engagerade arbete som utförs av engagerade personer på skolor av alla slag.

Diss: Sparande i skolan idag som ger dyra konsekvenser i framtiden.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.