27 sep 2014 04:00

23 jan 2015 15:51

Att se med andra ögon

Det finns ett citat ur Paulo Coelhos bok "Alkemisten" som kommer tillbaka till mig med jämna mellanrum. Det handlar om det här med magkänslan. "Intuition och aningar är de hastiga neddykningar i livets universella flöde, där alla människors livshistorier vävs samman och vi kan förstå allt, därför att allt är skrivet".

Jag tänker mig absolut inte en värld där allt är förutbestämt och färdigregisserat från skapelse till apokalyps, men jag tycker om att tänka att det någonstans finns en mening och en plan med tillvaron. Att det finns något som är så djupt mänskligt att vi kan känna igen mönster av känslor och beteenden hos varandra när vi möts.

Därför fungerar intuitionen: en aning om något vi egentligen inte vet, men som preliminärt är sant. Ett första intryck är ibland rätt, ibland fel. Ett första intryck, en första avläsning av en annan människa är just en hastig neddykning i en annan människas liv - och vilka är vi att döma och bedöma?

Varför vi människor väljer som vi gör och varför vi beter oss som vi gör är emellertid ofta höljt i dunkel. Jag tror inte som Coelho att vi kan förstå allt, men vi kanske kan försöka förstå allt.

Vi kanske ibland kan byta perspektiv och se företeelser med andra ögon. Jag väljer att möta blicken hos den som tittar upp på mig från trottoarens kant. Jag vill förstå hur hennes livhistoria hör samman med min och jag vill förstå hur livet kan vara så orättvist. Jag läser om misstankar om kriminalitet och utnyttjande men jag väljer att lyssna på min magkänsla och min intuition.

Vad är skrivet? Massor av religiösa urkunder, dikter, böcker, pamfletter, allt som beskriver och väver samman. Min magkänsla säger mig att inget av det kommer att betyda något om dessa blickar inte får landa och bli meningsfulla på ett djupare plan, faktiskt, än det just humanistiska. Där någonstans kanske förståelsen finns.

Hiss: Liv och frihet

Diss: instängdhet och fördomar

Jag tänker mig absolut inte en värld där allt är förutbestämt och färdigregisserat från skapelse till apokalyps, men jag tycker om att tänka att det någonstans finns en mening och en plan med tillvaron. Att det finns något som är så djupt mänskligt att vi kan känna igen mönster av känslor och beteenden hos varandra när vi möts.

Därför fungerar intuitionen: en aning om något vi egentligen inte vet, men som preliminärt är sant. Ett första intryck är ibland rätt, ibland fel. Ett första intryck, en första avläsning av en annan människa är just en hastig neddykning i en annan människas liv - och vilka är vi att döma och bedöma?

Varför vi människor väljer som vi gör och varför vi beter oss som vi gör är emellertid ofta höljt i dunkel. Jag tror inte som Coelho att vi kan förstå allt, men vi kanske kan försöka förstå allt.

Vi kanske ibland kan byta perspektiv och se företeelser med andra ögon. Jag väljer att möta blicken hos den som tittar upp på mig från trottoarens kant. Jag vill förstå hur hennes livhistoria hör samman med min och jag vill förstå hur livet kan vara så orättvist. Jag läser om misstankar om kriminalitet och utnyttjande men jag väljer att lyssna på min magkänsla och min intuition.

Vad är skrivet? Massor av religiösa urkunder, dikter, böcker, pamfletter, allt som beskriver och väver samman. Min magkänsla säger mig att inget av det kommer att betyda något om dessa blickar inte får landa och bli meningsfulla på ett djupare plan, faktiskt, än det just humanistiska. Där någonstans kanske förståelsen finns.

Hiss: Liv och frihet

Diss: instängdhet och fördomar

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.